{"id":4090,"date":"2015-06-29T13:45:09","date_gmt":"2015-06-29T10:45:09","guid":{"rendered":"https:\/\/www.hebo.fi\/fi\/?page_id=4090"},"modified":"2025-01-29T19:18:20","modified_gmt":"2025-01-29T17:18:20","slug":"arvostelut","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.hebo.fi\/fi\/press\/arvostelut\/","title":{"rendered":"Arvostelut"},"content":{"rendered":"<p><strong>Mozart: Idomeneo<br \/>\nMari Eriksmoen, Tuomas Katajala, Anna Lucia Richter, Siobhan Stagg<br \/>\nZ\u00fcrcher Sing-Akademie<br \/>\nHelsingin Barokkiorkesteri<br \/>\njoht. Aapo H\u00e4kkinen<br \/>\nMusiikkitalo, 10.11.2024<br \/>\nKulturzentrum Herne, 17.11.2024<\/strong><\/p>\n<p><strong>M\u00fcnchens Faschingsoper im Mannheimer Stil entz\u00fcckt im Revier<\/strong><\/p>\n<p>Auf sehr sinnf\u00e4llige Weise wird mit der konzertanten Auff\u00fchrung der M\u00fcnchner Originalfassung zum Abschluss der diesj\u00e4hrigen Tage der Alten Musik im Kulturzentrum Herne deutlich, wie wenig verst\u00e4ndlich der m\u00fchsame Weg des Dramas um den antiken Kreter-K\u00f6nig in den Olymp der Operngestirne ist. Die Partitur strotzt nur so von melodischen Einf\u00e4llen, revolution\u00e4r neuen Ensemblenummern, Chors\u00e4tzen und M\u00e4rschen auf einem zuvor nie vernommenen Territorium, das noch von barocker Dramaturgie, aber schon vom Geist der Aufkl\u00e4rung durchzogen ist.<br \/>\nWie sich diese nachtrojanische Episode \u00fcber die drei Akte mit ihren leidenschaftlichen Eruptionen und lyrischen Seelenbeschreibungen entwickelt, ist vorrangig dem Helsinki Baroque Orchestra unter der einf\u00fchlsamen Leitung seines Dirigenten\u00a0<strong>Aapo H\u00e4kkinen<\/strong>\u00a0(auch Cembalo) zu verdanken, der sich als Anh\u00e4nger einer historisch informierten und frischen Spielweise pr\u00e4sentiert. Ber\u00fchrend gelingt es den Streichern und ganz besonders den ph\u00e4nomenalen Holzbl\u00e4sern, emotionale Affekte, menschliches Leid und jauchzendes Gl\u00fcck in Klangbilder zu verwandeln. Nicht minder dem prachtvollen Blech, den Konflikt Neptuns mit Idomeneo und Idamante schneidend auf die Spitze zu treiben, so in der Sturmszene des zweiten Akts.<br \/>\nUnter der inspirierenden Formgebung H\u00e4kkinens, der sich ganz in den Dienst der S\u00e4nger stellt, speziell in den Ensemblenummern k\u00f6rpersprachlich mehr kuratiert als anleitet, finden die S\u00e4nger zu funkelndem Mozart-Format.<br \/>\nErstaunlich nahe kommen sich die vier Hauptprotagonisten im Quartett <em>Andr\u00f2 ramingo e solo<\/em> im dritten Akt, Mozarts erstem gro\u00dfem Ensemble, obwohl jeder von ihnen ganz unterschiedliche Konfrontationen zu verarbeiten hat und seinem Charakter entsprechend reagiert. Wie die S\u00e4nger bei diesem in Es-dur gehaltenen St\u00fcck die melodischen Bedr\u00e4ngnisse immer wieder reduzieren, um sie dann beim Schl\u00fcsselbegriff <em>soffrir<\/em> (leiden) gleichsam platzen und quasi in einer Schlucht versinken lassen, k\u00f6nnte zu den Erinnerungsmomenten dieser Auff\u00fchrung \u00fcber den Abend hinaus geh\u00f6ren.<\/p>\n<p><em>Dr. Ralf Siepmann, Opera Online, 19.11.2024<\/em><\/p>\n<p><strong>T\u00e4htisolistit el\u00e4ytyiv\u00e4t rooleihinsa Musiikkitalossa melkein kuin oopperan\u00e4ytt\u00e4m\u00f6ll\u00e4<\/strong><\/p>\n<p>M\u00fcncheniss\u00e4 Mozartilla oli k\u00e4yt\u00f6ss\u00e4\u00e4n tuolloisen Euroopan paras ja soittimiltaan monipuolisin orkesteri. Puupuhaltimia Mozart k\u00e4ytti tavalla, joka synnytti aivan uuden orkesteriv\u00e4rien maailman.<br \/>\nOopperan tapahtumapaikka on Kreetan saari, jonka merellist\u00e4 tunnelmaa ooppera loihtii lumoavasti: lokit kirkuvat, tuulet ulvovat, myrskyt pauhaavat, joskus aallot my\u00f6s tuudittavat lempe\u00e4sti.<br \/>\nHurjin musiikkiefekti on ihmisi\u00e4 ahmivan merihirvi\u00f6n riehunta kolmannessa n\u00e4yt\u00f6ksess\u00e4. Vaikutuksen teki my\u00f6s Idomeneon lupauksestaan vapauttavan oraakkeli\u00e4\u00e4nen musta murina oopperan lopussa.<br \/>\nSuuret tuskaiset tunteet hehkuvat Idomeneon musiikissa. Draaman kiihke\u00e4 syke syttyi heti alkusoitossa, jonka <strong>Aapo H\u00e4kkinen<\/strong> johti iskev\u00e4n energiseen ja joustavan tarkkaan tyyliins\u00e4 kuten koko oopperan.<br \/>\nEsityksess\u00e4 oli my\u00f6s erinomainen sveitsil\u00e4iskuoro, Z\u00fcrcher Sing-Akademie, joka soi sek\u00e4 lyyrisen kauniisti ett\u00e4 dramaattisen kiivaasti.<\/p>\n<p><em>Hannu-Ilari Lampila, Helsingin Sanomat, 11.11.2024<\/em><\/p>\n<hr \/>\n<p><strong>Schumann: Genoveva<\/strong><br \/>\n<strong>Carolyn Sampson, Marcel Beekman, Johannes Weisser, Marie Seidler, Cornelius Uhle, Felix Speer<\/strong><br \/>\n<strong>Arnold Schoenberg Chor<\/strong><br \/>\n<strong>Helsingin Barokkiorkesteri<\/strong><br \/>\n<strong>joht. Aapo H\u00e4kkinen<\/strong><br \/>\n<strong>Tonhalle D\u00fcsseldorf, 2.6.2023<\/strong><br \/>\n<strong>Kulturpalast Dresden, 4.6.2023<\/strong><\/p>\n<p>Das Helsinki Baroque Orchestra bescherte nun (\u2026) eine \u201eGenoveva\u201c auf alten Instrumenten, frisch, lebendig und sehr farbenreich. Unter der inspirierenden Leitung von Aapo H\u00e4kkinen wurde da ein wunderbar durchsichtiges, begeisterndes Klangbild produziert \u2013 Sch\u00f6nklang bis in die letzte Faser.<br \/>\nDas erlesene Solistenensemble tat ein \u00dcbriges, den Abend zum Erlebnis werden zu lassen. Mit einem facettenreich leuchtenden Sopran verlieh Carolyn Sampson der Titelgestalt Profil. Ihr gef\u00fchlvoll gestaltetes Gebet im vierten Akt war sicher ein H\u00f6hepunkt des Abends.<\/p>\n<p><em>Mareile Hanns, Dresdner Neueste Nachrichten, 6.6.2023<\/em><\/p>\n<p>Kompetenz aus Finnland haben die Veranstalter engagiert, um Schumanns einzige Oper am Freitagabend in feierliches Licht zu setzen. Kristiina Helin zeichnet sich f\u00fcr die Regie verantwortlich. Unter der Leitung von Aapo H\u00e4kkinen, der das Sp\u00e4twerk als Kr\u00f6nung einer Komponistenkarriere versteht, spielt das Helsinki Baroque Orchestra auf Instrumenten, wie sie zu Schumanns Zeit gebr\u00e4uchlich waren \u2013 die der Tuba \u00e4hnliche Ophikleide inbegriffen.<br \/>\n(\u2026) der \u201dFreisch\u00fctz\u201d von Carl Maria von Weber sowie die Musikdramen von Richard Wagner schwingen wie ein Subtext in dieser Partitur mit. Sie wird an diesem Abend so liebevoll behandelt, wie man sich das nur w\u00fcnschen kann. Das Helsinki Baroque Orchestra musiziert erfrischend lebhaft, verf\u00e4llt nie in deutsche Schwere, sondern l\u00e4sst Schumanns Musik transparent leuchten. Dirigent Aapo H\u00e4kkinen, am Pult voller Sorgfalt bei der Sache, versucht sogar, mit Raumkl\u00e4ngen zu spielen (\u2026) Auch der Arnold-Schoenberg-Chor wird seinem Ruf gerecht: Er singt mit plastischer Gestaltungskraft, ungemein differenziert und klangsch\u00f6n.<br \/>\nVerw\u00f6hnt wird das Ohr auch von einer exzellenten Solistenriege. Carolyn Sampsons Sopran legt ein starkes Bekenntnis f\u00fcr die Titelrolle ab: mit den Farben m\u00e4dchenhafter Reinheit, aber auch mit jubelnder, schlie\u00dflich sogar mit heroischer Strahlkraft. Marie Seidler h\u00e4lt als b\u00f6se Amme leideschaftlich dagegen, l\u00e4sst dunkle Untert\u00f6ne in ihren Mezzo flie\u00dfen. Johannes Weisser ist als Pfalzgraf Siegfried der sonore Inbegriff von Rechtschaffenheit und St\u00e4rke.<\/p>\n<p><em>Anke Demirsoy, Westdeutsche Zeitung, 5.6.2023<\/em><\/p>\n<p>Kristina Helin hat die Regie der konzertanten Auff\u00fchrung \u00fcbernommen. Und das hat sie wirklich prima gel\u00f6st. W\u00e4hrend \u00fcblicherweise der Chor hinten und das Orchester davorsteht, die Solisten sich an der Rampe positionieren, um sich bei ihrem Einsatz vom Stuhl zu erheben, nutzt Helin wirklich alle r\u00e4umlichen Gegebenheiten aus. Orchester und Chor werden nebeneinandergesetzt, die S\u00e4ngerdarsteller werden mit kleineren Accessoires ausgestattet und d\u00fcrfen sich szenisch bewegen.<br \/>\n(\u2026) Unglaublich luxuri\u00f6s ist der Arnold-Schoenberg-Chor unter der Leitung von Erwin Ortner besetzt. Das Helsinki Baroque Orchestra spielt auf historischen Instrumenten, in diesem Fall auf historischen Instrumenten aus der Zeit Robert Schumanns. Dem laienhaften Zuh\u00f6rer bleiben die feinen Unterschiede verborgen. Daf\u00fcr sorgt Aapo H\u00e4kkinen, der sich am Pult au\u00dferordentlich engagiert gibt und eben daf\u00fcr sorgt, dass die S\u00e4nger hier keinesfalls in den Hintergrund treten. Er teilt seine Begeisterung \u00fcber die Leistung des Orchesters mit dem Publikum, das langanhaltend allen Akteuren applaudiert und aus einer Ecke gar mit ausgiebigen Bravo-Rufen bedacht wird.<\/p>\n<p><em>Michael S. Zerban, O-Ton, 3.6.2023<\/em><\/p>\n<p>Das Helsinki Baroque Orchestra spielt unter der federnden Leitung von Aapo H\u00e4kkinen wunderbar transparent, flexible in den Tempi und inspiriert, insbesondere die Orchesterzwischenspiele lassen aufhorchen und haben ihre kostbaren Momente. Der Wiener Arnold Schoenberg Chor liefert die gewohnte, herausragende Qualit\u00e4t, klar, tonsch\u00f6n, stilsicher. Carolyn Sampson singt die Titelpartie mit kristallinem Sopran und arbeitet sich tapfer durch die fr\u00f6mmelnd-naiven Passagen der Partie, Marcel Beekman gibt dem B\u00f6sewicht Golo sehr helle Tenorfarben, Johannes Weisser ist ein etwas zu brachialer Siegfried, Marie Seidler hat als intrigante Amme die interessanteste Partie, was sie mit flammendern Mezzo weidlich nutzt, die kleineren Rolle sind famos besetzt.<\/p>\n<p><em>Regine M\u00fcller, Rondo, 3.6.2023<\/em><\/p>\n<hr \/>\n<p><strong>Schubert: Alfonso und Estrella<\/strong><br \/>\n<strong>Patrick Grahl, Lydia Teuscher, Kre\u0161imir Stra\u017eanac, Johannes Weisser, Arttu Kataja<\/strong><br \/>\n<strong>Cantemus-sekakuoro<\/strong><br \/>\n<strong>Helsingin Barokkiorkesteri<\/strong><br \/>\n<strong>joht. Aapo H\u00e4kkinen<\/strong><br \/>\n<strong>Musiikkitalo, 13.\u201315.11.2022<\/strong><\/p>\n<p>Niin komeaa sankari- ja taistelumusiikkia kuin Schubert onkin s\u00e4velt\u00e4nyt, kaikkein lumoavinta oopperassa on saksalaisromanttinen, pehme\u00e4n kaihoisasti keinuva ja v\u00e4reilev\u00e4 musiikki. Sotaisen melskeen ja salajuonien keskell\u00e4 toivoi, ett\u00e4 musiikista puhkeaisi uudelleen rakkautta kaipaava, koskettavan kaunis schubertiaaninen aaria tai duetto.<br \/>\n<strong>Aapo H\u00e4kkinen<\/strong> on rakentanut esityksest\u00e4 ensiluokkaisen, tasapainoisen tunne- ja v\u00e4rikyll\u00e4isen kokonaisuuden, jonka kokeminen oli suuri ilo.<br \/>\nHelsingin Barokkiorkesteri viritti Musiikkitaloon samettisen pehme\u00e4n sointimaton, jossa suuren orkesterin kaikki periodisoittimet, jouset, puupuhaltimet ja vaskisoittimet sulautuivat yhdeksi harmoniseksi perheeksi. Kun p\u00e4\u00e4stiin taistelun ja juonittelun makuun, tunnelma muuttui mahtavan myrskyis\u00e4ksi.<br \/>\nP\u00e4\u00e4osassa olivat tietysti hienot solistit. Alfonson esitt\u00e4j\u00e4ll\u00e4, saksalaisella <strong>Patrick Grahlilla<\/strong>, on tyylik\u00e4s ja tunteikas lyyrinen tenori. Estrella, saksalainen <strong>Lydia Teuscher<\/strong>, ihastutti hele\u00e4sti helisev\u00e4ll\u00e4 lyyrisell\u00e4 sopraanollaan. Vaikka molempien \u00e4\u00e4net ovat kevyit\u00e4, niiden notkeat linjat kantoivat Musiikkitalossa suorastaan h\u00e4mm\u00e4stytt\u00e4v\u00e4n hyvin.<br \/>\nUnkarilaisen, nuorista laulajista koostuvan Cantemus-kuoron suloiset nais\u00e4\u00e4net lis\u00e4siv\u00e4t ensimm\u00e4isen n\u00e4yt\u00f6ksen romanttista lumovoimaa. Mies\u00e4\u00e4nten teht\u00e4v\u00e4n\u00e4 oli osoittaa vokaalista taistelutahtoa. Solisti, koko kuoro ja orkesteri saivat yhdess\u00e4 aikaan loistavia dramaattisia huipennuksia.<\/p>\n<p><em>Hannu-Ilari Lampila, Helsingin Sanomat, 14.11.2022<\/em><\/p>\n<p>Den r\u00e4tt l\u00e5nga, s\u00e4llan spelade operan var musikaliskt riktigt njutbar. N\u00e4stan alla nummer \u00e4r de facto lika sk\u00f6na som Schuberts b\u00e4sta lieder, men de g\u00f6r inte riktigt tillr\u00e4cklig dramatisk effekt f\u00f6r att fungera perfekt som en opera. Men framf\u00f6randet var s\u00e5 sk\u00f6nt att man bara satt och ins\u00f6p de musikaliska kvaliteterna. <strong>Aapo H\u00e4kkinen<\/strong> vet precis vad han g\u00f6r med helheten och detaljerna, som han betonar men utan \u00f6verdriva. Och den fulltaliga HeBo spelade uts\u00f6kt.<br \/>\nDen kroatiske bachspecialisten, basbarytonen <strong>Kre\u0161imir Stra\u017eanac<\/strong> tolkade v\u00e4lavv\u00e4gt Froilas roll som l\u00e5g ganska h\u00f6gt och norskf\u00f6dde <strong>Johannes Weisser<\/strong> sj\u00f6ng hans motst\u00e5ndare Mauregato med vacker och b\u00e4rande klang. <strong>Arttu Kataja<\/strong> spelade livligt skurken i spelet (Adolfo) och det \u00e4lskande paret var oratorietenoren <strong>Patrick Grahl<\/strong> (Alfonso) med r\u00f6tter i Thomaskyrkans k\u00f6r och lyriskt l\u00e4tt sjungande <strong>Lydia Teuscher<\/strong> (Estrella) fr\u00e5n Freiburg.<br \/>\nV\u00e4lsjungande k\u00f6ren Cantemus fick ocks\u00e5 en relativt aktiv roll i det sceniska framf\u00f6randet. Efter Finlandspremi\u00e4ren i Musikhuset 13 &amp; 15.11 f\u00e5r k\u00f6rdirigenten <strong>Soma Szab\u00f3<\/strong> tillf\u00e4lle att f\u00f6ra operan till musikcentret M\u00fcpa i Budapest 17.11.2022.<\/p>\n<p><em>Jan Granberg, Hufvudstadsbladet, 14.11.2022<\/em><\/p>\n<hr \/>\n<p><strong>Crusell<\/strong><br \/>\n<strong>Jani Sunnarborg, Frank Skog<\/strong><br \/>\n<strong>Audi Jugendchorakademie<\/strong><br \/>\n<strong>Helsingin Barokkiorkesteri<\/strong><br \/>\n<strong>joht. Aapo H\u00e4kkinen<\/strong><br \/>\n<strong>Musiikkitalo, 16.10.2022<\/strong><\/p>\n<p>Crusellin kolme klarinettikonserttoa ovat my\u00f6s klassisen tyylin teoksia, vaikka f-molli-konsertossa on my\u00f6s aimo annos romantiikkaa. S\u00e4velt\u00e4j\u00e4n Concertino fagotille on my\u00f6hemm\u00e4lt\u00e4 ajalta, vuodelta 1829. Crusell kirjoitti sen v\u00e4vylleen, Tukholman hovikapellin fagotistille Franz Premayrille, ja siin\u00e4 on italialaisten bel canto -oopperoiden henke\u00e4. Premayr soitti sit\u00e4 ymp\u00e4ri Eurooppaa, ja teos antoi h\u00e4nelle mahdollisuudet esitell\u00e4 ketter\u00e4\u00e4 tekniikkaansa ja soittimen laajaa, kolmen ja puolen oktaavin \u00e4\u00e4nialaa. Muodoltaan se on rapsodinen potpuri, joten en ihmettele, ett\u00e4 jotkut aikalaiskriitikot pitiv\u00e4t sit\u00e4 liian pitk\u00e4n\u00e4.<br \/>\nHebon konsertissa concertinon solistina oli orkesterin tukipylv\u00e4isiin kuuluva fagotisti <strong>Jani Sunnarborg<\/strong>, eik\u00e4 pitkitetty\u00e4 vaikutelmaa tullut. Sunnarborg sai siihen lennokkaasti pulppuavaa ja laulavaa ilmett\u00e4. Klassisen ajan fagotti soi pehme\u00e4s\u00e4vyisesti ja karakteristisin v\u00e4rivaihdoksin. Se tuntui luistavamman oloiselta kuin raskaampi ja suuri\u00e4\u00e4nisempi nykyfagotti. Sunnarborg hallitsi soittimensa koko asteikon erilaisia artikulaatioita ja taiturikuvioita my\u00f6ten, ja erityisesti soittimen salaper\u00e4isesti p\u00f6risev\u00e4 alarekisteri oli kihelm\u00f6iv\u00e4\u00e4 kuultavaa.<\/p>\n<p><em>Harri Kuusisaari, Rondo Classic, 18.10.2022<\/em><\/p>\n<p>25-\u00e5rsjubilerande Helsingfors Barockorkester har under <strong>Aapo H\u00e4kkinens<\/strong> nitton \u00e5r l\u00e5nga egid som konstn\u00e4rlig ledare etablerat sig som en av samtidens fr\u00e4msta periodinstrumentensembler. Vad v\u00e4ljer man d\u00e5 m\u00e5nntro att presentera kvartseklet till \u00e4ra; Bach, H\u00e4ndel, Vivaldi, Telemann eller t\u00f6rh\u00e4nda n\u00e5gra mindre k\u00e4nda barockm\u00e4stare?<br \/>\nAlls icke. D\u00e4remot nog en helkv\u00e4ll med Nystads store son <strong>Bernhard Henrik Crusells<\/strong> (1775\u20131838) sena produktion. Vilken fullkomligt str\u00e5lande ide! De h\u00e4rliga klarinettkonserterna \u00e4r allom bekanta, men hur m\u00e5nga har h\u00f6rt concertinon f\u00f6r fagott och orkester eller, f\u00f6r den delen, en endaste ton ur Crusells enda opera <em>Den lilla slafvinnan<\/em>?<br \/>\nKonsertens stora, de facto r\u00e4tt sensationella, clou var dock framf\u00f6randet av \u201ddeclamatoriumet\u201d <em>Den siste k\u00e4mpen<\/em> (1834) till Erik Gustaf Geijers tillika motbjudande och ber\u00f6rande text. K\u00e4mpen i fr\u00e5ga, som till sist vinner sin plats vid Odens (Karl Johan Bernadotte) bord, kan f\u00f6rst\u00e5s \u00e4ven tolkas som Crusell sj\u00e4lv, som vid en tid n\u00e4r romantiken i musiken redan var ett faktum framstod som en av klassicismens sista banerf\u00f6rare.<br \/>\nEn m\u00e5h\u00e4nda alltf\u00f6r enkel tolkning. Crusell var trots allt ytterst medveten om vad som var p\u00e5 g\u00e5ng, \u00e4ven om hans musik h\u00e4r hellre blickar bak\u00e5t \u2013 s\u00e5 inte minst i slutfugan \u00e0 la H\u00e4ndel och finalk\u00f6ren \u00e0 la Beethoven \u2013 \u00e4n finner sig till r\u00e4tta i sin egen tid. Tilltalande \u00e4r den hur som helst och det faktum att stycket med st\u00f6rsta sannolikhet inte framf\u00f6rts under \u00e5tminstone de senaste 150 \u00e5ren har sannolikt mera med genren \u00e4n den musikaliska halten att skaffa.<br \/>\nHade helheten utformats som en kantat med k\u00f6ren som enda textm\u00e4ssiga uttolkare hade l\u00e4get varit ett annat. Id\u00e9n med deklamatoriet \u00e4r att texten, sk\u00f6nt chosefritt och ledigt reciterad av <strong>Frank Skog<\/strong>, och musiken till skillnad fr\u00e5n i melodramen h\u00e5lls \u00e5tskilda, vilket i sin tur leder till ett dramaturgiskt fragmentariserat uppl\u00e4gg. Genren var dock popul\u00e4r p\u00e5 sin tid \u2013 Pacius har tv\u00e5 deklamatorier \u2013 och Crusell gjorde vad han kunde inom de givna konstn\u00e4rliga ramarna.<br \/>\nDet gjorde sannerligen \u00e4ven samtliga kv\u00e4llens medverkande. Stilen var allts\u00e5 den oerh\u00f6rt sp\u00e4nnande gr\u00e4nsmarken mellan sen klassicism och tidig romantik och det \u00e4r en terr\u00e4ng som H\u00e4kkinen och hans h\u00e4rliga musiker beh\u00e4rskar till fullo. Vilket sj\u00e4lvfallet \u00e4ven g\u00e4llde den 69-h\u00f6vdade tysk-\u00f6sterrikiska Audi Jugendchorakademie, som inte blott presterade en nog s\u00e5 klangligt slagkraftig s\u00e5ng utan \u00e4ven ett f\u00f6rbluffande idiomatiskt svenskt uttal.<\/p>\n<p><em>Mats Liljeroos, Hufvudstadsbladet, 17.10.2022<\/em><\/p>\n<hr \/>\n<p><b>Bach: Messu h-molli<br \/>\nCarolyn Sampson, Sophie Junker, Sophie Harmsen, Andrew Staples, Johannes Weisser, Cornelius Uhle, Kristen Witmer, Lauren Armishaw, Jennifer Gleinig, Hugo Hymas<br \/>\nHelsingin Barokkiorkesteri<br \/>\njoht. Aapo H\u00e4kkinen<br \/>\nMusiikkitalo, 25.10.2020<\/b><\/p>\n<p><strong>Historisk och ambiti\u00f6s h-mollm\u00e4ssa<\/strong><\/p>\n<p>Konserten blev en fantastisk framg\u00e5ng f\u00f6r de skickliga och m\u00e5ngsidiga s\u00e5ngarna, som b\u00e5de kunde sjunga i k\u00f6r och leverera fina solonummer, och orkestern som spelade med r\u00e4tt balanserad frasering.<br \/>\nUtan en stor k\u00f6r blev det ocks\u00e5 l\u00e4ttare att fatta och fokusera p\u00e5 texten. De olika solonumren blev ocks\u00e5 som en del av en st\u00f6rre helhet i st\u00e4llet f\u00f6r stunder f\u00f6r solisten att briljera.<br \/>\nP\u00e5 grund av coronan var b\u00e5de s\u00e5ngarna och orkestern utspridda \u00f6ver Musikhusets stora scen och det ledde till att <b>Aapo H\u00e4kkinen<\/b> beh\u00f6vde anv\u00e4nda st\u00f6rre r\u00f6relser \u00e4n vanligt. \u00c4nd\u00e5 var uttrycket tydligt och precist, med den finaste nyansen i varje gest.<\/p>\n<p><i>Fiona Chow, Hufvudstadsbladet, 27.10.2020<\/i><\/p>\n<hr \/>\n<p><strong>Hasse: Irene<\/strong><br \/>\n<strong>Julia Lezhneva, Max Emanuel Cen\u010di\u0107, Dara Savinova, David DQ Lee, Bruno de S\u00e1<br \/>\nHelsingin Barokkiorkesteri<br \/>\njoht. Aapo H\u00e4kkinen<br \/>\nMusiikkitalo, 31.12.2019<\/strong><\/p>\n<p>Musikhistorien \u00e4r en nyckfull domare. Tysken\u00a0<b>Johann Adolph Hasse<\/b>\u00a0(1699\u20131783), v\u00e4n med\u00a0<b>Johann Sebastian Bach<\/b>\u00a0och\u00a0<b>Mozart<\/b>\u00a0och beundrad av\u00a0<b>H\u00e4ndel<\/b>, var under sitt l\u00e5nga liv en av Europas mest ansedda tons\u00e4ttare, som firade triumfer s\u00e5v\u00e4l vid hovet i Dresden som i Venedig, Neapel, Wien, Berlin, London och Paris.<br \/>\nHasse skrev, f\u00f6rutom en ansenlig m\u00e4ngd sakral och instrumental musik, sextiofem k\u00e4nda operor \u2013 egentligen betydligt fler, \u00e5tskilliga partitur skattade \u00e5t f\u00f6rg\u00e4ngelsen under sju\u00e5rskriget \u2013 och ans\u00e5gs som tidens fr\u00e4msta exponent f\u00f6r den italienska opera serian.\u00a0<span lang=\"EN-GB\">\u00c4nd\u00e5 sj\u00f6nk hans musik med rekordfart i gl\u00f6mska efter hans d\u00f6d och f\u00f6rst under de senaste decennierna har den i viss m\u00e5n dammats av och befunnits salongsf\u00e4hig.<\/span><br \/>\n<span lang=\"EN-GB\">Hebomusikerna spelade sedvanligt alert under\u00a0<b>Aapo H\u00e4kkinens<\/b>\u00a0energiska ledning och solistgardet var superbt. Irenes parti skrevs f\u00f6r Hasses hustru, sin tids stora primadonna\u00a0<b>Faustina Bordoni<\/b>, som l\u00e4r ha haft en m\u00f6rk sopranst\u00e4mma och en teknik som lekande l\u00e4tt bem\u00e4strade de mest halsbrytande figurer.\u00a0<b>Julia Lezjneva<\/b>\u00a0var av allt d\u00f6ma hennes inkarnation, medan estniska mezzon\u00a0<b>Dara Savinova<\/b>\u00a0var en uttrycksm\u00e4ssigt \u00f6vertygande Eudossa.<\/span><br \/>\n<span lang=\"EN-GB\">Att \u00e4ven mansrollerna opererar i alt- och sopranregistret resulterar f\u00f6rst\u00e5s i en viss klanglig likriktning, men n\u00e4r de g\u00f6rs med en s\u00e5dan k\u00e4nslom\u00e4ssig precision \u00e4r det bara att kapitulera.\u00a0<b>Max Emanuel Cen\u010di\u0107<\/b>\u00a0(Niceforo) klingade just s\u00e5 gediget m\u00e5ngfasetterat som man kan v\u00e4nta sig av en v\u00e4rldsstj\u00e4rna.\u00a0<b>David DQ Lee<\/b>\u00a0(Oreste) var f\u00f6rest\u00e4llningens respektingivande k\u00e4llaralt, medan sopranisten\u00a0<b>Bruno de S\u00e1s<\/b>\u00a0sansl\u00f6st v\u00e4lartikulerade Isacio var kv\u00e4llens vokala clou.<\/span><br \/>\n<span lang=\"EN-GB\">H\u00e4kkinen och hans glada g\u00e4ng kommer om n\u00e5gra veckor att g\u00f6ra <em>Irene<\/em> i Hasses gamla hemstad Wien och det \u00e4r bara att hoppas att man i n\u00e5got skede f\u00e5r hela h\u00e4rligheten f\u00f6revigad p\u00e5 skiva. Vore en given v\u00e4rldssensation och ytterligare ett exempel p\u00e5 vilken grym musikskatt som bara ligger d\u00e4r och v\u00e4ntar p\u00e5 att bli uppt\u00e4ckt.<\/span><\/p>\n<p><i>Mats Liljeroos, Hufvudstadsbladet, 3.1.2020<\/i><\/p>\n<p><b>Irene on vuoden oopperateko<br \/>\nUudelleen l\u00f6ydetty my\u00f6h\u00e4isbarokin teos hullaannutti Musiikkitalon yleis\u00f6n<\/b><\/p>\n<p><b>Aapo H\u00e4kkisen<\/b> arkistol\u00f6yt\u00f6, <b>Johann Adolph Hassen<\/b> vakava ooppera <em>Irene<\/em>, joka soi nyt ensi kertaa vuoden 1738 j\u00e4lkeen, osoittautui yleis\u00f6n t\u00e4ydelleen hullaannuttaneeksi teokseksi. Hasse koki <em>Irenell\u00e4\u00e4n<\/em> Musiikkitalossa t\u00e4ydellisen triumfin!<br \/>\nHassen musiikki on yhdistelm\u00e4 loisteliasta my\u00f6h\u00e4isbarokkia ja herkk\u00e4tunteista galanttia tyyli\u00e4: melodisesti kekseli\u00e4st\u00e4 ja kukkeaa, soinnullisesti yll\u00e4tt\u00e4v\u00e4\u00e4, orkestraalisesti vaihtelevaa ja rytmisesti vet\u00e4v\u00e4\u00e4. Hassen kyky luonnehtia tilanteita ja henkil\u00f6iden vaihtelevia mielentiloja on ilmi\u00f6m\u00e4inen.<br \/>\nEsityksen t\u00e4rkein kantava voima oli Aapo H\u00e4kkisen kuin liekeiss\u00e4 johtama Helsingin Barokkiorkesteri, josta l\u00f6ytyi s\u00e4h\u00e4kkyytt\u00e4 ja helli\u00e4 sointeja niin viha- ja sota-aarioiden kuin rakkaus- ja kaipausaarioiden pontimeksi.<br \/>\nLaulullisesti eritt\u00e4in vaativiin teht\u00e4viin olisi tuskin voinut l\u00f6yty\u00e4 parempia solisteja.<br \/>\nYlinn\u00e4 s\u00e4teili bel canto -tekniikan t\u00e4ydelleen haltuunsa ottanut ven\u00e4l\u00e4issopraano <b>Julia Lezhneva<\/b>, joka voitti vuonna 2009 Mirjam Helin -laulukilvan. H\u00e4n taipui nimiroolissa kuin leikitellen mihin tahansa kiemuroihin, lis\u00e4isi korukuvioita, pomppi rekisterist\u00e4 toiseen ja teki ihastuttavia kadensseja ihmetelt\u00e4v\u00e4ll\u00e4 tekniikallaan. Riutuvissa aarioissa tunneilmaisu oli koskettavaa.<br \/>\nH\u00e4n oli kuin ihanteellinen yhdistelm\u00e4 <b>Cecilia Bartolia<\/b> ja <b>Montserrat Caballeta<\/b>. Yleis\u00f6 oli myyty!<br \/>\nVirolaismezzosopraano <b>Dara Savinova<\/b> lauloi Eudossan, valtaistuimelle Niceforon vaimona lopuksi p\u00e4\u00e4sseen petturi-Oresteen tytt\u00e4ren osuuden ilmeikk\u00e4\u00e4sti ja taitavasti.<br \/>\nTarjolla oli per\u00e4ti kolme erilaista kontratenoria. Kroatiassa syntynyt <b>Max Emanuel Cen\u010di\u0107<\/b> omasi vahvan ja puhuttelevan \u00e4\u00e4nen Irenen oikeana Niceforo-poikana ja valtaistuimen perij\u00e4n\u00e4. Brasilialainen <b>Bruno de S\u00e1<\/b> lauloi ihastuttavasti Irenen v\u00e4\u00e4r\u00e4n pojan, Isacion osuuden, ja hurmasi kaikki yl\u00e4-\u00e4\u00e4nill\u00e4\u00e4n ja yll\u00e4tt\u00e4v\u00e4n laajaksi taipuvalla \u00e4\u00e4nell\u00e4\u00e4n.<br \/>\nHarvoin on Musiikkitalossa tai oopperassa ylip\u00e4\u00e4t\u00e4\u00e4n istunut yht\u00e4 hievahtamatta ja kasvavan euforian vallassa. Esityksen j\u00e4lkeen liiteli ilmassa musiikin lumovoiman ja taitavien esitt\u00e4jien siivitt\u00e4m\u00e4n\u00e4.<br \/>\nOopperailta oli huumaava ja jopa uskomaton annissaan. Olenkin valmis nimitt\u00e4m\u00e4\u00e4n silm\u00e4t ja korvat aukaisseen Hasse-esityksen vuoden oopperateoksi.<\/p>\n<p><i>Veijo Murtom\u00e4ki, Helsingin Sanomat, 2.1.2020<\/i><\/p>\n<hr \/>\n<p><strong>Beethoven: Egmont, Op. 84<br \/>\nElisabeth Breuer, Robert Hunger-B\u00fchler<br \/>\nHelsingin Barokkiorkesteri<br \/>\njoht. Aapo H\u00e4kkinen<br \/>\nOndine, 2019<\/strong><\/p>\n<p>Goethe&#8217;s play about freedom and oppression struck so many chords with Beethoven. His Overture, brief, furious and occasionally lyrical, with its devastating coda, is given a stupendous performance here by the Helsinki Baroque Orchestra under Aapo H\u00e4kkinen.<br \/>\nThey make a marvellously incisive sound, so thrilling (&#8230;) Do try to listen to this Overture: it&#8217;s sensational.<\/p>\n<p><em>Michael Tanner, BBC Music Magazine, 11\/2019<\/em><\/p>\n<p>Es ist schade, dass von Beethovens Schauspielmusik heute in der Regel nur die \u2014 zugegeben genial \u2014 Ouvert\u00fcre im Konzert zu h\u00f6ren ist. Denn eigentlich erschlie\u00dft sich die Bedeutung dieses Er\u00f6ffnungsst\u00fccks erst vollst\u00e4ndig im Zusammenhang mit den motivisch mitunter verwandten Zwischenaktmusiken und dem hochemotionalen Schluss der Partitur. Ohne eine geh\u00f6rige Portion Pathos ist eine Darstellung dieser von dem Beethoven-Zeitgenossen Friedrich Mosengeil besorgten Textkompilation nicht denkbar.<br \/>\nRobert Hunger-B\u00fchler als Rezitator findet da genau das richtige Ma\u00df zwischen Exaltierheit und bravem Erz\u00e4hlton. Elisabeth Breuer besticht durch ihr warmes Timbre und ihre unsentimentale Art in den beiden kurzen Liedern, die die Partitur f\u00fcr sie vorsieht. Das Helsinki Baroque Orchestra (&#8230;) zeigt, dass es in der Lage ist, dramaturgische B\u00f6gen kunstvoll zu gestalten und bei Gelegenheit auch beherzt aufdrehen kann.<\/p>\n<p><em>Martin Demmler, Fono Forum, 11\/2019<\/em><\/p>\n<p>Beethoven wrote the incidental music to <i>Egmont<\/i> while in the process of transforming <i>Leonore<\/i> (1805-06) into <i>Fidelio<\/i> (1814) and you can feel his understanding of music theatre on the move in every bar of Aapo H\u00e4kkinen&#8217;s reading of the Overture. Here in the starkest unison is the grave situation facing the Dutch nobleman Egmont, here are the Spanish occupying forces. There he stands in reply, alongside his people, captured in just a bar or two of plaintive heterophony from solo winds.<br \/>\nThese gestures are not isolated from each other by H\u00e4kkinen but they find their place in a symphonic drama originally voiced at every turn, building to an execution scene as plain as day. This is followed by a well-earned silence (even evoking memories of Furtw\u00e4ngler live in Berlin in 1947), and a rarely observed second cadence point. Without whipping up the coda with a contrived <i>accelerando<\/i> he allows a slight and natural quickening of pace and then lets the reprise off the leash in the concluding &#8217;Victory Symphony&#8217;.<br \/>\nI have concentrated on the Overture because \u2014 let&#8217;s face it \u2014 we all do. Once Beethoven&#8217;s music had become more in demand than Goethe&#8217;s words, Friedrich Mosengeil devised a poetic pr\u00e9cis which is declaimed in full and invaluably printed likewise, with translation, in the booklet. The Swiss actor Robert Hunger-B\u00fchler falls well on the ear, respecting the metre, declaiming with passion in the context of a live performance, yet without venturing to the melodramatic extremes of John Malkovich on a recent period-instrument production (Alpha, 9\/16) uniquely offering both English and German versions of the narrative.<br \/>\nOn the Alpha set, the Wiener Akademie is directed by Martin Haselb\u00f6ck, whose Beethoven is dry as a bottle of Trocken and likewise best enjoyed in situ. The Helsinki set enjoys livelier characterisation and a much richer instrumental palette \u2014 Eduard Wesly&#8217;s oboe deserves special praise, but so does the four-strong horn section, and H\u00e4kkinen&#8217;s own discreet fortepiano continuo \u2014 Elisabeth Breuer&#8217;s soprano is tonally matched to them in the two numbers designed by Beethoven singing actress. Presently unavailable outside a huge Decca box, George Szell&#8217;s VPO recording (10\/70) deserves its reputation, and H\u00e4kkinen presents a worthy modern counterpart.<\/p>\n<p><em>Peter Quantrill, Gramophone Awards, 2019<\/em><\/p>\n<p>The Helsinki Baroque Orchestra, on period instruments, delivers an excellent performance: they play with spirit, accuracy and all-out commitment, and sound quite imposing and sonorous. Conductor Aapo H\u00e4kkinen consistently shapes the score to capture effectively just about every aspect of the music\u2019s drama.<br \/>\nThe famous <i>Overture<\/i> gets a fine, somewhat brisk performance, the music brimming with energy and effervescence. The closing track, <i>Siegessymphonie<\/i>, using much of the same music, is played similarly but with an even more manic and colorful character. In the other numbers, the phrasing and execution are always convincing; the pacing is generally moderate. In the slower parts of the <i>Zwischenakt I<\/i> and <i>II<\/i>, one notices the slightly different string sound associated with Baroque ensembles. The horn sonorities in the latter number also betray an early-music tone, yet in neither case is it really a problem. Austrian soprano Elisabeth Breuer has a light, rather angelic voice, and sings very well in both her numbers, <i>Die Trommel ger\u00fchret<\/i> (No. 2) and <i>Freudvoll und leidvoll<\/i> (No. 5), the latter especially impressive. Swiss-born actor Robert Hunger-B\u00fchler is quite dramatic in delivering the recitation, sometimes working up emotional outbursts of great passion.<\/p>\n<p><em>Robert Cummings, MusicWeb International, 10\/2019<\/em><\/p>\n<p>The Egmont Overture is one of the most instantly recognizable and recorded of all Beethoven\u2019s overtures. Composed to accompany Goethe\u2019s heroic play, complete recordings of the incidental music do occasionally appear. With its nine pieces including the famous overture, this latest live addition to the Beethoven catalog from the Ondine label features the Helsinki Baroque Orchestra directed by Aapo H\u00e4kkinen, soprano Elisabeth Breuer and narrator Robert Hunger-B\u00fchler, who gives an animated account of the spoken dialogue between movements.<br \/>\nSetting the scene \u2014 the programmatic overture is expressive and sonorous. H\u00e4kkinen keeps this restrained though with a sense of modest intensity, employing effective rubati which enhance climaxes. These are not as big as one may expect when used to hear this as a concert overture, as H\u00e4kkinen reserves the grandest gestures for the final movement (\u201cSiegessymphonie\u201d), when the music peaks triumphantly.<br \/>\nClearly, H\u00e4kkinen understands the textures of classical music and both the symphonic and operatic styles. Two examples come to mind; In \u201cZwischenakt II\u201d, melody and accompaniment texture brings an operatic air, almost Mozartian. Here, H\u00e4kkinen doesn\u2019t take Beethoven\u2019s dynamic markings literally, but places them in the context of the character of the piece, a highly effective choice. And in \u201cZwischenakt III\u201d, the layers of sound are crystal clear and distinctive, with an intrinsic sense of style.<br \/>\nIn the linking narrations, actor Robert Hunger-B\u00fchler understands the poetry and natural rhythm of the text, bringing an air of authenticity and authority. He is mostly restrained, saving the biggest gestures for the most dramatic moments as in the final lines of \u201cMelodram\u201d, which aids and enhances the exciting theatrics of the final orchestral flourish.<br \/>\nThe orchestral sound is attractive overall, noticeably the brass and flawless woodwind. The strings present a richness of sound not always achievable on period instruments, a high compliment to the members of the Helsinki Baroque Orchestra. Occasionally, intonation is blemished (as in the \u201coverture\u201d and \u201cZwischenakt I\u201d), but those instances are limited and are a pitfall of natural gut strings, especially under the circumstances of a live recording; they do not detract from the energy, spirit, emotional intensity and overall conviction of the performance.<br \/>\nThe booklet includes a full list of players, texts and translations with detailed program and musicological notes, outlining the action. The overall orchestral balance throughout the recording is good and well captured with an appropriate sense of space. Recorded between December 2018 and January 2019 in Musiikkitalo, Helsinki, there is a natural acoustic, with sufficient reverberance, which works well both for the orchestral sound and spoken narration. The occasional disturbance from the audience is minimal, but on occasions \u2013 noticeable. The drive, pacing and excitement of a live performance are evident throughout, making this an enlightening release.<br \/>\nThis is not a piece recorded often, certainly not in full. H\u00e4kkinen\u2019s capturing of the drama and orchestral colors matches Herbert von Karajan\u2019s 1961 version with the Berlin Philharmonic, although obviously with a rather more delicate period-appropriate palette. Karajan omits most of the spoken dialogue, and his soprano is the legendary Gundula Janowitz, who brings a commanding air to both of the \u201clied\u201d movements, but lacks clarity of text. Though Breuer\u2019s voice doesn\u2019t have the same depth of tone as some of the other recordings available, her enunciation and diction are the clearest and cleanest.<br \/>\nFor those familiar with Beethoven\u2019s symphonic output and looking to expand their knowledge, this would enhance any library.<\/p>\n<p><em>Leighton Jones, The Classic Review, 22.8.2019<\/em><\/p>\n<p>Die gesamte B\u00fchnenmusik von Beethovens Egmont hat das klanglich auf symphonische Gr\u00f6\u00dfe gebrachte Helsinki Baroque Orchestra unter Aapo H\u00e4kkinen f\u00fcr Ondine aufgenommen. Das klingt ganz toll, zumal H\u00e4kkinen sehr bedeutungsvoll und tonmalerisch dirigiert. Elisabeth Breuer ist ein stimmlich kraftvolles und im Ausdruck sehr anmutiges Cl\u00e4rchen.<\/p>\n<p><em>Remy Franck, Pizzicato, 18.8.2019<\/em><\/p>\n<p>Beethoven\u2019s <em>Egmont<\/em> Overture has long been among his most popular orchestral works, a powerful piece with a serious, weighty introduction, followed by a grippingly intense Allegro and rounded off with a marvellously uplifting coda complete with martial trumpet calls. Yet the rest of the incidental music he wrote in 1810 for a new Viennese production of Goethe\u2019s 1788 revolution-infused drama has for the most part been left in the shadows. For many years the only available recording was the one conducted by George Szell, with the marvellous Pilar Lorengar as the heroine Cl\u00e4rchen in the two vocal numbers. It\u2019s still worth seeking out, but recent years have happily seen the emergence of new accounts of the complete incidental music, many with accompanying narration to summarise the action of the drama. The latest is a splendidly compelling performance, taken from live concerts, by the Helsinki Baroque Orchestra (playing on Classical-period instruments) under Aapo H\u00e4kkinen.<br \/>\nThe main attraction of this new account is its combination of stylishness, commitment, thoughtfulness and polish, which is most evident when set by the side of the recent, often rather breathless, and occasionally rough-round-the-edges reading from Martin Haselb\u00f6ck and the Orchester Wiener Akademie. The Helsinki performance may have less of the whiff of the theatre about it (though the first violins are placed on the right of the sound picture, as they often are in theatre pits), but it is a deeply-considered reading, with lively but not hectic speeds where needed, that stands up extremely well to repeated listening.<br \/>\nIn the Overture itself, H\u00e4kkinen takes some liberties with agogic accents on upbeats, and introduces articulation and dynamics not always specified in the score, but most are well within the boundaries of period style and all are done with good reason and to thrilling effect. The rest of the music, comprising four entr\u2019actes, two songs for Cl\u00e4rchen plus music to accompany her death, a melodrama showing Egmont before his execution, and the final \u2018Victory Symphony\u2019 (in effect the closing section of the Overture) is all marvellously paced and shaped, the frisson of a live performance combined with playing of real polish.<br \/>\nThe role of Cl\u00e4rchen is taken with distinction by soprano Elisabeth Breuer, youthful sounding, with tone as clear as a bell, hugely involving and also convincing in a part that was originally written for an actress (Antonie Adamberger, daughter of the first Belmonte in Mozart\u2019s <em>Die Entf\u00fchrung aus dem Serail<\/em>), not an operatic soprano. Her first song, \u2018Die Trommel ger\u00fchret\u2019, is especially successful, with H\u00e4kkinen and his orchestra delivering real panache and swagger in the major-key sections, while the second, \u2018Freudvoll und leidvoll\u2019, is most affecting.<br \/>\nIn performances of the complete incidental music, much hinges on the delivery of the accompanying commentary. Here it is given with a real sense of urgency and involvement by the veteran German actor Robert Hunger-B\u00fchler. Of special interest is the text itself, which is the earliest declamatory condensation of Goethe\u2019s drama made by the poet Friedrich Mosengeil in 1821, rather than Franz Grillparzer\u2019s more commonly heard later effort. Mosengeil\u2019s versified summary may have its longueurs, but they are less noticeable when delivered with such momentum as they are here. Where declamation occasionally interweaves with the music itself, it is done with particular deftness, and Hunger-B\u00fchler\u2019s enunciation is so clear that no non-native speaker will have trouble following the full text and translation in the accompanying booklet. The entr\u2019actes, Cl\u00e4rchen\u2019s quietly moving death scene and the final melodrama are all performed with such commitment that the abundant stylistic and thematic parallels with <em>Fidelio<\/em> are readily apparent.<br \/>\nFor its Viennese audiences in 1810, Goethe\u2019s drama of the historical Count Egmont acting as catalyst to a revolution that threw off the shackles of the Netherlands\u2019 Habsburg oppressors will have had particular resonance. In the wake of Napoleon Bonaparte\u2019s occupation of the city and his subsequent stranglehold on life in the Austrian territories, life in Vienna stifled. It also no doubt appealed to Beethoven\u2019s own Low Countries roots, and he flung himself into composition of his Egmont music at a time when, for personal reasons as much as anything, he desperately needed a \u2018cause\u2019. The real strength of this new recording is that the listener gets a sense of all of this and more, because it raises some of Beethoven\u2019s most compelling late-middle-period music to the level it deserves. For anyone looking for a good single-disc <em>Egmont<\/em> in excellent modern sound, this is now a clear top contender.<\/p>\n<p><em>The Europadisc, 8\/2019<\/em><\/p>\n<hr \/>\n<p><strong>Saarinen &#8211; Monteverdi: Third Practice<\/strong><br \/>\n<strong>Topi Lehtipuu, tenori<\/strong><br \/>\n<strong>N\u00faria Rial, sopraano<\/strong><br \/>\n<strong>Tanssi | Tero Saarinen Company Jenna Broas, Natasha Lommi \/ Satu Halttunen, Annika Hyv\u00e4rinen, David Scarantino, Eero Vesterinen, Won Won-Myeong \/ Pekka Louhio<\/strong><br \/>\n<strong>Helsingin Barokkiorkesteri<\/strong><br \/>\n<strong>Koreografia &amp; konsepti Tero Saarinen<\/strong><br \/>\n<strong>Musiikki Claudio Monteverdi<\/strong><br \/>\n<strong>Musiikin johto Aapo H\u00e4kkinen<\/strong><br \/>\n<strong>Valosuunnittelu Eero Auvinen<\/strong><br \/>\n<strong>Projisointisuunnittelu Thomas Freundlich<\/strong><br \/>\n<strong>Pukusuunnittelu Erika Turunen<\/strong><br \/>\n<strong>\u00c4\u00e4nisuunnittelu Marco Melchior<\/strong><br \/>\n<strong>Koreografin assistentit Henrikki Heikkil\u00e4, Satu Halttunen<br \/>\nKuopion kaupunginteatteri, 17.\u201318.6.2019<\/strong><\/p>\n<p><span class=\"votsikko\">KUOPIO TANSSII JA SOI<\/span>\u00a0tarjosi komean kotimaisen ensi-illan, Tero Saarinen Dance Companyn ja Helsingin Barokkiorkesterin yhteistuotannon\u00a0<em>Third Practice<\/em>. Se sai kantaesityksens\u00e4 toukokuun lopulla Cremonan Monteverdi-festivaalilla Italiassa.<br \/>\nTeos rakentuukin italialaisen 1500\u20131600-lukujen vaihteen s\u00e4velt\u00e4j\u00e4n\u00a0Claudio Monteverdin\u00a0musiikille, nimenomaan h\u00e4nen pakahduttaville vokaali-madrigaaleilleen.<br \/>\nKoosteen on sovittanut\u00a0<strong>Aapo H\u00e4kkinen<\/strong>, joka my\u00f6s johtaa cembalonsa \u00e4\u00e4rell\u00e4 lavalla yhdess\u00e4 tanssijoiden taustalla esiintyv\u00e4\u00e4 Helsingin Barokkiorkesteria ja n\u00e4ytt\u00e4m\u00f6toiminnassa keskeisess\u00e4 osassa olevaa tenori\u00a0<strong>Topi Lehtipuuta<\/strong>. Toinen laulusolisti,\u00a0<strong>N\u00faria Rial<\/strong>, on l\u00e4sn\u00e4\u00a0<strong>Thomas Freundlichin<\/strong> loihtimina aineettomina virtuaaliprojisointeina. Monteverdi on innoittanut monia moderneja koreografeja. Suomessa\u00a0Anna Mustonen\u00a0teki viime vuonna h\u00e4nen hengelliseen musiikkiinsa vaikuttavan\u00a0<em>Maria-vesperin<\/em>.<br \/>\n<span class=\"votsikko\">Saarisen<\/span>\u00a0k\u00e4ytt\u00e4m\u00e4 maallinen madrigaali-muoto ennakoi kuitenkin taiteenlajina jo oopperaa, jossa siin\u00e4kin juuri yksil\u00f6iden tunteet ja mielenliikkeet p\u00e4\u00e4sev\u00e4t esille eri tavoin kuin vanhemmassa polyfonisessa kirkkomusiikissa. N\u00e4m\u00e4 tunteenpurkaukset muuttuvat liikkeiksi melkein kuin itsest\u00e4\u00e4n.<br \/>\nEri koreografit tekev\u00e4t sen kuitenkin eri tavoin.\u00a0<strong>Tero Saarisen\u00a0<\/strong>uutuudessa tanssijat tuntuvat useimmiten tanssivan musiikin hivuttavaa hurmiota vastaan. He ovat lihallisia, liikkeiss\u00e4\u00e4n jopa rujoja.<br \/>\nMusiikki, nimenomaan laulajien kaipuunt\u00e4yteiset huokaukset, edustavat yleiv\u00f6ittyneemp\u00e4\u00e4, er\u00e4\u00e4nlaista hengellis-eroottista maailmaa. Loistavasti sek\u00e4 laulanut ett\u00e4 liikkunut tenori Topi Lehtipuu toimii v\u00e4litt\u00e4j\u00e4n\u00e4 n\u00e4iden tasojen v\u00e4lill\u00e4.<br \/>\nH\u00e4n tuntuu kaipaavan ja etsiv\u00e4n omaa haavekuvaansa, joka ilmestyksen tavoin n\u00e4ytt\u00e4ytyy sopraano N\u00faria Rialin virtuaalihahmona. H\u00e4n heijastuu Thomas Freundlichin projisointeina milloin pimeyteen, milloin tanssijoiden selkiin. H\u00e4n monistuu, kuten h\u00e4nen \u00e4\u00e4nens\u00e4kin. H\u00e4n on kaipuun h\u00e4ilyv\u00e4 haavekuva.<br \/>\nVisuaalisesti\u00a0<em>Third Practice<\/em>\u00a0tarjoaa unohtumattomia hetki\u00e4. H\u00e4m\u00e4r\u00e4ss\u00e4 liehuvat hiukset kohoavat savupilven\u00e4 taivaalle. Projisoituina heijastuksina sopraano kietoo sankarin moninkertaiseen aineettomaan syleilyyns\u00e4. N\u00e4m\u00e4 ilmavat kuvat ja tehokkaat efektit mahdollistaa\u00a0<strong>Eero Auvisen<\/strong>\u00a0hillitty valosuunnittelu ja\u00a0<strong>Erika Turusen\u00a0<\/strong>puvustus.<\/p>\n<p><em>Jukka O. Miettinen, Helsingin Sanomat, 19.6.2019<\/em><\/p>\n<p>Third Practice \u00e4r verkligen ett helhetskonstverk. Dansen r\u00f6r sig hand i hand med musiken, <b>Claudio Monteverdis<\/b> madrigaler, men dr\u00e4kter, ljuss\u00e4ttning och scenografi spelar en ovanligt stark roll i helheten, och speciellt videoprojektionerna imponerade.<br \/>\nMonteverdimadrigalerna lade an tonen f\u00f6r f\u00f6rest\u00e4llningen, men ljuddesignern <b>Marco Melchiors<\/b> vision inkluderade ocks\u00e5 ljudeffekter, som p\u00e5 ett lyckat s\u00e4tt hj\u00e4lpte till att bygga upp ett intressant fl\u00f6de, s\u00e5 att den dramaturgiska helheten blev n\u00e5got mer \u00e4n en konsertliknande kavalkad. Live-musik i en dansf\u00f6rest\u00e4llning \u00e4r alltid n\u00e5got extra och Helsingfors Barockorkesters ensemble under ledning av <b> Aapo H\u00e4kkinen<\/b> var rena lyxen.<\/p>\n<p><em>Tove Djupsj\u00f6backa, Hufvudstadsbladet, 19.6.2019<\/em><\/p>\n<p>La danza \u00e8 stata accompagnata dale musiche dal vivo eseguite dalla Helsinki Baroque Orchestra, ensemble diretto da <b>Aapo H\u00e4kkinen<\/b> che ha dimostrato un approccio stilisticamente aderente e corretto con questo genere di repertorio, avvalendosi delle voci del tenore <b>Topi Lehtipuu<\/b> e del soprano <b>N\u00faria Rial<\/b>. E nell&#8217;applauso finale allo spettacolo, la componente musicale \u00e8 stata premiata non meno di quella tersicorea.<\/p>\n<p><em>Roberto Codazzi, La Provincia, 31.5.2019<\/em><\/p>\n<p>La messa in opera della Helsinki Baroque Orchestra \u00e8 nitida, palpitante nei momenti gioiosi, languida in quelli tristi. Da porre in rilievo lo sforzo compiuto per cercare di rendere l\u2019allestimento omogeneo, consentendo a quasi tutti gli artisti in scena una attuazione leggera, morbida, quasi ovattata sulla tessitura centrale dei Madrigali. Pregevole alla direzione <b>Aapo H\u00e4kkinen<\/b>, arieggiante secondo la concezione che il compositore cremonese ha nutrito nel passaggio tra rinascimento e barocco. (\u2026) Un omaggio che pone Claudio Monteverdi nel ruolo di protagonista assoluto, un innovatore capace di mutare l\u2019intenerimento in musica e al contempo a far destare sentimenti di appassionata adesione agli spettatori pi\u00f9 attenti, grazie ad armonie compositive espresse tra letteratura, filosofia, arte, musica e in questo caso, ora pi\u00f9 ora meno, in danza odierna.<\/p>\n<p><em>Michele Olivieri, Ape musicale, 29.5.2019<\/em><\/p>\n<hr \/>\n<p><strong>Bach: Matteus-passio<\/strong><br \/>\n<strong>Elisabeth Breuer, David DQ Lee, Marcel Beekman, Jonathan Sells, Cornelius Uhle<\/strong><br \/>\n<strong>Audi Jugendchorakademie<\/strong><br \/>\n<strong>Helsingin Barokkiorkesteri<\/strong><br \/>\n<strong>joht. Aapo H\u00e4kkinen<\/strong><br \/>\n<strong>Musiikkitalo, 12.4.2019<\/strong><\/p>\n<p><strong>Matteuspassionen som f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen<\/strong><\/p>\n<p>Matteuspassionen \u00e4r v\u00e4lskriven och lika dramatisk som en opera och trots att verket \u00e4r bekant, kan man genom ett framf\u00f6rande f\u00e5 uppleva p\u00e5skens h\u00e4ndelser som f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen. Det gjorde man verkligen p\u00e5 Helsingfors Barockorkesters konsert i fredags. Barytonen <strong>Jonathan Sells<\/strong> gav en m\u00e5ngsidig tolkning av Jesu roll \u2013 delvis lidande, samtidigt tillgiven och k\u00e4rleksfull. B\u00e4st f\u00f6r mig blev kv\u00e4llens evangelist, nederl\u00e4ndaren <strong>Marcel Beekman<\/strong>, som anv\u00e4nde sin yppiga r\u00f6st f\u00f6r att fora fram den dramatiska ber\u00e4ttelsen.<br \/>\nJag var nyfiken p\u00e5 kv\u00e4llens ungdomsk\u00f6r fr\u00e5n Bayern, Audi Jugendchorakademie, som grundades \u00e5r 2007 och utg\u00f6r en del av Audi-bilm\u00e4rkets kulturprojekt Audi Art Experience. K\u00f6ren best\u00e5r av 70 s\u00e5ngare och har p\u00e5 kort tid byggt upp en fin meritlista. Personligen tycker jag mest om mindre grupper n\u00e4r det g\u00e4ller Bachs k\u00f6rmusik, men k\u00f6rens suver\u00e4na framf\u00f6rande var en mycket positiv \u00f6verraskning. Koralerna blev h\u00e4rliga stunder f\u00f6r gemensam reflektion, samtidigt \u00e5stadkom k\u00f6ren ett till\u00e4ckligt starkt och formidabelt ljud under Jesu pr\u00f6vning med Pontius Pilatus.<br \/>\nHelsingfors Barockorkester hade engagerat flera skickliga obligato-solister som medverkade i ariorna. Speciellt r\u00f6rande blev violinistens insats i altarian <em>Erbarme dich<\/em>, tillsammans med kanadensaren, kontratenoren <strong>David DQ Lee<\/strong> som fick ers\u00e4tta <strong>Benno Schachtner<\/strong> i sista minute.<\/p>\n<p><i>Fiona Chow, Hufvudstadsbladet, 14.4.2019<\/i><\/p>\n<hr \/>\n<p><strong>Bach, Pisendel, Telemann<\/strong><br \/>\n<strong>Zefira Valova, viulu<\/strong><br \/>\n<strong>Aapo H\u00e4kkinen, cembalo<\/strong><br \/>\n<strong>Musiikkitalo, 17.3.2019<\/strong><\/p>\n<p><strong>Barokkisoiton huippulaatua<\/strong><\/p>\n<p>Laajasti Euroopassa arvostettu Helsingin Barokkiorkesteri on saavuttanut <strong>Aapo H\u00e4kkisen<\/strong> johdolla barokkisoittajistojen ehdottomaan huippuun ylt\u00e4v\u00e4n laatutason.<br \/>\nKiinnostavia vertailuja mahdollistavassa konsertissa H\u00e4kkinen johti osan teoksista cembalon \u00e4\u00e4ress\u00e4. Lis\u00e4ksi h\u00e4n soitti <strong>J. S. Bachin<\/strong> Brandenburgilaisen konserton nro 5 soolo-osuuden huiman virtuoosisesti, kuuluisan sukunimikaimansa ratanopeudella.<br \/>\nKonsertin loput teokset johti bulgarialaissyntyinen konserttimestarisolisti <strong>Zefira Valova<\/strong>. H\u00e4n on hieno esimerkki siit\u00e4, kuinka aiempi saksalaisen barokkiviulismin valtikka on \u2013 juurilleen Italiaan palaamisen ohella \u2013 laajentunut my\u00f6s It\u00e4-Eurooppaan.<br \/>\nValova osoittautui valovoimaiseksi viulistiksi. H\u00e4n soitti Bachin a-molli-konserton vakuuttavammin kuin kukaan kuulemani barokkiviulisti: napakasti, vaivattomasti ja luontevasti.<br \/>\nMutta konsertin sankari oli <strong>Johann Georg Pisendel<\/strong> (1687\u20131755).<br \/>\n\u201dAikansa tunnetuin saksalainen viulisti\u201d ei liene juurikaan yleis\u00f6n tiedossa. H\u00e4n oli <strong>Vivaldin<\/strong>, Bachin ja <strong>Telemannin<\/strong> yst\u00e4v\u00e4, jolle n\u00e4m\u00e4 omistivat teoksiaan. Kuultiinkin G. P. Telemannin Pisendelille omistama B-duuri-konsertto. Sen nopsat kuviot kertoivat t\u00e4sm\u00e4r\u00e4\u00e4t\u00e4l\u00f6innist\u00e4.<br \/>\nPisendelin oma s\u00e4vellystuotanto j\u00e4i suppeahkoksi, sill\u00e4 h\u00e4n omistautui konserttimestarina Dresdenin maineikkaan hoviorkesterin kehitt\u00e4miseen.<br \/>\nKuultu Largo ja fuuga c-molli her\u00e4tti uteliaisuuden yll\u00e4tt\u00e4vill\u00e4 yksityiskohdillaan. Zefira Valovan reipas solistiosuus Pisendelin g-molli-viulukonsertossa kertoi s\u00e4velt\u00e4j\u00e4n sijoittumisesta Vivaldin ja Telemannin v\u00e4liin osaamisellaan ja loistokkailla piirteill\u00e4\u00e4n.<br \/>\nVerraton tuttavuus siis t\u00e4m\u00e4 Pisendel!<\/p>\n<p><em>Veijo Murtom\u00e4ki, Helsingin Sanomat, 18.3.2019<\/em><\/p>\n<hr \/>\n<p><strong>Bach,\u00a0Beethoven<\/strong><br \/>\n<strong>Elisabeth Breuer, sopraano<br \/>\nRobert Hunger-B\u00fchler, lausuja<\/strong><br \/>\n<strong> Helsingin Barokkiorkesteri<\/strong><br \/>\n<strong> joht. Aapo H\u00e4kkinen<\/strong><br \/>\n<strong> Musiikkitalo, 1.1.2019<\/strong><br \/>\n<b><\/b><\/p>\n<p id=\"page-main-content\" class=\"article-title\"><strong>Helsingin Barokkiorkesteri soitti Suomessa harvoin kuullun Egmontin, joka julistaa vapauden idean voittoa<\/strong><\/p>\n<p><strong><span class=\"votsikko\">Beethovenin<\/span><\/strong> kymmenosainen <em>Egmont<\/em> r\u00e4j\u00e4ytti tavanomaisen teatterimusiikin rajat. Se onkin itsen\u00e4inen dramaattinen kokonaisuus, joka vaati sinfoniaorkesterin lis\u00e4ksi sopraanosolistin ja lausujan.<br \/>\nHeti alkusoitossa soivat teemat, jotka hallitsevat koko <em>Egmont<\/em>-musiikkia: p\u00e4\u00e4taitteen synkk\u00e4 ja levoton taistelu, lyyriset rakkausteemat ja alkusoiton p\u00e4\u00e4tt\u00e4v\u00e4 utopistinen, fanfaarien kruunaama voitonjuhla. Egmont kuolee, mutta vapauden idea voittaa.<br \/>\n<span class=\"votsikko\">Helsingin<\/span> Barokkiorkesterin periodisoittimet saivat aikaan inhimillisesti hengitt\u00e4v\u00e4n ja sykkiv\u00e4n, v\u00e4rikk\u00e4\u00e4n sointivirran, joka varmasti l\u00e4heni Beethovenin ajan sointimaailmaa.<br \/>\nKun venttiilitt\u00f6m\u00e4t k\u00e4yr\u00e4torvet ja trumpetit sek\u00e4 patarummun pauke p\u00e4\u00e4stiv\u00e4t orkesterin yhteissoinnissa irti kaiken voimansa, syntyi harvinaisen raju sotainen melske. Voi vain yritt\u00e4\u00e4 kuvitella, millaisen tunneaallon tuo voitonpauhu nostatti Beethovenin ajan yleis\u00f6n rinnoissa.<br \/>\nMaineikas saksalainen n\u00e4yttelij\u00e4 <strong>Robert Hunger-B\u00fchler<\/strong>\u00a0lausui karskin kiihke\u00e4sti, hyvin selv\u00e4ll\u00e4 saksalla, Goethen draaman runos\u00e4keit\u00e4. Kun h\u00e4n kertoi Egmontin rakastetun,\u00a0Cl\u00e4rchen-neidon surullisesta kohtalosta, karhea herooinen \u00e4\u00e4ni heltyi ja liikuttui.<\/p>\n<p><em>Hannu-Ilari Lampila, Helsingin Sanomat, 3.1.2019<\/em><\/p>\n<p><b>Rasande fint framf\u00f6rande av hela Egmont<\/b><\/p>\n<p>Det \u00e4r r\u00e4tt v\u00e5gat att, som <strong>Aapo H\u00e4kkinen<\/strong>, p\u00e5st\u00e5 att Helsingfors Barockorkesters framf\u00f6rande av <strong>Beethovens<\/strong> kompletta musik till <strong>Goethes<\/strong> sk\u00e5despel <i>Egmont<\/i> med <strong>Friedrich Mosengeils<\/strong> oavkortade handlingskomprimerande recitationstext (&#8221;declamatorische Begleitung&#8221;) \u00e4r det f\u00f6rsta sedan Beethovens och Mosengeils dagar \u2013 allts\u00e5 cirka 200 \u00e5r \u2013 men det kan f\u00f6rst\u00e5s inte uteslutas.<br \/>\nDetta handlade om ett regelr\u00e4tt konsertframf\u00f6rande och ett rasande fint s\u00e5dant var det fr\u00e5gan om. H\u00e4kkinen satte exemplariskt fin fr\u00e4s p\u00e5 sin ensemble, som \u00e4n en g\u00e5ng visade att man inte bara \u00e4r en f\u00f6rstklassig barockorkester utan precis lika hemma i klassicism som f\u00f6rromantik.<br \/>\nEfter det inledande Bachkoralf\u00f6rspelet <i>Das alte Jahr vergangen ist<\/i> \u2013 det \u00e4r alltid lika skoj att h\u00f6ra Bach med klarinetter \u2013 f\u00f6ljde ett festligt smakprov p\u00e5 en av Beethovens alltf\u00f6r s\u00e4llan spelade sena uvertyrer, <i>Zur Namensfeier<\/i>, d\u00e4r H\u00e4kkinen inspirerade inte minst blecket att brassa p\u00e5 av hj\u00e4rtans fr\u00f6jd.<br \/>\nUnga \u00f6sterrikiskan <strong>Elisabeth Breuer<\/strong> hade en s\u00e4llsynt charmerande och n\u00e4tt lyrisk sopran, som hon nyttjade med uts\u00f6kt smak och stil i tv\u00e5 s\u00e5nger ur Beethovens liedopus 75 samt tre Schubertlieder (bland annat den popul\u00e4ra Gretchen am Spinnrade). I Cl\u00e4rchens s\u00e5nger satte hon in ytterligare en pondusv\u00e4xel, medan schweiziske sk\u00e5despelarlegenden <strong>Robert Hunger-B\u00fchler<\/strong> var rena lottovinsten som \u00e4kttyskt expressiv recitat\u00f6r i Egmont.<\/p>\n<p><em>Mats Liljeroos, Hufvudstadsbladet, 3.1.2019<\/em><\/p>\n<hr \/>\n<p><strong>Schumann: Adventlied, Op. 71; Ballade vom Pagen und der K\u00f6nigstochter, Op. 140<br \/>\nBach: Herr, gehe nicht ins Gericht, BWV 105<br \/>\nCarolyn Sampson, Benno Schachtner, Werner G\u00fcra, Jonathan Sells, Cornelius Uhle<br \/>\nViron Filharmonian kamarikuoro<br \/>\nHelsingin Barokkiorkesteri<br \/>\njoht. Aapo H\u00e4kkinen<br \/>\nOndine, 2018<\/strong><\/p>\n<p>Im Schaffen Robert Schumanns gibt es noch bedeutende chorsinfonische Werke, die bisher diskografisch nicht erfasst waren! Sein 1848 entstandenes Adventlied f\u00fcr Sopran, Chor und Orchester ist hier erstmals eingespielt: ein rund siebzehnmin\u00fctiges oratorisches St\u00fcck auf ein Gedicht aus Friedrich R\u00fcckerts Pantheon, das religi\u00f6se und humanistische Themen vereint \u2013 von Schumann farbenreich vertont. Kernige, von Hornrufen getragene M\u00e4nnerchorpassagen treffen da auf wunderbar lyrische Melodien des Solosoprans.<br \/>\nZu einer echten Freude wird die Erstbegegnung auch durch die Interpretation: Aapo H\u00e4kkinen formt den Estnischen Philharmonischen Kammerchor und das Helsinki Baroque Orchestra zu einem ebenso transparent wie kraftvoll klingenden Ensemble, und Carolyn Sampson setzt dem St\u00fcck mit ihrem klaren und zugleich sinnlich gl\u00e4nzenden Sopran die Krone auf.<\/p>\n<p><em>Marcus St\u00e4bler, Fono Forum, 1\/2019<\/em><\/p>\n<p>Die vier Teile der Ballade vom Pagen und der K\u00f6nigstochter, gedichtet von Emanuel Geibel, beschw\u00f6ren die typisch romantische Mittelaltersehnsucht in einer tragischen Liebesgeschichte, wobei der dritte Teil, am Strand eines imagin\u00e4ren Meeres spielend, die Vorlage zu Richard Wagners <i>Rheingold<\/i> gewesen sein k\u00f6nnte, wenngleich stabreimfrei und ohne dessen epische L\u00e4nge. Das fromme Adventlied wiederum bleibt nicht ohne politischen Subtext, wenn es am Schluss im pr\u00e4chtigen Tutti hei\u00dft, \u00abdass wir, die Volker und die Thronen, vereint als Br\u00fcder immer wohnen\u00bb. R\u00fcckerts Text ist zwar schon 1834 ver\u00f6ffentlicht worden, doch als Schumann ihn im Revolutionsjahr 1848 vertont hat, wird man das \u2013 zumal in Dresden \u2013 mit einer anderen Beteutung gelesen haben.<br \/>\nF\u00fcr die Einspielung der drei Werke hat Aapo H\u00e4kkinen die Auff\u00fchrungsbedingungen der 1840er-Jahre minuti\u00f6s recherchiert \u2013 und zwar jene des Leipziger Gewandhauses, dessen Kapellmeister Schumann \u00e4u\u00dferst gerne geworden w\u00e4re. H\u00e4kkinen liest diese Orchesterbesetzung (&#8230;) als Schumanns Idealvorstellung, was durchaus einen gewissen Charme hat. Aber auch an einer Stelle eine gr\u00fcndliche Neuausrichtung des H\u00f6rens erfordert, denn gest\u00fctzt auf einen Reisebericht aus dem Jahr 1846 sitzen die ersten Violinen bei H\u00e4kkinen rechts, die zweiten links, und konsequent daraus abgeleitet singen Soprane und Ten\u00f6re ebenfalls rechts, Alte und B\u00e4sse links.<br \/>\nDoch wenn dieser \u203aseitenverkehrte\u2039 Klang auch durchaus nicht nur kurzfristig irritiert, begeistert die CD mit dem gro\u00dfartig disponierten Helsinki Baroque Orchestra end dem Estonian Philharmonic Chamber Choir, der hier mit gr\u00f6\u00dfter Pr\u00e4zision, ausgezeichneter Textverst\u00e4ndlichkeit und grandioser Stimmkultur einmal mehr unter Beweis stellt, dass er zu den weltbesten Ch\u00f6ren \u00fcberhaupt zu z\u00e4hlen ist. Die Solisten f\u00fcgen sich nahtlos in das hohe Niveau des Musizierens ein.<\/p>\n<p><em>Andreas Waczkat, Concerto, 1\/2019<\/em><\/p>\n<p>Il existe encore des \u0153uvres de Schumann in\u00e9dites au disque. Tel cet imposant <i>Chant de l\u2019Avent<\/i> avec orchestre qui date des ann\u00e9es dresdoises, comme la r\u00e9vision de la <i>BWV 105<\/i> (une premi\u00e8re aussi). Et l\u2019<i>Opus 140<\/i>, r\u00e9v\u00e9l\u00e9 en 1986 par l\u2019int\u00e9grale Emi des grandes ballades avec ch\u0153ur grav\u00e9e \u00e0 D\u00fcsseldorf, est ici jou\u00e9 d\u2019apr\u00e8s un manuscrit autographe, sans les alt\u00e9rations de la partition imprim\u00e9e.<br \/>\nLa pi\u00e8ce ma\u00eetresse reste la <i>Ballade du page et de la fille du roi<\/i>, sur des vers de Geibel modulant en quatre parties une histoire analogue \u00e0 celle du <i>Klagendes Lied<\/i> de Mahler. Aapo H\u00e4kkinen en offre une lecture bien plus attentive aux configurations rythmiques et aux ar\u00eates du r\u00e9cit que la version cit\u00e9e de Bernhard Klee. La beaut\u00e9 \u00e9vocatrice des timbres saisit d\u2019entr\u00e9e, comme la ma\u00eetrise des sinuosit\u00e9s, et l\u2019ondulation lancinante des cordes structure superbement le meurtre du page. Au sein de la marine au climat si ambigu (bravo aux dames du ch\u0153ur), quand l\u2019Ondin fabrique la harpe avec l\u2019os du d\u00e9funt, on per\u00e7oit enfin le coloris singulier voulu par Schumann.<\/p>\n<p><em>Jean-Philippe Grosperrin, Diapason, 11\/2018<\/em><\/p>\n<p>Ingen av historiens centrala tons\u00e4ttare har haft en s\u00e5 intim och fruktbar relation till litteraturen som <b>Schumann<\/b>. Han inte bara fann inspiration till en stor del av sina verk i litteraturen, han var \u00e4ven en av samtidens fr\u00e4msta musikjournalister och -ess\u00e4ister.<br \/>\nSchumann dr\u00f6mde om en ny form av syntes mellan poesi och musik f\u00f6r konsertsalen. Han komponerade uppemot ett tjugotal verk f\u00f6r k\u00f6r och orkester \u2013 lejonparten under hans fem sista produktiva \u00e5r \u2013 med eller utan solister, som han sj\u00e4lv h\u00f6ll som sina viktigaste verk.<br \/>\nI dag \u00e4r s\u00e5 gott som samtliga, f\u00f6rutom oratoriet <i>Das Paradies und die Peri<\/i> och <i>Scener ur Goethes Faust<\/i>, mer eller mindre bortgl\u00f6mda. Desto viktigare \u00e4r Helsingfors Barockorkesters nya skiva med tv\u00e5 l\u00e4ckra rariteter i genren av vilka en, <i>Adventlied<\/i> (1848), otroligt nog \u00e4r den f\u00f6rsta inspelningen n\u00e5gonsin.<br \/>\nSkivan \u00e4r gjord omedelbart efter Hebos 20-\u00e5rskonsert med samma repertoar i september i fjol och slutresultatet \u00e4r precis lika fr\u00e4scht som i Musikhuset. Adventlied, till <b>R\u00fcckerts<\/b> text, \u00e4r en verklig lyrisk p\u00e4rla i snittet mellan det profana och sakrala, vars aningen problematiska duration om sjutton minuter kan vara en bidragande orsak till dess negligering p\u00e5 konsertprogrammen.<\/p>\n<p><b>Ypperligt s\u00e5ngargarde<\/b><br \/>\nDen fyrdelade <i>Ballade vom Pagen und der K\u00f6nigstochter<\/i> (1852) \u00e4r \u00e5ter med sitt omf\u00e5ng p\u00e5 dryga halvtimmen ett verk av symfoniska dimensioner, d\u00e4r Schumann odlar en motivisk transformation och en stundtals reciterande s\u00e5ngstil som kan f\u00f6ra tankarna till <b>Liszt<\/b> och <b>Wagner<\/b>.<br \/>\nBachs kantat <i>Herr, gehe nicht ins Gericht<\/i> i den version \u2013 med soloklarinett i st\u00e4llet f\u00f6r dito oboe \u2013 som Schumann gjorde i Dresden och D\u00fcsseldorf i slutet av 40- och b\u00f6rjan av 50-talet \u00e4r i sin tur ett v\u00e4lfungerande kitt Schumannumren emellan och framf\u00f6rs med all den expertis <b>Aapo H\u00e4kkinen<\/b> och hans h\u00e4rliga ensemble f\u00f6rm\u00e5r uppb\u00e5da.<br \/>\nOch visst st\u00e4mmer H\u00e4kkinens tes i den vederh\u00e4ftiga verkpresentationen att Schumann gjord med, p\u00e5 ett ungef\u00e4r, den typs instrument han skrivit f\u00f6r i kombination med ett sparsamt vibrato och en ringa str\u00e5knumer\u00e4r resulterar i en v\u00e4lg\u00f6rande l\u00e4tthet och fr\u00e4sch\u00f6r i klangen. N\u00e5got som mer s\u00e4llan \u00e4r fallet i tolkningar av hans sena, kompakt instrumenterade, verk.<br \/>\nH\u00e4kkinen opererar med ett s\u00e5ngargarde av yppersta internationella klass \u2013 f\u00f6rutom <b>Carolyn Sampsons<\/b> sagolika sopranklang noterar jag speciellt den briljanta id\u00e9n att l\u00e5ta <b>Benno Schachtner<\/b> med sin osedvanligt uttrycksfulla kontratenor g\u00f6ra altpartierna \u2013 och som guldkant p\u00e5 det hela har vi den store <b>Johan Dahls<\/b> <i>Natt i Dresden<\/i> som konvolutillustration.<\/p>\n<p><em>Mats Liljeroos, Hufvudstadsbladet, 5.9.2018<\/em><\/p>\n<p><strong>Deux \u0153uvres rares encadrant une cantate de Bach, r\u00e9vis\u00e9e par Schumann, voil\u00e0 qui constitue un programme original et all\u00e9chant.<\/strong><br \/>\nLa musique de Schumann \u2013 \u00ab une immense Sehnsucht [aspiration, nostalgie] inassouvie \u00bb (Victor Basch) \u2013 est servie par d\u2019excellents interpr\u00e8tes, pleinement engag\u00e9s, conduits par Aapo H\u00e4kkinen. Ce dernier donne aux ch\u0153urs et \u00e0 l\u2019orchestre une qualit\u00e9 expressive o\u00f9 la force n\u2019est jamais pesante, avec des couleurs et une lumi\u00e8re qui font trop souvent d\u00e9faut \u00e0 Schumann. On conna\u00eet l\u2019excellence des formations chorales des pays baltes, le Ch\u0153ur philharmonique de chambre d\u2019Estonie ne d\u00e9roge pas. Carolyn Sampson, famili\u00e8re du baroque, montre ici combien le r\u00e9pertoire romantique lui sied. Le contre-t\u00e9nor Benno Schachter, comme les autres solistes, s\u2019y montre sous son meilleur jour.<\/p>\n<p><em>Yvan Beuvard, Forum Op\u00e9ra, 3.9.2018<\/em><\/p>\n<p><b>Effektvolle, lohnende und alles andere als kleinformatige Musik: Hier kann man Robert Schumann \u00fcber die Schulter schauen und sieht ihn im Zwiegespr\u00e4ch mit Bach. Eine un\u00fcbliche, aber attraktive Platte.<\/b><br \/>\nAus dieser spannungsreichen Konstellation hat der Finne Aapo H\u00e4kkinen ein wunderbares Programm destilliert: Von Schumann sind dessen &#8217;Ballade vom Pagen und der K\u00f6nigstochter&#8217; op. 140 und das siebens\u00e4tzige &#8217;Adventlied&#8217; op. 71 zu h\u00f6ren. Aus der zeitlichen Ferne gr\u00fc\u00dft Bachs Kantate BWV 105 &#8217;Herr, gehe nicht ins Gericht&#8217;, doch nicht in der originalen Version, sondern in einer von Schumann selbst erstellten Auff\u00fchrungsversion f\u00fcr Dresden 1849.<br \/>\nDie ausf\u00fchrenden Ensembles versprechen Spannung: Der Estnische Philharmonische Kammerchor als formidabler Repr\u00e4sentant romantischer Gr\u00f6\u00dfe und moderner Chorkultur, dazu das im Bach-Idiom versierte Helsinki Baroque Orchestra, mit dem H\u00e4kkinen schon wunderbare Platten mit den Bachschen Cembalo-Konzerten herausgebracht hat \u2013 hier freilich auf Instrumenten des mittleren 19. Jahrhunderts.<br \/>\nDie Solisten sind herausragende Sprecher, die Schumanns dramatisch grundierte Werke mit angenehm lyrischer Expansionsf\u00e4higkeit verlebendigen. Bei Bach sind die Rezitative zwar alles andere als karg, werden aber von den versierten Bach-Vokalisten gepr\u00e4gt, weniger von Schumanns Anverwandlungsk\u00fcnsten. Arios unterstreichen sie, dass sie zwar vielfach ger\u00fchmte Bach-Vokalisten, aber keine eindimensionalen Puristen sind: Bach wird hier wie im Chor schon mehr auf Linie gesungen, als es in der historisch informierten Praxis \u00fcblich ist. Aapo H\u00e4kkinen moduliert die insgesamt reiche Substanz von Ensembles und Solisten mit feinem Zugriff und spielt das Potenzial der Ausf\u00fchrenden mit nobler Geste aus. Das Klangbild ist angemessen gro\u00df, dennoch reich an Details und f\u00fchrt alle Elemente gelungen zusammen.<\/p>\n<p><em>Matthias Lange, klassik.com, 2.8.2018<\/em><\/p>\n<p>Das Helsinki Baroque Orchestra unter Leitung von Aapo H\u00e4kkinen spielt Bach mit dem Instrumentarium der Schumann-Zeit. Aber nicht nur das: der Dirigent orientiert sich nicht an der barocken, am Affekt ausgerichteten Phrasierung, sondern gruppiert Bachs Musik nach melodischen Gesichtspunkten in neue Einheiten. Dem entsprechend wirkt sie deutlich kleingliedriger, als man es normalerweise von Barockensembles gewohnt ist. Und diesen interpretatorischen Ansatz \u00fcbertr\u00e4gt H\u00e4kkinen nun auch auf die originale Musik Schumanns &#8211; und \u00fcberrascht noch einmal mit einer f\u00fcr Schumann eher untypischen Stimmfarbe.<br \/>\nSo \u00e4hnlich wie das Adventlied beginnt auch die Ballade vom Pagen und der K\u00f6nigstochter mit einer Jagdszene. In der Rolle des Erz\u00e4hlers gliedert Countertenor Benno Schachtner seinen Part klar nach rhetorischen Aspekten und deklamiert entsprechend zur\u00fcckhaltend und mit fein kontrolliertem Timbre. Dirigent Aapo H\u00e4kkinen legt nicht nur sehr gro\u00dfen Wert auf gute Textverst\u00e4ndlichkeit seiner S\u00e4ngerinnen und S\u00e4nger, er l\u00e4sst sein Helsinki Baroque Orchestra sehr sensibel und transparent artikulieren. (&#8230;) \u00dcberall knistert es hier vor Spannung, brodelt es im Orchester, f\u00fchlt man mit den Protagonisten bis in das opernhaft-tragische Finale der Ballade hinein. Dort darf der Estnische Philharmonische Kammerchor zusammen mit dem Helsinki Baroque Orchestra seine besonderen lyrischen Qualit\u00e4ten unterstreichen.<br \/>\nAapo H\u00e4kkinen hat mit seinem Helsinki Baroque Orchestra nicht nur das bisher str\u00e4flich vernachl\u00e4ssigte Adventlied Robert Schumanns endlich auf CD eingespielt: der finnische Dirigent hat dar\u00fcber hinaus gezeigt, wie lebendig, mitrei\u00dfend und v\u00f6llig frei von \u00fcberzogenem Pathos man die \u00fcppigen Sp\u00e4twerke Schumanns f\u00fcr Chor, Solisten und Orchester in Szene setzen kann. Ein spannendes Feld tut sich auch bei seiner Interpretation der Bachkantate im Sinne der \u00c4sthetik der Romantik auf. Eine sehr inspirierende und auf hohem Niveau musizierte CD und ein Muss f\u00fcr alle Schumann-Liebhaber!<\/p>\n<p><em>Jan Ritterstaedt, WDR 3, 16.7.2018<\/em><\/p>\n<p>It\u2019s a strange irony that, for all of Robert Schumann\u2019s influence and popularity, a not insignificant amount of his orchestral music and nearly all of his writing for chorus remains obscure. To help remedy this situation, the Estonian Philharmonic Chamber Choir (EPCC) and Helsinki Baroque Orchestra (HBO), led by Aapo H\u00e4kkinen, step into the void with a new recording (for Ondine) of pieces Schumann wrote and arranged when he led the Dresden and D\u00fcsseldorf <i>Musikvereins<\/i> late in his short life: two pieces for chorus and orchestra, plus an arrangement of a Bach cantata.<br \/>\nThe highlight of the disc would be the world premiere recording of Schumann\u2019s setting of Friedrich R\u00fcckert\u2019s <i>Adventlied<\/i>, a kind of humanistic Christmas-season anthem written in the aftermath of the revolutionary turmoils of 1848. It\u2019s a relatively short piece \u2013 just over a quarter-hour long \u2013 but marked by chromatic lyricism and grandiose gestures that allude pretty strongly to Schumann\u2019s model of Bach (perhaps channeled a bit through Mendelssohn\u2019s example).<br \/>\nFrom soprano Carolyn Sampson\u2019s floating, opening solo to the rousing final chorus, \u201cUnd l\u00f6sch\u2019 der Zwietracht Glimmen aus,\u201d choir, soloists, and orchestra do the piece proud. Its vigorous contrapuntal writing is relayed with style and Schumann\u2019s sometimes-awkward vocal parts, with their occasional big leaps, hold no terrors for the EPCC.<br \/>\nThroughout the recording, the HBO plays with vim. H\u00e4kkinen\u2019s tempos are fluid and well-judged; he has a strong sense of the dramatic shape of each piece and capably draws out the subtleties of Schumann\u2019s orchestral writing. Yes, there are times \u2013 in the original works, especially \u2013 when a bit more tonal warmth and sonic heft would be welcome (like the last section of <i>Vom Pagen<\/i>). But the ensemble\u2019s playing is never scrawny and the big tradeoff of making Schumann\u2019s sometimes-thick orchestral textures lucid ultimately pays off. A fine album, then, on several levels, and strongly recommended.<\/p>\n<p><em>Jonathan Blumhofer, The Arts Fuse, 15.7.2018<\/em><\/p>\n<p>Helsingin Barokkiorkesterin 20-vuotiskonsertti on p\u00e4\u00e4ssyt ansaitusti my\u00f6s levylle. Orkesteri esitt\u00e4ytyy siin\u00e4 50 hengen romanttisena kokoonpanona, ja solistikvartetti ja Viron filharmonian kamarikuoro kruunaavat juhlan. Teemana ohjelmassa on <strong>Bachin<\/strong> ja <strong>Schumannin<\/strong> yhteys. Schumannille Bach oli kotijumala, ja h\u00e4n esitti t\u00e4m\u00e4n musiikkia kuoroyhdistyksiss\u00e4\u00e4n Dresdeniss\u00e4 ja D\u00fcsseldorfissa. T\u00e4m\u00e4 suhde on hyv\u00e4 muistaa, kun yritt\u00e4\u00e4 l\u00f6yt\u00e4\u00e4 mieless\u00e4\u00e4n paikan Schumannin vaikeasti lokeroitaville (puoli)hengellisille teoksille.<br \/>\n<strong>Aapo H\u00e4kkisen<\/strong> johdolla orkesteri tulvii sointimagiaa. Kertojan rooli on kontratenori <strong>Benno Schachtnerilla<\/strong>, jonka kontratenorin resonoiva heleys tuo tarinaan vieraannutettua tunnelmaa. Tenori <strong>Werner G\u00fcra<\/strong> el\u00e4ytyy hovipojan onnettomaan rakkauteen syv\u00e4sti. Sopraano <strong>Carolyn Sampson<\/strong> on sielukas prinsessa, ja bassot <strong>Cornelius Uhle<\/strong> kuninkaana ja <strong>Jonathan Sells<\/strong> merenhaltijana ovat t\u00e4ynn\u00e4 auktoriteettia, julmurina ja maagikkona. Kuoro laulaa mestarillisella intonaatiolla.<\/p>\n<p><em>Harri Kuusisaari, Rondo, 7\/2018 (KUUKAUDEN LEVY)<\/em><\/p>\n<p>If the Choral Ballad <i>vom Pagen und der K\u00f6nigstochter<\/i> is neglected, the <i>Adventlied<\/i> has been completely forgotten by record companies. This is its premiere recording. Listening to it left me wondering why. Composed in 1848, the <i>Adventlied<\/i> shares with the <i>Requiem f\u00fcr Mignon<\/i> the problem of how to define it. It sets poetic and not Biblical texts, with Schumann choosing three of R\u00fcckert\u2019s sacred poems to great effect, dividing them into seven short stanzas. The music is typical of this period of the composer\u2019s development, with his lush romanticism coming to the fore. This was his first major religious piece, although it is based more on the humanist spirituality of the romantic poets. The work opens with a short orchestral prelude before the entry of the soprano, and then alternates between solos, vocal quartets and lush choral writing, saving the most rousing music of all for the final section, <i>Und l\u00f6sch\u2019 der Zwietracht Glimmen aus<\/i>. He also uses the central stanza, <i>O Herr von grosser Huld und Treue<\/i>, to emphasise the religious aspect of the work by giving it a chorale-like character. This is a wonderful work, one that all admirers of Schumann\u2019s music will enjoy.<br \/>\nThe performances throughout this disc are excellent. Carolyn Sampson, in particular, gives a feeling of wonder, especially in the opening of the <i>Adventlied<\/i>, where all the soloists and the chorus sing beautifully. The orchestra has a heft that the composer would have appreciated. It does not sound like a small ensemble, even if it is only the size common at the time of composition, so those who do not like the sound of original instrument bands need not fear \u2013 the music given fully romantic treatment. The recorded sound is very good, whilst the booklet essay is just that \u2013 an essay setting the music in the context of the period and of the composer\u2019s oeuvre. A must for all Schumann enthusiasts and not just for the <i>Adventlied<\/i>. Let us hope the same forces go on to record the remaining three Choral Ballads for Ondine.<\/p>\n<p><em>Stuart Sillitoe, MusicWeb International, 6\/2018<\/em><\/p>\n<p>Wohl angeregt von Felix Mendelssohn-Bartholdys Neubelebungen der Bachschen Sakralmusik richtete [Robert Schumann] dessen Kantate BWV 105 nach dem Geschmack seiner Epoche ein. Der romantische Klang ist weit entfernt von unserem heutigen Verst\u00e4ndnis dieser Musik, \u00fcberzeugt aber in der vorliegenden Interpretation durch Innigkeit und W\u00e4rme.<br \/>\nWas der Komponist dem Studium von Bach und H\u00e4ndel verdankt, ist in dem Adventlied op. 71 zu vernehmen, das hier \u00fcberhaupt zum ersten Mal auf Tontr\u00e4gern festgehalten ist. Die vierteilige Ballade vom Pagen und der K\u00f6nigstochter op. 140, 1852 unter Leitung des Komponisten in D\u00fcsseldorf uraufgef\u00fchrt, ist eine szenische Kantate auf einen Text von Emanuel Geibel, der ein romantisches Thema \u2013 die unstandesgem\u00e4\u00dfe Liebe eines Pagen zur Tochter des K\u00f6nigs \u2013 aufgreift und weiterf\u00fchrt. Der J\u00fcngling bezahlt den \u201eFrevel\u201c mit dem Leben, seine Leiche wird ins Meer geworfen. Der Meermann baut aus den Knochen eine Harfe, die zur erzwungenen Hochzeit der K\u00f6nigstochter mit einem Prinzen erklingt und deren Tod herbeif\u00fchrt. Die Ballade wird abwechselnd von einem Alt und dem Chor erz\u00e4hlt, dazwischen liegen Dialoge der handelnden Personen. Das Orchester schafft mit Hornsoli, Posaunenchor und Harfenkl\u00e4ngen die Stimmungen f\u00fcr die Meermusik und das h\u00f6fische Hochzeitsfest.<\/p>\n<p><em>Ekkehard Pluta, Klassik heute, 1.6.2018<\/em><\/p>\n<hr \/>\n<p><strong>Bach, Buxtehude, Ritter, Schmelzer<br \/>\nKajsa Dahlb\u00e4ck, sopraano<br \/>\nAapo H\u00e4kkinen, cembalo<br \/>\nHelsingin Barokkiorkesteri<br \/>\nFestival de V\u00e9lez Blanco, 26.7.2018<\/strong><\/p>\n<p>La presencia de la Helsinki Baroque Orchestra en el Festival hab\u00eda despertado gran expectaci\u00f3n entre los asiduos a este evento musical, acrecentado por la actuaci\u00f3n de la soprano finesa Kajsa Dahlb\u00e4ck, experimentada int\u00e9rprete en m\u00fasica antigua. El mayor reto que deb\u00eda afrontar era la cantata profana de car\u00e1cter nupcial de Johann Sebastian Bach <em>Weichter nur, betr\u00fcbte Schatten<\/em> <em>BWV 202<\/em>, obra de variadas exigencias canoras que determinan la capacidad t\u00e9cnico-vocal de la cantante dada la alternancia de recitativos y arias, as\u00ed como en la cuidada emisi\u00f3n, en su efecto de contraposici\u00f3n a los otros instrumentos, generando sugestivas mixturas. Esto ocurri\u00f3 especialmente en el aria contenida en el s\u00e9ptimo n\u00famero, <em>Sich \u00fcben im Lieben<\/em>, dialogando con el oboe, y tambi\u00e9n con todos los instrumentos del grupo en la gavota final, donde se mejoraron las aceptables impresiones del aria inicial y la expresada en el tercer episodio, <em>Phoebus eilt mit schnellen Pferden<\/em>, a la que imprimi\u00f3 un primigenio estilo lieder\u00edstico. Se produjo as\u00ed la mejor confirmaci\u00f3n de lo ya apuntado en la primera parte del concierto con el motete, tambi\u00e9n considerada cantata menor, <em>O Gottes Stadt<\/em> <em>BuxWV 87<\/em> de Dietrich Buxtehude.<br \/>\nEn cuanto al aspecto instrumental, destac\u00f3 sobremanera la musicalidad al clave del director del grupo Aapo H\u00e4kkinen, de modo notorio en la Allemande in discessum Caroli XI Regis Sveciae del organista alem\u00e1n Christian Ritter compuesta en 1697, contenida en el d\u00e9cimo n\u00famero del Manuscrito M\u00f6ller. Supo fundir en una sola expresi\u00f3n y de manera magistral los caracteres f\u00fanebre y eleg\u00edaco que quiere transmitir la obra, dejando en el oyente el deseo de poder escucharle en solitario en alguna pr\u00f3xima oportunidad.<\/p>\n<p><em>Jos\u00e9 Antonio Cant\u00f3n, Scherzo, 8\/2018<\/em><\/p>\n<p><strong>Virtuosismo solemne<\/strong><\/p>\n<p class=\"mce\">Desde la primera nota, el sonido de la Helsinki Baroque Orchestra era cautivador, envolvente, melanc\u00f3lico y de una gran belleza. Los finlandeses interpretaron un concierto magistral junto a la reconocida soprano Kajsa Dahlb\u00e4ck.<br \/>\nPara comenzar comenzaron con una pieza instrumental an\u00f3nima que recibe el nombre de <i>Padua (Manuscrito D\u00fcben)<\/i>. No hac\u00eda falta mirar hacia el escenario para sentir la emotividad de cada nota. Este tema era como un viaje por la melancol\u00eda, por la solemnidad del Barroco.<br \/>\nLa segunda pieza <i>O Gottes Stadt, BuxWV 87<\/i>, de Dietrich Buxtehude, sirvi\u00f3 para sentir la voz de la soprano, que demostr\u00f3 su gran t\u00e9cnica vocal y su capacidad para llegar a transmitir con cada verso, cada recitado del tema. La intensidad de Kajsa Dahlb\u00e4ck fue creciendo conforme transcurr\u00eda la pieza. Los primeros aplausos del p\u00fablico fueron firmes y convincentes.<br \/>\n<i>Lamento sopra la morte Ferdinandi III, 1657<\/i>, de Johann Heinrich Schmelzer, fue la siguiente pieza instrumental donde la solemnidad era su principal caracter\u00edstica. La ejecuci\u00f3n fue de un gran nivel y las miradas entre los m\u00fasicos finlandeses parec\u00eda provocar una total sincronizaci\u00f3n en las distintas notas que interpretaron.<br \/>\n<i>Concierto para clave en Re mayor, BWW 1054<\/i>, de Johann Sebastian Bach fue la \u00faltima pieza del primer bloque del programa. El compositor siempre consigue atraer al p\u00fablico y fue uno de los temas que m\u00e1s gust\u00f3 de esta primera parte del concierto. La clave tuvo un gran protagonismo que tuvo momentos de solos, donde se pudo apreciar el virtuosismo de Aapo H\u00e4kkinen, que llev\u00f3 gran parte del peso de esta pieza.<br \/>\nYa con todos los componentes de la orquesta y la soprano terminaron el concierto con otra pieza de J. S. Bach, <i>Weichet sur, betr\u00fcbte Schatten, BWW 202<\/i>, para acabar por todo lo alto y conquistar al p\u00fablico con su interpretaci\u00f3n.<\/p>\n<p><em>Fran Murcia, Diario de Almer\u00eda, 28.7.2018<\/em><\/p>\n<hr \/>\n<p><strong>Ko\u017eeluch: Kustaa Vaasa<\/strong><br \/>\n<strong>Martina Jankov\u00e1, Helena Juntunen, Mario Zeffiri, Monica Groop, Cornelius Uhle, Niall Chorell, Tuuli Lindeberg <\/strong><br \/>\n<strong>Helsingin kamarikuoro<\/strong><br \/>\n<strong>Helsingin Barokkiorkesteri<\/strong><br \/>\n<strong>joht. Aapo H\u00e4kkinen<\/strong><br \/>\n<strong>Musiikkitalo, 3.3.\u201310.3.2018<\/strong><\/p>\n<p>Oopperaesitykselle yleens\u00e4 hankalassa Musiikkitalon konserttisalissa kaikki toimii loistavasti.<br \/>\nRoolihahmot eiv\u00e4t ole karikatyyrej\u00e4. N\u00e4m\u00e4 1500-luvun ylimykset ovat kuin per\u00e4isin 1800-luvun historiallisista maalauksista <strong>Reija Laineen<\/strong> suunnittelemine upeine hoviasuineen.<br \/>\nMerkillisen hyvin kaikki soolo\u00e4\u00e4net kuuluivat Musiikkitalossa. Saksakin erottui hyvin, sill\u00e4 kaikki \u00e4\u00e4nsiv\u00e4t sanat selke\u00e4sti. <strong>Aapo H\u00e4kkisen<\/strong> johtama Helsingin Barokkiorkesteri ja Helsingin kamarikuoro olivat huippuvireess\u00e4.<\/p>\n<p><i>Hannu-Ilari Lampila, Helsingin Sanomat,\u00a05.3.2018<\/i><\/p>\n<p>Helsingfors Barockorkester har satt upp en veritable operararitet. <b>Leopold Ko\u017eeluchs<\/b> <i>Gustav Vasa<\/i> \u00e4r en bortgl\u00f6md, v\u00e4lskriven opera med starka k\u00e4nslor som hyllar fosterlandets befriare. Cembalisten och dirigenten <b>Aapo H\u00e4kkinen<\/b> hittade partituret i Pragkonservatoriets arkiv och har f\u00f6rsatt det i spelbart skick.<br \/>\nHur \u00e4r det m\u00f6jligt att en man av Ko\u017eeluchs kaliber har gl\u00f6mts bort? (&#8230;) Helsingfors Barockorkester har funnit en veritabel operap\u00e4rla. Recitativen med orkester \u00e4r fulla av karakt\u00e4r, ariorna snygga och de m\u00e5nga ensemblerna v\u00e4lskrivna och melodiska.<br \/>\nOperan fick ett fantasifullt semikonsertant high-tech framf\u00f6rande i Helsingfors Musikhus i regi av <b>Ville Sandqvist<\/b> efter ett koncept av <b>Erik S\u00f6derblom<\/b>. Solisterna st\u00e5r i st\u00e5tlig kostymering p\u00e5 en liten plattform vid sidan av orkestern. En kamera projicerade solisterna live p\u00e5 tre stora dukar, d\u00e4r de fick en l\u00e4mplig historisk bakgrund. Det fungerade faktiskt som smort.<br \/>\nMed sina periodinstrument gjorde barockorkestern full r\u00e4tt \u00e5t musiken under Aapo H\u00e4kkinens kongeniala ledning.<\/p>\n<p><i>Jan Granberg, Opera, 2\/2018<\/i><\/p>\n<p>Die Premiere von &#8221;Gustav Wasa&#8221; Anfang M\u00e4rz in Helsinki ist keine gew\u00f6hnliche. Es liegt eine Spannung in der Luft, die sonst nur Urauff\u00fchrungen mit sich bringen. Eine Aufregung vor dem Unbekannten, Ungeh\u00f6rten, auch wenn es in diesem Fall gar keine neue, sondern alte Musik ist. Mehr als 200 Jahre schlummerte die Partitur Leopold Ko\u017eeluchs in der Bibliothek des Prager Konservatoriums. In den 1960er-Jahren entdeckte der tschechische Musikwissenschaftler Milan Po\u0161tolka &#8221;Gustav Wasa&#8221; \u2013 eine &#8221;Gro\u00dfe Heroische Oper&#8221;. Drei Akte Musik f\u00fcr gro\u00dfes Orchester, inclusive drei Posaunen, und gro\u00dfem Schlagwerk, Chor und sieben Solisten. (&#8230;) Es mussten weitere Jahrzehnte vergehen, bis das Interesse und die finanziellen Ressourcen gegeben waren, eine spielbare Edition des Manuskriptes zu erstellen. Der Herausforderung nahm sich der Cembalist und Dirigent Aapo H\u00e4kkinen mit dem Helsinki Baroque Orchestra an. Auch er begab sich auf Spurensuche \u00fcber die Hintergr\u00fcnde der Oper \u2013 eine Spurensuche, die Indiz f\u00fcr Indiz detektivisch zusammenz\u00e4hlt, um trotz L\u00fccken ein schl\u00fcssiges Gesamtbild zu bekommen.<br \/>\nKo\u017eeluch hat f\u00fcr die Tenor-Partie gewaltige aber auch milde, fast z\u00e4rtliche Arien komponiert, die mit der schmeichelnden, geerdeten Stimme Mario Zeffiris den Zuh\u00f6rer zur absoluten Ergebenheit manipulieren. (&#8230;) Im dramatischen H\u00f6hepunkt, als Helena Juntunen als Gustavs Mutter Cecilia, in einer verst\u00f6rend ergreifenden Arie ihr Schicksal erkennt, entschlie\u1e9et sie sich in leonorehaftem Gestus ihr Leben dem Schwedische Volk zu opfern.<br \/>\nMit sympathischer Zur\u00fcckhaltung und zugleich elektrisierender Energie leitet Aapo H\u00e4kkinen das fulminante Helsinki Baroque Orchestra und den Helsinki Kammerchor. Es stellt sich an diesem Abend heraus: Dieses Ensemble spielt in der ersten Liga der europ\u00e4ischen &#8221;Alte Musik&#8221;-Orchester. Sie interpretieren Ko\u017eeluchs Musik derartig interessant, gestalten die dramatischen Rezitative farbenreich, impulsive und zugleich absolut pr\u00e4zise, dass man sich nur wundern kann, warum diese Musik 200 Jahre auf ihre Wiederentdeckung warten musste.<\/p>\n<p><i>Nastasia Tietze, Orpheus, 3\/2018<\/i><\/p>\n<p>Leopold Ko\u017eeluch&#8217;s opera was performed by conductor Aapo H\u00e4kkinen and the Helsinki Baroque Orchestra. Whatever interest the scenic technology held, it was above all the music that shone. The Helsinki Baroque Orchestra has a remarkably high level that enabled it to cope with the score, already boasting many features of romantic discourse.<br \/>\nKo\u017eeluch (1747\u20131818) was a Classical composer, Mozart&#8217;s senior somewhat, but the music here is looking more towards Beethoven&#8217;s Fidelio, with occasional presentiments of Franz Schubert and Carl Maria von Weber. Some ornate arias resemble larger scenes of Rossini&#8217;s serious operas \u2013 their effusive passages growing from a progressively developed recitative. Gustav&#8217;s meditation in the beginning of the second act and the aria of his mother in prison certainly remind one of Fidelio. It is not quite certain when the opera Gustav Vasa originated, but probably not far from Fidelio.<br \/>\nAapo H\u00e4kkinen highlighted the romantic in the music, leading a deeply-felt performance and strongly emphasizing the music&#8217;s contrasts. (&#8230;) Ko\u017eeluch&#8217;s skilled orchestration, especially the wind writing, came off beautifully. The three trombones are incorporated into the orchestral sound in a unique way.<br \/>\nLead sopranos Martina Jankov\u00e1 and Helena Juntunen starred in the roles of Christina and Cecilia. Both were most adequate in terms of voice type \u2013 Jankov\u00e1&#8217;s luminous soprano for the active Christina, Juntunen&#8217;s darker voice for the suffering lady. Both were excellent in their extended aria passages that call for thought-out expression and construction. Their voices also blended well together.<\/p>\n<p><i>Boris Klepal, \u010cesk\u00fd rozhlas, 5.3.2018<\/i><\/p>\n<hr \/>\n<p><strong>Bach, Telemann<\/strong><br \/>\n<strong> Carolyn Sampson, sopraano<\/strong><br \/>\n<strong> Helsingin Barokkiorkesteri<\/strong><br \/>\n<strong> joht. Aapo H\u00e4kkinen, cembalo<\/strong><br \/>\n<strong> Musiikkitalo, 1.1.2018<\/strong><br \/>\n<strong> Wigmore Hall, Lontoo, 6.1.2018<\/strong><\/p>\n<p>Helsinki Baroque Orchestra has a thrillingly rich dynamic range. Telemann\u2019s <em>Ouverture burlesque <\/em>in B flat was handsomely articulated, with a powerful tang to the <em>Mezzetin en Turc<\/em>. In Bach\u2019s D major Harpsichord Concerto (BWV1054) cheeky details from the violas cut through the knitting-machine regularity of the keyboard part, while the velvet tones of the muted strings soothed a jarring change of registration in the slow movement. The violinist Cecilia Bernardini led with style and spirit.<br \/>\nOffered as an encore (&#8230;) Carolyn Sampson and the trumpeter Nicholas Emmerson breathed into the long, radiant phrases of Handel\u2019s <em>Eternal Source of Light Divine<\/em>, gliding effortlessly over the summer meadow haze of the strings of the Helsinki Baroque Orchestra.<\/p>\n<p><i>Anna Picard, The Times, 9.1.2018<\/i><\/p>\n<p>Good to see the proliferation of live Telemann continuing with that composer providing the music for the first half of this concert.<br \/>\nThe Helsinki Baroque Orchestra has been led by Aapo H\u00e4kkinen since 2003, and there is certainly a unanimity of approach and attack that speaks of long acquaintance.<br \/>\nOne piece that was heard at <i>Itin\u00e9raire Baroque<\/i> was Telemann\u2019s <em>Canary Cantata<\/em>. There it was Bettina Pahn with the Amsterdam Baroque Orchestra under Ton Koopman who did the honours; here it was the well-loved Carolyn Sampson who captivated our hearts. One did wonder whether her black dress was in mourning or concert garb (the former: she was more brightly clad for the Bach in the second half). Clarity and grace characterised her superb account; in taking Telemann\u2019s outpouring for a bird seriously one could more easily enjoy Telemann\u2019s underlying wit. The accompaniment, too, was of great sensitivity and cleanliness. A superb way to lead-in to the interval.<br \/>\nBach\u2019s Concerto for keyboard, BWV1054 is extracted from the earlier E major Violin Concerto, BWV1042. The ultra-staccato opening announced this was not going to be an \u2018easy\u2019 interpretation. H\u00e4kkinen gave a creditable account of the harpsichord contribution, although his occasional gentle play with the underlying pulse threatened to extend too far.<br \/>\nFinally, the solo cantata <em>Jauchzet Gott in allen Landen<\/em> for soprano, strings and solo trumpeter. Dating from Bach\u2019s Leipzig years, the piece exudes joy. Sampson found a gloriously interior space for the recitative \u2018Wir beten zu dem Tempel an\u2019 before the Choral (&#8230;) managed by solo voice against two florid antiphonal solo violins, an effect that worked perfectly.<br \/>\nAn encore would surely have to feature both soprano and trumpet after that, and so it was: Handel\u2019s \u2018Eternal source of light divine\u2019 from the <em>Ode for the Birthday of Queen Anne<\/em>, HWV 74. Slowly unfurling lines weaved their way across the Wigmore\u2019s acoustic space magically; a truly fabulously chosen encore.<\/p>\n<p><i>Colin Clarke, Seen and Heard International, 7.1.2018<\/i><\/p>\n<p><b>Helsingfors Barockorkesters festliga ny\u00e5rskonsert f\u00f6rl\u00f6pte frejdigt med Bach och Telemann p\u00e5 programmet.<\/b><\/p>\n<p>Helsingfors Barockorkesters ny\u00e5rskonserter har blivit en popul\u00e4r tradition och man beh\u00f6ver, \u00e4ven om ny\u00e5rsdagens repriskonsert inte var fullsatt, inte ty sig till n\u00e5gra desto mer spektakul\u00e4ra programm\u00e4ssiga flirtar f\u00f6r att dra publik.<br \/>\nDet \u00e4r blott och bart hederlig senbarock som g\u00e4ller. I fjol hade <b>Aapo H\u00e4kkinen<\/b> parat ihop <b>Bach\u00a0<\/b>och <b>Vivaldi<\/b> och i \u00e5r speglades <b>Bach<\/b> i den fyra \u00e5r \u00e4ldre v\u00e4nnen <b>Georg Philipp Telemann<\/b>, som f\u00f6r \u00f6vrigt var gudfader \u00e5t Bachs n\u00e4st\u00e4ldste son, den inte helt obekante tons\u00e4ttaren <b>Carl Philipp Emmanuel Bach<\/b>.<br \/>\nMen nu var det allts\u00e5 fader Bach som g\u00e4llde och trumpetkantaten <i>Jauchzet Gott in allen Landen\u00a0<\/i>var en hur festlig avslutning som helst p\u00e5 en helhet, d\u00e4r skillnaderna i det bachska och telemannska temperamentet var just tillr\u00e4cklig f\u00f6r att skapa de n\u00f6dv\u00e4ndiga kontrasterna.<\/p>\n<p><strong class=\"subheadline1\">Smakfullt och medryckande<\/strong><br \/>\nMan upptr\u00e4dde i \u00e5r med en r\u00e4tt intim ensemble om tretton str\u00e5kar, fagott, orgel och cembalo, men musicerandet var, vid behov, nog s\u00e5 frejdigt extrovert. S\u00e5 till exempel i Telemanns inledande <i>Ouverture burlesque<\/i>, med sina festligt tecknade och med \u00f6verraskande musikaliska v\u00e4ndningar kryddade commedia dell&#8217;arte-karakt\u00e4rer.<br \/>\nS\u00e5 \u00e4ven i Telemann stundtals r\u00e4tt huvudl\u00f6sa <i>Cantate oder Trauer-Music eines kunsterfahrenen Canarien-Vogels<\/i>, d\u00e4r Telemann medelst en rej\u00e4l glimt i \u00f6gat m\u00e5lar upp ett litet drama, d\u00e4r inledningens sobra sorgemusik st\u00e4lls mot \u00e4garinnans raseri gentemot den grymt blodt\u00f6rstiga m\u00f6rdaren, som visar sig vara en katt.<br \/>\nKanske kunde <b>Carolyn Sampsons<\/b> raseri ha tagit sig \u00e4nnu mer spektakul\u00e4ra former \u2013 stundtals klingade hon on\u00f6digt d\u00e4mpad \u2013 men hon anv\u00e4nde sin klangligt oerh\u00f6rt tilltalande st\u00e4mma med finess och osvikligt god smak. Samma g\u00e4llde solopartiet i Bachkantaten, d\u00e4r <b>Nicholas Emmersons<\/b> trumpet satte den f\u00e4rgl\u00e4ggningsm\u00e4ssiga guldkanten p\u00e5 det hela, medan encoren, <b>H\u00e4ndels<\/b> st\u00f6rtsk\u00f6na <i>Eternal source of light divine<\/i>, lyfte det hela till n\u00e4rmast eteriska sf\u00e4rer.<\/p>\n<p><i>Mats Liljeroos, Hufvudstadsbladet, 2.1.2018<\/i><\/p>\n<hr \/>\n<p><strong>Bach: Cembalokonsertot vol. 3<br \/>\nPierre Hanta\u00ef &amp; Aapo H\u00e4kkinen, cembalo<br \/>\nHelsingin Barokkiorkesteri<br \/>\nAEOLUS, 2017<\/strong><\/p>\n<p>Johann Sebastian Bach gilt als einer der Erfinder des Klavierkonzerts. Dass die Linien da so scharf nicht zu ziehen sind, l\u00e4sst sich im Booklet-Text Aapo H\u00e4kkinens nachlesen, und seine Aufnahme, gemeinsam mit seinem einstigen Lehrer Pierre Hanta\u00ef und dem Helsinki Baroque Orchestra eingespielt, l\u00e4sst das auch erkennen.<br \/>\nDas Helsinki Baroque Orchestra musiziert in Quartettbesetzung und folgt damit neueren Forschungen Richard Maunders. Die Aufnahme zeigt, dass das keinen Verlust an Klangpracht bedeutet: Im Gegenteil kommt der Cembaloklang so erst recht als Tuttifaktor ins Spiel. Und die beiden Cembali, erbaut von J\u00fcrgen Ammer nach Johann Heinrich Harrass und Zacharias Hildebrandt, haben da bei deutlich unterschiedlichem Charakter einiges zu bieten. Hanta\u00ef, H\u00e4kkinen und das Orchester musizieren in nahtlosem Einklang, mit sch\u00f6ner Elastizit\u00e4t der Tempi und klanglicher Delikatesse, besonders sp\u00fcrbar in den langsamen S\u00e4tzen, wenn die Tasteninstrumente das Cantabile der Melodieinstrumente nachahmen. Doch vernimmt man auch Freude am konzertanten L\u00e4rmen \u2013 besonders lustvoll im C-Dur-Concerto und seinem Finale, einem wahren Fugen-Ohrwurm.<\/p>\n<p><i>Friedrich Sprondel, Fono Forum, 6\/2018<\/i><\/p>\n<p>Aapo H\u00e4kkinen poursuit avec un \u00e9gal bonheur son int\u00e9grale des concertos pour clavecin de Bach. Pour ce troisi\u00e8me volume r\u00e9unissant les trois pi\u00e8ces pour deux instruments, il s\u2019adjoint le concours d\u2019un partenaire de luxe : Pierre Hanta\u00ef. Le claveciniste finlandais reste bien s\u00fbr fid\u00e8le \u00e0 une interpr\u00e9tation limit\u00e9e \u00e0 un pupitre par voix, option \u00e9galement d\u00e9fendue par Pierre Hanta\u00ef dans son enregistrement avec Le Concert fran\u00e7ais.<br \/>\nRappelons \u00e0 qui douterait encore du bien-fond\u00e9 d\u2019une telle lecture qu\u2019elle n\u2019ass\u00e8che en rien la partition mais lui conf\u00e8re, au contraire, paradoxalement m\u00eame, une ampleur et un relief \u00e9tonnants. Reste, bien s\u00fbr, \u00e0 savoir choisir les instruments, les musiciens et une acoustique favorable. Toutes les conditions sont remplies dans cet enregistrement qui pourrait passer pour le plus brillant avocat de cette cause minimaliste mais \u00f4 combien grisante. S\u00e9rieuse et r\u00e9fl\u00e9chie, sans le moindre sourire facile, cette version n\u2019a pourtant rien d\u2019aust\u00e8re gr\u00e2ce \u00e0 des phras\u00e9s d\u2019une rare souplesse et une battue \u00e9lastique.<\/p>\n<p><em>Philippe Venturini, Classica, 5\/2018<\/em><\/p>\n<p>These are admirably free and flowing performances. Both soloists have a keen sense for the rubato and delay required for effective phrasing, but in most cases this is so subtle that you have to really listen to work out how it\u2019s done. The strings are similarly vibrant, with excellent ensemble and a rich tone to support the soloists.<br \/>\nOn first hearing, this disc can seem austere. The scale of the instrumentation, while historically justified, seems very small. (&#8230;) But the level of musicianship here is outstanding, and, while clarity of texture is a primary goal, the musical interest never flags.<\/p>\n<p><i>Gavin Dixon, Fanfare, 5\/2018<\/i><\/p>\n<p><b>J. S. Bachin<\/b> konsertot kahdelle cembalolle BWV 1060\u20131062 ovat sovituksia osin kadonneista muiden soittimien konsertoista. C-molli-konsertto BWV 1062 tunnetaan paremmin kahden viulun konserttona d-molli BWV 1043.<br \/>\nSooloviulujen lemmek\u00e4s kietoutuminen saa cembaloversiossa lyyrisesti helk\u00e4htelev\u00e4n ilmeen. Konserttojen nopeat osat ovat iskev\u00e4\u00e4 Bach-humppaa.<br \/>\n<b>Aapo H\u00e4kkinen<\/b> ja <b>Pierre Hanta\u00ef<\/b> pit\u00e4v\u00e4t yll\u00e4 vastustamatonta menoa. Helsingin Barokkiorkesteri soittaa kvartettina, yksi soitin \u00e4\u00e4nt\u00e4 kohden, bassosoittimena sello. Soolocembalot ja orkesteri sulautuvat pikemminkin yhteisrintamaksi kuin erottautuisivat vastapelureiksi. Kamarikokoonpanosta huolimatta sointi on suuri ja j\u00e4ntev\u00e4.<br \/>\nIs\u00e4-Bachin vanhimman pojan <b>Wilhelm Friedemannin<\/b> s\u00e4estykset\u00f6n konsertto kahdelle cembalolle F-duuri on riemukas yll\u00e4tys. Kevyesti oikutteleva ja koristeellinen duetto huipentuu uhkeasti rullaavaan presto-finaaliin.<\/p>\n<p><i>Jukka Isopuro, Helsingin Sanomat, 17.1.2018<\/i><\/p>\n<p>Helsingin Barokkiorkesterin ja <strong>Aapo H\u00e4kkisen<\/strong> kehuttu levytyssarja <strong>Bachin<\/strong> cembalokonsertoista jatkuu nyt kaksoiscembalokonsertoilla, ja kaikki on taas kohdallaan. H\u00e4kkisen ja h\u00e4nen entisen opettajansa <strong>Pierre Hanta\u00efn<\/strong> soittimet ovat tarkalla tutkimuksella valikoituja: <strong>J\u00fcrgen Ammerin<\/strong> valmistamat instrumentit j\u00e4ljittelev\u00e4t Bachin itse k\u00e4ytt\u00e4mien rakentajien ty\u00f6t\u00e4.<br \/>\nHanta\u00efn ja H\u00e4kkisen erityist\u00e4 n\u00e4yt\u00f6st\u00e4 ovat <em>C-duuri-konsertto (BWV 1061)<\/em> ja lis\u00e4mausteena kuultava <strong>Wilhelm Friedemann<\/strong> Bachin <em>F-duuri-konsertto (Fk 10)<\/em>. Erityisesti Wilhelm Friedemannin p\u00e4\u00e4t\u00f6sosassa sointiv\u00e4rien rikkaus p\u00e4\u00e4see unison-pyrsk\u00e4hdyksist\u00e4 valloilleen.<br \/>\nKestosuosikeissa, <em>c-molli-konsertoissa (BWV 1060 &amp; 1062)<\/em>, orkesterikin v\u00e4l\u00e4ytt\u00e4\u00e4 kunnolla myrsky\u00e4vi\u00e4 perspektiivinvaihdoksia ja tehokasta rytmist\u00e4 kitkaa sek\u00e4 artikuloi pizzicatonsa osuvasti.<\/p>\n<p><i>Justus Pitk\u00e4nen, Rondo, 1\/2018<\/i><\/p>\n<p>Apr\u00e8s les concertos pour <i>cembalo<\/i> (deux volumes en 2012 et 2013), ceux pour <i>cembali<\/i>, avec un invit\u00e9 de choix en terre finlandaise. Pierre Hanta\u00ef se joint \u00e0 la belle \u00e9quipe de chambristes conduits par Aapo H\u00e4kkinen, dont l&#8217;effectif s&#8217;est affin\u00e9. Plus d&#8217;orgue de continuo, toujours pas de basse de seize pieds, mais l&#8217;un des deux remarquables clavecins sortis des ateliers du regrett\u00e9 J\u00fcrgen Ammer \u2013 la copie d&#8217;apr\u00e8s Harrass \u2013 y pourvoit d&#8217;une certaine mani\u00e8re. Aux trois concertos pour deux clavecins, donc, s&#8217;ajoute une page singuli\u00e8re de Wilhelm Friedemann Bach, son <i>Duetto a duoi cembali concertati<\/i>. Retards, syncopes d&#8217;harmonie, coups de th\u00e9\u00e2tre, la bo\u00eete \u00e0 outils du <i>Sturm und Drang<\/i> s&#8217;empare des cordes pinc\u00e9es.<br \/>\nLes deux interpr\u00e8tes portent un regard neuf sur les concertos du p\u00e8re Bach, o\u00f9 les limites d&#8217;un clavecin qui s&#8217;\u00e9poumone rencontrent souvent la timidit\u00e9 de cordes jouant sur la pointe des pieds pour ne pas lui faire d&#8217;ombre. Certes, les deux instruments de type allemande poss\u00e8dent par nature une autorit\u00e9 etrang\u00e8re \u00e0 un Blanchet, mais c&#8217;est surtout le cadre rh\u00e9torique qui a chang\u00e9. La structure du phras\u00e9, un v\u00e9ritable rubato concert\u00e9 avec l&#8217;orchestre (premier volet du <i>BWV 1060<\/i>), le renforcement occasionnel de l&#8217;harmonie aux mains gauches font souffler un vent d&#8217;improvisation sur ces compositions dont la mise en sc\u00e8ne pose mille probl\u00e8mes sur le plan aqoustique. Comme cela respire large et sonne profond ! Qui devinerait, \u00e0 l&#8217;aveugle, que l'&#8221; orchestre &#8221; ne compte que quatre archets ?<br \/>\nH\u00e4kkinen laisse \u00e0 l&#8217;\u00e9vidence Hanta\u00ef tenir les r\u00eanes : le Harrass est plus sonore, son seize pieds royal, l&#8217;articulation et la projection du soliste s&#8217;av\u00e8rent \u00e9clatantes. Ce contraste renforce l&#8217;intelligibilit\u00e9 du discours et apporte une nouvelle dimension au dialogue dans les mouvements rapides. Dans l&#8217;<i>Allegro assai<\/i> du <i>BWV 1062<\/i>, Hanta\u00ef et H\u00e4kkinen prennent leur distances avec l&#8217;oeuvre pour deux violons que Bach transcrit ici : ils proposent une alternative qui n&#8217;a rien \u00e0 envier \u00e0 l&#8217;original, toutes les ressources dynamiques et de registration sont prolong\u00e9es par le quatuor. Timbre, places d&#8217;archets, forme de notes, tout un vocabulaire du jeu baroque est exploit\u00e9 avec un souci d&#8217;expressivit\u00e9 permanent.<br \/>\nOn se souvient de l&#8217;\u00e9clatante r\u00e9ussite du <i>Duetto<\/i> de Wilhelm Friedemann sous les doigts de Robert Hill et Andreas Staier en 1986 (Archiv). Empruntant des chemins plus souples et s&#8217;autorisant une ornementation plus aventureuse, leurs successeurs apportent de passionnantes solutions stylistiques. On y sent davantage la pens\u00e9e pianistique en germe que dans l&#8217;\u00e9clat plus ouvertement baroque de leurs illustres devanciers.<\/p>\n<p><i>Philippe Ramin, Diapason, 1\/2018 (DIAPASON D&#8217;OR)<\/i><\/p>\n<p>Der finnische Cembalist Aapo H\u00e4kkinen hat immer wieder gezeigt, dass er ein Musiker ersten Ranges ist \u2013 und als solcher auch ungew\u00f6hnliche Interpreta\u00adtions\u00ad\u00ad\u00ad<wbr \/>entscheidungen durchsetzt, wenn sie denn seinen musikalischen Instink\u00adten entsprechen. So hat er beispielsweise die mit Abstand langsamste Auf\u00adnahme von Bachs Gamben\u00adsonaten vorgelegt.<br clear=\"none\" \/>Auf der anderen Seite hat auch Pierre Hanta\u00ef im Lauf von Jahrzehnten der Besch\u00e4ftigung mit Bachs Cembalowerken einen ganz eigenen, abgekl\u00e4rten und in sich ruhenden Zugang zu diesem musikalischen Kosmos gefunden.<br clear=\"none\" \/>Soweit die Ausgangslage. Was davon ist zu h\u00f6ren im Zusammenspiel von H\u00e4kkinen und Hanta\u00ef, auf ihrer neuen CD?<br clear=\"none\" \/>M\u00fchelose Harmonie \u2013 die schon aus technischen Gr\u00fcnden verbl\u00fcfft. Anders als bei Streichinstrumenten gibt es bei Klavieren keinen Einschwingvorgang f\u00fcr den Ton. Der Tastendruck schleudert einen Hammer gegen einen Saite; und augen\u00adblicklich ist der Ton da. Noch direkter ist die Tonerzeugung beim Cembalo, das die Saiten mit Plektren anzupft. Kein Pedal, keine weiche Anschlagskultur kann hier dem Ton eine Aura verleihen. Nur zwei Cembalisten, die exakt mit dem gleichen Zeitempfin\u00adden spielen, geraten gemeinsam in einen musikalischen Fluss oder \u201eFlow\u201c&#8230; wie hier Aapo H\u00e4kkinen und Pierre Hanta\u00ef.<br clear=\"none\" \/>Zu h\u00f6ren ist reine Kammermusik, ein Wechselspiel von feinsinnigen Gesten zwischen den Cembalisten und den Streichern, die in einer Orchesterbesetzung nicht m\u00f6glich w\u00e4re. Doch Bachs Cembalokonzerte bed\u00fcrfen keines Orchesters; jede Streicherstimme einfach zu besetzen, das ist diesen St\u00fccken historisch angemessen und gibt auch musikalisch Sinn.<br clear=\"none\" \/>Sogar auf den Streichbass verzich\u00adtet H\u00e4kkinen nun, entsprechend den neuesten Forschungsergebnissen zur Auff\u00fchrungspraxis der Bach-Konzerte. Im Ergebnis h\u00f6ren wir zwei Cembalisten im vertrauten Gespr\u00e4ch mit einem Streichquartett: Zwei Violinen, Viola und Violoncello \u2013 gespielt von vier famosen Finnen aus H\u00e4kkinens <em>Helsinki Baroque Orchestra<\/em>. Fast t\u00e4nzerisch ihr Auftreten in den raschen S\u00e4tzen, ein z\u00e4rtliches Singen in den langsamen \u2013 und stets begl\u00fcckend transparent.<br clear=\"none\" \/>Spielraum gewonnen \u2013 ganz w\u00f6rtlich! \u2013 haben dadurch die beiden Cemba\u00adlisten. Hanta\u00ef und H\u00e4kkinen sitzen an Nachbauten von Instrumenten, an denen Bach selbst musiziert hat. Wunderbar ausgereifte und in sich harmoni\u00adsche Cembali von Harrass und Hildebrandt, mit jeweils zwei Manualen und Lautenzug; das eine (von Hanta\u00ef gespielt) mit sonorem 16-Fu\u00df-Bassregister, wie von Bach bevorzugt. Majest\u00e4tisch aufbrausen oder zierlich summen: Da gibt es nichts, was diesen Instrumenten nicht m\u00f6glich w\u00e4re. Ihre Stimmen sind durchaus unterscheidbar, wie die der beiden Cembalisten, die auf ihnen spielen.<br clear=\"none\" \/>Eben das macht den Reiz dieser Aufnahme aus: H\u00f6rbar musizieren hier zwei Individualisten, zwei Pers\u00f6nlichkeiten; doch einig im Zugriff auf Bachs Musik, der frei ist von oberfl\u00e4chlichen Affekten, empfindsam und kraftvoll federnd zugleich. Ihre rhythmische Kontrolle ist makellos, ebenso wie die Wahl der Satz\u00adtempi \u2013 und ihr Sinn f\u00fcr winzige Tempor\u00fcckungen innerhalb einer musika\u00adli\u00adschen Phrase.<br clear=\"none\" \/>Drei Konzerte f\u00fcr zwei Cembali hat Bach hinterlassen, zusammen eine Drei\u00adviertel\u00ad\u00adstunde Spielzeit. Um ihre CD rund zu machen, haben H\u00e4kkinen und Hanta\u00ef sich zus\u00e4tzlich bei dem Komponisten bedient, der nicht nur das Harass-Cembalo der alten Bach geerbt hat, sondern auch einen Gutteil seines musikalischen Genius\u2026 Wilhelm Friedemann Bach kommt in dem hier zu h\u00f6renden Concerto f\u00fcr zwei Cembali ohne Streicherbegleitung aus. Musik eines jungen Mannes: entstanden 1733, exakt zur selben Zeit wie die eben geh\u00f6rten Konzerte des gro\u00dfen Johann Sebastian. Und doch l\u00e4utet Bach junior in seiner Musiksprache bereits selbstbewusst eine neue \u00c4ra ein. Eine Zugabe, die nicht nur das Repertoire erweitert, sondern auch unseren musikalischen Horizont \u2013 und diese CD vollends zur Referenzeinspielung macht.<\/p>\n<p><i>Oliver Cech, WDR 3, 18.12.2017<\/i><\/p>\n<p>Aapo H\u00e4kkinen ja Helsingin Barokkiorkesteri ovat pitk\u00e4\u00e4n toimineet kansainv\u00e4lisill\u00e4 musiikkimarkkinoilla, ja siin\u00e4 puuhassa keskeisen ohjelmiston levytt\u00e4minen on t\u00e4rke\u00e4\u00e4. Valinta on luonnostaan osunut Bachin cembalokonserttoihin, joista H\u00e4kkinen ja HeBo ovat julkaisseet jo kolmannen levyn. Laatu on pysynyt tasaisena, ja nyt kun vuoroon tulivat kahden cembalon konsertot, mukaan saatiin cembalot\u00e4hti Pierre Hanta\u00ef.<br \/>\nBach s\u00e4velsi konsertot pienimuotoisiin musiikki-illanviettoihin ja rajasi orkesterin yhteen soittajaan stemmaa kohti. T\u00e4t\u00e4 k\u00e4yt\u00e4nt\u00f6\u00e4 H\u00e4kkinen on levysarjassa noudattanut, ja hyv\u00e4 niin. Balanssi orkesterin ja solistien v\u00e4lill\u00e4 on luonnollinen, ja cembaloista kuuluu muutakin kuin r\u00e4tin\u00e4\u00e4. Itse asiassa sek\u00e4 H\u00e4kkinen ett\u00e4 Hanta\u00ef vetelev\u00e4t varsin soinnukkailla instrumenteilla, ja kun \u00e4\u00e4nityskin on mehev\u00e4, niin vaikutelma on cembalokonserttolevyksi poikkeuksellisen t\u00e4ytel\u00e4inen. Avausosien laveat tempot tukevat t\u00e4ytel\u00e4ist\u00e4 vaikutelmaa. Helsingin Barokkiorkesteri kest\u00e4\u00e4 kansainv\u00e4lisen vertailun.<\/p>\n<p><i>Kare Eskola, YLE Uudet levyt, 20.10.2017<\/i><\/p>\n<hr \/>\n<h2>Arvostelut 2017<\/h2>\n<p><strong>Bach, Locatelli, Leb\u00e8gue, Leclair, Corelli<\/strong><br \/>\n<strong>Helsingin Barokkiorkesteri<\/strong><br \/>\n<strong>Aapo H\u00e4kkinen, urut<\/strong><br \/>\n<strong>joht. Dmitry Sinkovsky, viulu<\/strong><br \/>\n<strong>Vanha kirkko, 17.12.2017<\/strong><\/p>\n<p><strong>Vimmainen viulisti puhkesi yll\u00e4tt\u00e4en laulamaan<\/strong><\/p>\n<p>Er\u00e4\u00e4n levyns\u00e4 mainosvideolla ven\u00e4l\u00e4inen viulisti ja kontratenori <strong>Dmitri Sinkovski<\/strong> kertoo, ett\u00e4 barokkimusiikin mahdollistama improvisointi on my\u00f6s s\u00e4velt\u00e4j\u00e4n\u00e4 olemista.<br \/>\nT\u00e4st\u00e4 mahdollisuudesta &#8211; oikeastaan vaatimuksesta &#8211; Sinkovski otti kaiken irti Helsingin Barokkiorkesterin joulukonsertissa. Voisi luulla, ett\u00e4 Sinkovski on tehnyt liiton paholaisen kanssa, ellei h\u00e4nen vimmaisesta soitostaan s\u00e4teilisi niin suurta elinvoimaa ja valoa.<br \/>\nViulusoolon lis\u00e4koristeet ja tuulisp\u00e4\u00e4n\u00e4 muunteleva artikulaatio olivat oma lukunsa. Niit\u00e4 enemm\u00e4n Sinkovski toteutti s\u00e4velt\u00e4jyytt\u00e4 inspiroimalla Helsingin Barokkiorkesteria \u00e4\u00e4rimm\u00e4isiin kontrasteihin ja soittotapoihin.<br \/>\nKuultiin hurjia paisutuksia, rahisevan hiljaista kuiskailua, venytettyj\u00e4 pid\u00e4tystehoja, hakkaavaa rytmi\u00e4, jyrkki\u00e4 voiman vaihteluja, vapaiden kielien vonkaisuja ja jopa kontrabasson kielen r\u00e4s\u00e4hdys otelautaan eli pizzicato, jonka Bart\u00f3k virallisti vasta 200 vuotta barokkiajan j\u00e4lkeen.<br \/>\n<strong>J. S. Bachin<\/strong> viulukonsertossa g-molli BWV 1056 Sinkovskin viulu aluksi kuulosti muutaman metrin et\u00e4isyydelt\u00e4 kuultuna hiukan tukkoiselta, mihin osaltaan vaikutti Vanhan kirkon lyhytkaikuinen akustiikka. Suora ja maanl\u00e4heinen tulkinta tuntui lopulta l\u00e4mpenev\u00e4n. <strong>Pietro Antonio Locatellin<\/strong> viulukonsertossa <em>Ariadnen valitus<\/em> Sinkovski sai viulunsa vaikeroimaan syd\u00e4njuuria my\u00f6ten.<br \/>\n<strong>Jean-Marie Leclairin<\/strong> viulukonsertto op. 7\/2 oli ehtym\u00e4tt\u00f6m\u00e4sti kipunoivaa virtuoosin\u00e4yt\u00f6st\u00e4, johon liittyi ilmeik\u00e4s, t\u00e4ysympyr\u00e4ss\u00e4 orkesteria haastava lavaliikehdint\u00e4.<br \/>\nAinoat jouluun liittyv\u00e4t kappaleet olivat <strong>Arcangelo Corellin<\/strong> concerto grosson op. 6\/8 viimeinen osa <em>Pastorale<\/em> ja <strong>Nicolas-Antoine Leb\u00e8guen<\/strong> kolme no\u00eblia, vanhojen joulus\u00e4velmien muunnelmia, jotka <strong>Aapo H\u00e4kkinen<\/strong> soitti uruilla iloisen rivakasti.<br \/>\nYlim\u00e4\u00e4r\u00e4isen\u00e4 Sinkovski lauloi aarian <em>Dove sei, amato bene<\/em> <strong>H\u00e4ndelin<\/strong> oopperasta <em>Rodelind<\/em>a v\u00e4liosan kiihkeytt\u00e4 korostaen.<br \/>\nViulistin ja kontratenorin kaksoisrooli sai jymisev\u00e4n suosion. Ensi kerralla voisi sis\u00e4llytt\u00e4\u00e4 laulunumeroita my\u00f6s varsinaiseen konserttiohjelmaan.<\/p>\n<p><i>Jukka Isopuro, Helsingin Sanomat, 19.12.2017<\/i><\/p>\n<hr \/>\n<p><strong>Bach, Schumann<\/strong><br \/>\n<strong>Carolyn Sampson, sopraano<\/strong><br \/>\n<strong>Benno Schachtner, kontratenori<\/strong><br \/>\n<strong>Werner G\u00fcra, tenori<\/strong><br \/>\n<strong>Jonathan Sells &amp; Cornelius Uhle, basso<\/strong><br \/>\n<strong>Viron Filharmonian kamarikuoro<\/strong><br \/>\n<strong>Helsingin Barokkiorkesteri<\/strong><br \/>\n<strong>joht. Aapo H\u00e4kkinen<\/strong><br \/>\n<strong>Musiikkitalo, 24.9.2017<\/strong><\/p>\n<p><strong>Lyriska Schumannrariteter f\u00f6rgyllde barockorkesterns jubileumskonsert<\/strong><\/p>\n<p>Schumanns k\u00f6r-orkesterverk \u00e4r h\u00e4rlig musik, som borde spelas bra mycket oftare. Tillf\u00e4lle gavs under Helsingfors Barockorkesters 20-\u00e5rsjubileumskonsert.<br \/>\nVisst \u00e4r det intressant att det \u00e4ven betr\u00e4ffande en s\u00e5 k\u00e4nd och \u00e4lskad tons\u00e4ttare som <b>Schumann<\/b> \u00e4r blott en liten del av produktionen som \u00e4r allm\u00e4nt k\u00e4nd och framf\u00f6rd. Av exempelvis liederna h\u00f6r relativt f\u00e5 cykler till den aktiva repertoaren och den rikhaltiga och betydande produktionen f\u00f6r k\u00f6r och orkester \u00e4r, p\u00e5 n\u00e5gra f\u00e5 undantag n\u00e4r, s\u00e5 gott som helt \u00e5sidosatt.<br \/>\nVilket genidrag var det med andra ord inte av <b>Aapo H\u00e4kkinen<\/b> att, n\u00e4r det stundar till Helsingfors barockorkesters 20-\u00e5rskonsert, satsa p\u00e5 tv\u00e5 av Schumanns k\u00f6r-orkesterverk. H\u00e4rlig musik, som borde spelas bra mycket oftare, och dessutom en nog s\u00e5 effektiv markering att ensemblens estetiska revir minsann inte slutar vid <b>Mozarts <\/b>sista symfonier.<br \/>\nAtt l\u00e5ta Schumannverken omg\u00e4rda <b>Bachs<\/b> expressiva kantat <i>Herr, gehe nicht ins Gericht<\/i> var d\u00e4rtill en lika fyndig som logisk id\u00e9. Bach h\u00f6rde till Schumanns stora husgudar och kantaten h\u00f6rde, liksom hans egna nu h\u00f6rda kompositioner, till de verk han dirigerade i Dresden och D\u00fcsseldorf i slutet av 1840- och b\u00f6rjan av 1850-talet.<br \/>\nH\u00e4kkinen hade som guldkant p\u00e5 det hela vaskat fram en solistkvintett av \u00e4dlaste karat och vi kunde speciellt beundra <b>Carolyn Sampsons<\/b> k\u00e4nsligt gestaltade sopranaria i Bachkantaten. Om n\u00e5gon spetsade \u00f6ronen f\u00f6r en i sammanhanget fr\u00e4mmande, men nog s\u00e5 ljuv, klang berodde det p\u00e5 att H\u00e4kkinen valde att framf\u00f6ra Schumanns version av kantaten, d\u00e4r solooboen ersatts med klarinett.<\/p>\n<p><strong class=\"subheadline1\">\u00c4rkeromantiskt st\u00e4mningsm\u00e5leri<\/strong><br \/>\nSchumann skrev under sina sex sista aktiva \u00e5r (1848\u201353) ett tiotal mer eller mindre brett upplagda och genrem\u00e4ssigt sv\u00e5rbest\u00e4mbara verk f\u00f6r k\u00f6r, solister och orkester och de nu aktuella styckena h\u00f6rdes, intressant nog, f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen i Finland. B\u00e4gge var utpr\u00e4glat lyriska till sin natur och den kvarttimmen l\u00e5nga <i>Adventlied <\/i>op. 71 visade sig vara en verklig p\u00e4rla, vars fr\u00e5nvaro p\u00e5 den g\u00e4ngse repertoaren \u00e5tminstone delvis l\u00e4r ha med den sm\u00e5tt problematiska l\u00e4ngden att g\u00f6ra.<br \/>\nDen verkliga rariteten var dock den tematiskt \u00e4rkeromantiskt st\u00e4mningsm\u00e5lande <i>Ballade vom Pagen und der K\u00f6nigstochter <\/i>op. 140, som med sin fyrdelade struktur och duration om drygt en halvtimme uppvisade n\u00e4ra nog symfoniska kvaliteter. Bland solisterna noterar vi framf\u00f6r allt pregnanta tenoren<b> Werner G\u00fcra <\/b>och ultrauttrycksfulla kontratenoren<b> Benno Schachtner<\/b>, medan Estniska filharmoniska k\u00f6ren imponerade med en samtidigt slank och m\u00e4rgfull klang.<br \/>\nMed en 50-personers orkester och en 27-h\u00f6vdad k\u00f6r p\u00e5 scenen var detta det st\u00f6rsta gang H\u00e4kkinen n\u00e5gonsin st\u00e4llt sig framf\u00f6r, \u00e4ven om det var en relativt blygsam ensemble med Schumannm\u00e5tt m\u00e4tt. Schumann \u2013 och d\u00e5 inte minst den r\u00e4tt kompakta instrumentationen \u2013 fungerar dock ypperligt i det mindre formatet, och med ett minimum av str\u00e5kvibrato, och klangbilden f\u00f6ref\u00f6ll \u00f6verlag fr\u00e4sch och v\u00e4lbalanserad.<br \/>\nDet var onekligen ett lyckokast av Nya Kapellet, som man ursprungligen kallade sig, att 2002 utn\u00e4mna Aapo H\u00e4kkinen till konstn\u00e4rlig ledare. Under H\u00e4kkinens programm\u00e4ssigt vision\u00e4ra och konstn\u00e4rligt gedigna ledning har Helsingfors Barockorkester tagit steget till den internationella toppklassen och att man fortfarande inte anses v\u00e4rdig att \u00e5tnjuta statsandelsbidrag \u00e4r inget mindre \u00e4n en skandal.<\/p>\n<p><em>Mats Liljeroos, Hufvudstadsbladet, 25.9.2017<\/em><\/p>\n<p><strong>20-vuotista taivaltaan juhlinut Helsingin Barokkiorkesteri k\u00e4vi romantiikan alkul\u00e4hteill\u00e4<\/strong><\/p>\n<p><strong>Aapo H\u00e4kkisen<\/strong> johtama Helsingin Barokkiorkesteri juhli 20-vuotista taivaltaan saksalaisen romantiikan hengess\u00e4. Konserttisali oli pimennetty tunnelmallisen ruskeans\u00e4vyiseksi, ja <strong>Kristiina Helin<\/strong> oli viritt\u00e4nyt yleis\u00f6n yl\u00e4puolelle himme\u00e4sti v\u00e4reilevi\u00e4 valojousia.<br \/>\nOhjelmistossa oli kaksi <strong>Robert Schumannin<\/strong> teosta, joita ei ollut esitetty koskaan aikaisemmin Suomessa: <em>Adventlied<\/em>, op. 71 ja <em>Ballade vom Pagen und der K\u00f6nigstochter<\/em>, op. 140.<br \/>\nKonsertin aloitti <strong>Friedrich R\u00fcckertin<\/strong> runoelmaan perustuva <em>Adventlied<\/em>. Orkesteri, kuoro ja solistit sulautuivat suureksi, l\u00e4mp\u00f6\u00e4 tulvahtavaksi sointiperheeksi, joka rukoili vuorotellen tai yhdess\u00e4 rauhaa pimeyden uhkaamaan maailmaan.<br \/>\nHartaat hymnit ja Schumannille tyypilliset ponnekkaat marssirytmit vaihtelivat.<br \/>\n<em>Adventlied<\/em>-teoksen per\u00e4\u00e4n H\u00e4kkinen oli sijoittanut <strong>J. S. Bachin<\/strong> kantaatin <em>Herr, gehe nicht ins Gericht<\/em>. Tuli todistetuksi, miten paljon vaikutteita romantikko Schumann oli saanut Bachin barokkisesta s\u00e4velkielest\u00e4. Protestanttisessa Saksassa eli 1800-luvulla vahvana katkeamaton Bach-perinne.<br \/>\nBachin kantaatti johti levottomuudesta ja syyllisyydentunnosta rauhaan. Hele\u00e4nkirkas sopraano <strong>Carolyn Sampson<\/strong> ja \u00adoboesolisti ilmaisivat sielun piinaavimmat tuskat, jotka tenori <strong>Werner G\u00fcra<\/strong>, kuoro ja levottomasta sykkeest\u00e4 vapautuva orkesteri muuttivat suureksi iloksi.<br \/>\nP\u00e4\u00e4t\u00f6steos, Schumannin surullinen ja v\u00e4rik\u00e4s balladi vei yleis\u00f6n saksalaisen romantiikan alkul\u00e4hteille, <strong>Grimmin<\/strong> satujen taianomaiseen maailmaan. <strong>Benno Schachtnerin<\/strong> kirkkaasti s\u00e4teilev\u00e4 kontratenori oli kertojana kuin henkiolennon \u00e4\u00e4ni.<br \/>\nMets\u00e4stysmusiikkia, vesimusiikkia, sointimagiaa, rakkautta, julmuutta ja kuolemaa \u2013 t\u00e4t\u00e4 romanttisempaa musiikki ei voisi olla.<\/p>\n<p><em>Hannu-Ilari Lampila, Helsingin Sanomat, 25.9.2017<\/em><\/p>\n<hr \/>\n<p><strong>Bach, Telemann<\/strong><br \/>\n<strong>Kajsa Dahlb\u00e4ck, sopraano<\/strong><br \/>\n<strong>Aapo H\u00e4kkinen, cembalo<\/strong><br \/>\n<strong>Helsingin Barokkiorkesteri<\/strong><br \/>\n<strong>Musikfestspelen Korsholm<\/strong><br \/>\n<strong>Isonkyr\u00f6n vanha kirkko, 29.7.2017<\/strong><\/p>\n<p><strong>Suver\u00e4nt i Storkyr\u00f6<\/strong><\/p>\n<p>Konserten i Storkyr\u00f6 gamla kyrka brukar vara h\u00f6jdpunkten under musikfestspelen. \u00c5rets upplaga var om m\u00f6jligt den allra b\u00e4st\u00e4 hittills.<br \/>\nHelsingfors Barockorkester, denna g\u00e5ng best\u00e5ende av sex musiker, anf\u00f6rda av cembalisten Aapo H\u00e4kkinen, h\u00f6r till den absoluta toppen av tolkare av barockmusik, som gl\u00e4djande nog har stark medvind ute i v\u00e4rlden.<br \/>\nMan presenterade tv\u00e5 tons\u00e4ttare, G.P. Telemann (1681-1767) och J.S. Bach (1685-1750), b\u00e4gge med diger opusf\u00f6rteckning. Inte minst hos den f\u00f6rra p\u00e5tr\u00e4ffar man humorn i musiken. Och visst nj\u00f6t vi av den v\u00e4lframf\u00f6rda musiken!<br \/>\nTelemans &#8221;Ouverture burlesque&#8221; best\u00e5r av \u00e5tta korta satser, vilka framf\u00f6rdes helt superbt av de sex musikerna. Samspelet \u00e4r oklanderligt och exaktheten fullst\u00e4ndig. \u00c4ven de minsta detaljerna framh\u00e4vs, m\u00e5 det sedan g\u00e4lla frasering, nyansering eller agogik; allt sitter p\u00e5 plats.<br \/>\nBachs &#8221;Cembalokonsert i D&#8221; \u00e4r ofta spelad sk\u00f6n musik. Helsingfors Barockorkesters version, med Aapo H\u00e4kkinen i huvudrollen, var av n\u00e4sta m\u00e4rke (&#8230;) hur sagoligt vackert utformades inte dialogen mellan cembalo och cello i den andra satsen. En fulltr\u00e4ff av cellisten Heidi Peltoniemi.<br \/>\nJ.S. Bachs solokantat f\u00f6r sopran, &#8221;Jauchzet Gott in allen Landen&#8221;, \u00e4r komponerad omkring 1730. Den f\u00f6rsta satsen \u00e4r en sprudlande uppmaning till lovs\u00e5ng, som understryks av den virtuosa trumpetst\u00e4mman. Att f\u00e5 uppleva en trumpetist som spelar p\u00e5 barocktrumpet \u00e4r ej allom f\u00f6runnat. Nicholas Emmersons pregnanta spel i den f\u00f6rsta och sista satsen var en sann njutning.<br \/>\nKajsa Dahlb\u00e4ck stod f\u00f6r en fantastisk tolkning av den kr\u00e4vande uppgiften. Framf\u00f6randet blev en stund jag sent kommer att gl\u00f6mma.<\/p>\n<p><em>Per-H\u00e5kan Jansson, Vasabladet, 1.8.2017<\/em><\/p>\n<hr \/>\n<p><strong>Kraus, Mozart, Beethoven<\/strong><br \/>\n<strong>Sophie Karth\u00e4user, sopraano<\/strong><br \/>\n<strong>Helsingin Barokkiorkesteri<\/strong><br \/>\n<strong>joht. Ren\u00e9 Jacobs<\/strong><br \/>\n<strong>Musiikkitalo, 9.5.2017<\/strong><br \/>\n<strong>Ingolstadt Konzertverein, 19.5.2017<\/strong><\/p>\n<p>Sopranen Sophie Karth\u00e4user h\u00e4rstammar fr\u00e5n byn Bellevaux-Ligneuville n\u00e4ra det lilla tyskspr\u00e5kiga omr\u00e5det i Belgien och h\u00f6r i detta nu till de mest firade Mozartsopranerna i v\u00e4rlden. Hon debuterade p\u00e5 La Monnaie i Bryssel \u00e5r 2005 i Trollfl\u00f6jten, inte som Nattens drottning utan Pamina. Men tidningen Le Monde utn\u00e4mnde henne till Kv\u00e4llens drottning.<br \/>\nHon \u00e4r som skapt f\u00f6r Mozartroller med sin exakta figurteknik, sin n\u00e4stan aggressivt engagerade text och st\u00e4mmans h\u00e4rliga lyster \u00e4nda upp i h\u00f6jden. Hon har helt enkelt inga sv\u00e5righeter och lyckas ocks\u00e5 sjunga l\u00e5gt med kraft. Mozart gjorde ofta avsiktligt sina frist\u00e5ende arior sv\u00e5ra f\u00f6r n\u00e5gon speciellt virtuos. Med Karth\u00e4users sk\u00f6na linjer, musikaliska precision och starka inlevelse blev konsertens Mozartarior en upplevelse.<br \/>\nEfter pausen sj\u00f6ng Karth\u00e4user ytterligare Beethovens Ah perfido skriven f\u00f6r samma sopran (Josepha Duschek) som \u00e4ven Mozart skrivit flera arior f\u00f6r. H\u00e4r visade hon hur tufft hennes utspel kan vara trots att hon \u00e4nd\u00e5 naturligtvis \u00e4r lyrisk sopran.<br \/>\nDirigenten Ren\u00e9 Jacobs \u00e4r definitivt mest k\u00e4nd f\u00f6r sina f\u00e4ngslande tolkningar av barockmusik och Mozart. Avslutningsnumret, Beethovens f\u00f6rsta symfoni, var f\u00f6rmodligen hans f\u00f6rsta utflykt i Beethovenrepertoaren. Visserligen vandrar denna symfoni nog \u00e4nnu l\u00e4ngs Haydns och Mozarts bekanta stigar, men vandraren \u00e4r en annan. Jacobs tolkning \u00e4r inte s\u00e5 extrem som han kan vara i Mozart men \u00e4nd\u00e5 litet annorlunda. Han skapar h\u00e4rlig balans mellan pondus och l\u00e4tthet. Andra satsen \u00e4r sn\u00e4rtigt accentuerad, tredje satsen sprakande och finalen full av spelgl\u00e4dje. Och d\u00e4r finns ju ocks\u00e5 melodistumpar som senare dyker upp i Fidelio.<br \/>\nF\u00e5 se om Ren\u00e9 Jacobs kommer att styra in sin karri\u00e4r i denna riktning. Med n\u00e5gra nya ansikten i leden spelade HeBo h\u00e4rligt under hans ledning. Och inf\u00f6r turn\u00e9n ville de ocks\u00e5 pr\u00f6va ett extranummer: Nehmt meinen Dank KV 383 skrivet f\u00f6r Mozarts tidiga flamma och blivande sv\u00e4gerska Aloysia Weber. Allt tyder p\u00e5 framg\u00e5ng under turn\u00e9n.<br \/>\nKv\u00e4llen b\u00f6rjade med en svit ur Joseph Martin Kraus opera Dido och Aeneas, som var avsedd f\u00f6r invigningen av Gustav III:s nya operahus p\u00e5 Gustav Adolfs torg, ett hus som dessv\u00e4rre revs 110 \u00e5r senare. Varken sviten eller den \u00f6verl\u00e5nga operan med text av Kellgren har tidigare spelats i v\u00e5rt land. Kanske dirigenten Ren\u00e9 Jacobs inte heller dirigerat s\u00e5 mycket Kraus, fast\u00e4n denne &#8221;svenske Mozart&#8221; p\u00e5 sin tid spelades n\u00e5got oftare p\u00e5 kontinenten \u00e4n i hans nya hemland. Svitens urval ur operan var melodiskt smekande och rytmiskt levande med roliga ljudh\u00e4rmande effecter av vind och \u00e5ska, p\u00e5 slutet.<\/p>\n<p><em>Jan Granberg, Hufvudstadsbladet, 10.5.2017<\/em><\/p>\n<p>Konsertin alkupuoliskolla kuultiin kolme Mozartin konserttiaaria, joissa kaikissa oli traaginen viritys: kostonhalua, kuolemankaipuuta ja kauheita k\u00e4rsimyksi\u00e4.<br \/>\nErityist\u00e4 huomiota Sophie Karth\u00e4user ja Ren\u00e9 Jacobs kiinnittiv\u00e4t barokkihenkisten aarioiden pitkiin resitatiiveihin. Yksik\u00e4\u00e4n tuskainen barokkitunne, affekti, ei j\u00e4\u00e4nyt solistilta ja orkesterilta nappaamatta. Tunnemyrskyn riepottelua solisti ilmaisi my\u00f6s ilmeill\u00e4\u00e4n.<br \/>\nKarth\u00e4useria kuvaillaan synnynn\u00e4iseksi mozartiaaniksi. H\u00e4nell\u00e4 on kevyen kirkkaasti s\u00e4ihkyv\u00e4, suloinen lyyrinen sopraano, josta puhkesi jatkuvasti uusia vivahteita.<br \/>\nAarioiden ydintunne tiivistyi resitatiivikuohunnan j\u00e4lkeen alistuneen kauniisti laulaviin melodialinjoihin.<br \/>\nRakkaudessa pettyneen k\u00e4rsimys kohosi suurelle dramaattiselle tasolle Beethovenin Ah! Perfido -konserttiaariassa.<br \/>\nKonsertti alkoi Kustaa III:n saksalaissyntyisen hovis\u00e4velt\u00e4j\u00e4n Joseph Martin Krausin Dido och Aeneas -oopperan sarjalla. Se on viihdytt\u00e4v\u00e4\u00e4, Gluck-henkist\u00e4 musiikkia, t\u00e4ynn\u00e4 luonnonelementtien \u00e4\u00e4ni\u00e4 ja tunnelatauksia. Vaikutuksen teki hurja loppumyrsky, jossa k\u00e4ytettiin vanhoja teatteriefektej\u00e4: tuulikonetta ja ukkosenjyrin\u00e4\u00e4 synnytt\u00e4v\u00e4\u00e4 metallilevy\u00e4.<br \/>\nP\u00e4\u00e4t\u00f6snumero, Beethovenin ensimm\u00e4inen sinfonia sujui leikkis\u00e4sti ja seikkailunhaluisesti. Oli erityisen hauskaa seurata jousien ja kuin suureksi perheeksi sulautuneen puhaltimiston v\u00e4lisi\u00e4 vuoropuheluita.<\/p>\n<p><em>Hannu-Ilari Lampila, Helsingin Sanomat, 11.5.2017<\/em><\/p>\n<p>Das Orchester w\u00fctete, Sophie Karth\u00e4user tobte: &#8221;Ah! Perfido, spergiuro, barbaro traditor&#8221; &#8211; Ach! Du treuloser, wortbr\u00fcchiger, barbarischer Verr\u00e4ter, schmetterte sie in den Saal. Ihr Timbre war dabei von unvergleichlicher Anmut, das Stimmmaterial strahlendes vokales Edelmetall. Kaum zu glauben: So hinrei\u00dfend sch\u00f6n k\u00f6nnen Katastrophen sein &#8211; zumindest, wenn Sophie Karth\u00e4user singt.<br \/>\nDie Sopranistin gastierte zum Abschluss der Jubil\u00e4umssaison 100 Jahre Konzertverein Ingolstadt im Theaterfestsaal. Begleitet wurde Ludwig van Beethovens Konzertarie von einem der erfolgreichsten Pioniere der historischen Auff\u00fchrungspraxis, dem Belgier Ren\u00e9 Jacobs am Dirigentenpult des Helsinki Baroque Orchestra. Eine bessere Besetzung f\u00fcr das Festkonzert l\u00e4sst sich wahrscheinlich kaum finden f\u00fcr diese Arie. Karth\u00e4user macht regelm\u00e4\u00dfig Furore als Interpretin barocker oder klassischer Sopranpartien.<br \/>\nIn Ingolstadt erregte sie sich, bis ihr der Schwei\u00df von der Stirn lief. Zorn, Angst, fast schon tr\u00e4nenerstickte Schluchzer, schmerzverzerrte Ausbr\u00fcche &#8211; all diese Affekte h\u00e4lt diese Musik bereit, und Sophie Karth\u00e4user stilisierte sie mit gr\u00f6\u00dfter Perfektion, ihre Stimme war in jeder Lage sicher, \u00e4nderte niemals die Klangfarbe, jedes Vibrato war gekonnt eingesetzt. Am Ende str\u00f6mte ihr Sopran mit einer Urgewalt \u00fcber die K\u00f6pfe der Zuh\u00f6rer hinweg, als wollte sie mit T\u00f6nen t\u00f6ten. Um die ewigen Qualen und Freuden der Verliebtheit ging es zuvor bereits in den drei Konzertarien von Mozart KV 486a, 587 und 528, und auch hier sang Karth\u00e4user bewunderungsw\u00fcrdig, sch\u00f6n und abgr\u00fcndig, ersch\u00fctternd und gekonnt. Was f\u00fcr eine S\u00e4ngerin!<br \/>\nDabei assistierte ihr das auf Originalinstrumenten musizierende Orchester mit h\u00f6chstem Einf\u00fchlungsverm\u00f6gen, jede seelische Regung sensibel mitverfolgend. Star des Abends war diesmal ganz gewiss nicht nur die wunderbare Mozart-S\u00e4ngerin Karth\u00e4user, sondern auch das Orchester und nat\u00fcrlich Ren\u00e9 Jacobs, der in den vergangenen Jahren mit seinen Einspielungen von Mozart-Opern geradezu stilbildend wirkte.<br \/>\nDie auch von den Originalklang-Apologeten immer ein wenig vernachl\u00e4ssigte Sinfonie wirkte unter seinen H\u00e4nden pl\u00f6tzlich taufrisch, wie eine unerh\u00f6rte Entdeckungsreise. Viel Gewicht hatte bereits die Orchestersitzordnung. Jacobs konzentrierte die Bl\u00e4ser auf die rechte Seite und lie\u00df sie den Streichern zuspielen, was einen verbl\u00fcffenden Stereoeffekt ergab. \u00dcber weite Bereiche des Fr\u00fchwerks h\u00f6rte man keine Mischinstrumentation, sondern eine Art Registerklang (fast wie bei Bruckner), in dem sich Bl\u00e4ser und Streicher gegenseitig die Motive zuwarfen.<br \/>\nUnd: Jacobs setzte tats\u00e4chlich mit aller Konsequenz die (immer wieder als unspielbar bezeichneten) Metronom-Angaben Beethovens durch. Mit \u00fcberraschender Wirkung: Die schnellen S\u00e4tze rauschten fast italienisch rossinihaft daher. Den zweiten Satz konnte man mit dem besten Willen nicht mehr als langsam bezeichnen. Und das Finale entwickelte einen kecken Humor. Vor allem aber machten die Helsinkier Musiker ihre Sache hervorragend, selbst die h\u00f6llisch schnellen Sechzehntel-L\u00e4ufe im Stakkato kamen wie ge\u00f6lt daher. Beethoven mit Vollgas, man w\u00fcnschte sich, noch viel mehr davon von Ren\u00e9 Jacobs zu h\u00f6ren.<\/p>\n<p><em>Jesko Schulze-Reimpell, Donaukurier, 21.5.2017<\/em><\/p>\n<p>Das Jubil\u00e4umsprogramm \u201e100 Jahre Konzertverein Ingolstadt\u201c bot ohne Zweifel spektakul\u00e4re Ereignisse, mit Solisten und Ensembles der absoluten Weltspitze.<br \/>\nDen kr\u00f6nenden Abschluss dieser sicherlich auf Jahre hinweg einzigartigen Konzertsaison machte wohl eines der besten Ensembles f\u00fcr Musik, gem\u00e4\u00df historisch informierter Auff\u00fchrungspraxis: das Helsinki Baroque Orchestra unter der Leitung des Spezialisten f\u00fcr \u201eOriginalklangmusik\u201c und langj\u00e4hrigen Intendanten der Innsbrucker Festwochen, Ren\u00e9 Jacobs sowie die \u00fcberaus versierte Mozart-Interpretin, Sophie Karth\u00e4user (Sopran). Gleich zum Auftakt verdeutlichte das Helsinki Baroque Orchestra bei einer makellosen Intonation der \u201eSuite\u201c aus der Oper \u201eDido und Aeneas\u201c von Joseph Martin Kraus, wie affektvoll und facettenreich \u201eAlte Musik\u201c klingen kann. Gerade in diesem Werk wimmelt es von herrlichen Kantilenen, Ausdrucksfinessen, Klang-Sch\u00f6nheiten, und dynamisch erlesen in Szene gesetzter Mehrstimmigkeit, die auch bei Beethovens bekannter Sinfonie Nr. 1 in C-Dur &#8211; am Ende des atemberaubenden Konzertes deutlich wurde.<br \/>\nRen\u00e9 Jacobs, der sich in der Vergangenheit mit mehr als 260 Aufnahmen, einer regen T\u00e4tigkeit (S\u00e4nger, Dirigent, Wissenschaftler und Lehrer) als eine der bedeutendsten Pers\u00f6nlichkeiten in der Musik des Barock und der Klassik profilieren konnte, lie\u00df den so engagiert agierenden Musikern aus Finnland, zart und innig gef\u00fchrt, einen bemerkenswert gro\u00dfen Freiraum, der sich positiv auf die Tonstruktur und das lebendige Musizieren auswirkte. Zudem sorgte er stets glanzvoll f\u00fcr die im Barock so wichtigen dynamischen Nuancen.<br \/>\nViele Jahre schon arbeitet Sophie Karth\u00e4user mit Ren\u00e9 Jacobs zusammen. Die belgische Sopranistin ist an den herausragenden Musikzentren der Welt bestens bekannt und vor allem im Opernfach oder auch bei Lied-Rezitals \u00fcberaus gefragt. Besonders bei Mozart scheint sie ganz im Element zu sein. Die von ihr dargebotenen Konzertarien, \u201eBasta, vincesti\u201c, \u201eAlma grande e nobil core\u201c sowie \u201eBella mia flamma, addio\u201c, die sich zwischen Trost und Hingabe bewegen, waren somit voll von z\u00e4rtlicher, gleicherma\u00dfen dramatischer Hingabe an eine Musik, die Herz und Seele des sp\u00fcrbar beeindruckten Publikums in einzigartiger Manier erf\u00fcllen konnte.<\/p>\n<p><em>Johannes Seifert, Augsburger Allgemeine, 22.5.2017<\/em><\/p>\n<hr \/>\n<p><strong>Monteverdi, Couperin, Bach, Haydn<\/strong><br \/>\n<strong>Anna Bonitatibus, mezzosopraano<\/strong><br \/>\n<strong>Helsingin Barokkiorkesteri<\/strong><br \/>\n<strong>joht. Erich H\u00f6barth, viulu<\/strong><br \/>\n<strong>Musiikkitalo, 12.2.2017<\/strong><\/p>\n<p>Helsingin Barokkiorkesteri ja sen soittoa johtanut viulisti Erich H\u00f6barth olivat elementiss\u00e4\u00e4n.<br \/>\nJ. S. Bachin\u00a0viidenness\u00e4 <em>Brandenburgilaiskonsertossa<\/em> H\u00f6barth ja huilisti Pauliina Fred loistivat varsinkin toisen osan tunteikkaissa aiheissa, ja sooloryhm\u00e4n kolmas j\u00e4sen, cembalisti Aapo H\u00e4kkinen ensimm\u00e4isen osan kadenssissa.<br \/>\n<span style=\"color: #000000;\">Fran\u00e7ois Couperinin<\/span> <em>La Fran\u00e7oise<\/em> -orkesterisarjassa H\u00f6barthin viulusta katkesi kieli, mutta onneksi se tapahtui Sarabande-osan viimeisill\u00e4 s\u00e4velill\u00e4. N\u00e4in siit\u00e4 aiheutui vain tavanomaista pidempi tauko osien v\u00e4lille nopean kielenvaihdon ajaksi.<br \/>\nHelsingin Barokkiorkesterin solistina lauloi loistava italialainen mezzosopraano Anna Bonitatibus. Claudio Monteverdin\u00a0<em>Lettera amorosa<\/em> -madrigaalissa resitoivaan yleisilmeeseen sekoittui tunteen paloa, kun Bonitatibus el\u00e4ytyi rakkauskirjeen lukijaksi.<br \/>\nViel\u00e4 vahvempia hy\u00f6kyj\u00e4 oli Joseph Haydnin <em>Arianna a Naxos<\/em> -kantaatissa, jossa Theseuksen hylk\u00e4\u00e4m\u00e4 Ariadne k\u00e4y l\u00e4pi tunnemyrskyj\u00e4\u00e4n Naxoksen saarella. Bonitatibuksen puhtaassa ja ilmaisuvoimaisessa laulussa eri keinovarat palvelivat vaivatta tunneilmaisua.<\/p>\n<p><em>Samuli Tiikkaja, Helsingin Sanomat 14.2.2017<\/em><\/p>\n<p><strong>K\u00e4rleksbrev fr\u00e5n tidig barock<\/strong><\/p>\n<p>Inom ramen f\u00f6r v\u00e5rens konsertserie introducerade Helsingfors Barockorkester f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen i v\u00e5rt land den italienska stj\u00e4rnan <strong>Anna Bonitatibus<\/strong>. Konserthelheten var ingalunda uppbyggd bara kring henne utan bj\u00f6d \u00e4ven en snyggt varierande blandning av tidig musik.<br \/>\nDirigerande violinisten <strong>Erich H\u00f6barth<\/strong> inledde kv\u00e4llen med <strong>Bachs<\/strong> <em>Brandenburgkonsert nr 5<\/em>, som fick en tilltalande, smidig och n\u00e4stan mjuk tolkning. Visst fanns det energi och sn\u00e4rtig drive i framtoningen men egentligen inget excessivt tempo som man ofta h\u00f6r periodorkestrar frossa i. B\u00f6rjan l\u00e4t festlig men inte pomp\u00f6s. Andra satsen med travers, violin och cembalo bj\u00f6d p\u00e5 delikat musicerande och d\u00e4refter kunde man speciellt beundra <strong>Aapo H\u00e4kkinens<\/strong> l\u00e5nga cembalosolo.<br \/>\nS\u00e5 kom Monteverdis <em>Lettera amorosa<\/em>, som gett konserten sitt namn. Det \u00e4r fr\u00e5ga om ett k\u00e4rleksbrev skrivet av en ot\u00e5lig brudgum till sin tillkommande. Numera brukar man l\u00e5ta numret framf\u00f6ras av mottagaren, vilket ger texten mera sp\u00e4nning. Mezzosopranen <strong>Anna Bonitatibus<\/strong> vandrade in med noterna (eller k\u00e4rleksbrevet) i handen. Monteverdis musik f\u00f6ljer det skrivna ordet i fritt tempo. Hon tolkade med underbar spontanitet, k\u00e4nsla och en uts\u00f6kt klang som verkligen kom till sin r\u00e4tt d\u00e5 ackompanimanget bara bestod av Aapo H\u00e4kkinen ensam vid cembalon.<\/p>\n<p><strong>Jublande publik<\/strong><br \/>\nEfter pausen framf\u00f6rde orkestern under Erich H\u00f6barths diskreta, naturliga ledning <em>La Fran\u00e7oise<\/em> av <strong>Fran\u00e7ois Couperin<\/strong>, ett stycke som inte h\u00e4nvisar till komposit\u00f6rens f\u00f6rnamn utan till den franska delen av livsverket<em> Les Nations<\/em>, med vilket han str\u00e4vade efter att f\u00f6rena de stora europeiska musikkulturerna. Hur fransosiskt stycket \u00e4n var, s\u00e5 l\u00e4t det ibland i mina \u00f6ron ganska italienskinspirerat. Mitt i allt var olyckan framme och en str\u00e4ng brast p\u00e5 H\u00f6barths violin. Men det fixade han snabbt.<br \/>\nTill slut kom <strong>Joseph Haydns<\/strong> <em>Arianna a Naxos<\/em> med text av &#8221;\u00e4rkelibrettisten&#8221; <strong>Pietro Metastasio<\/strong>. Kantaten best\u00e5r av tv\u00e5 recitativ och tv\u00e5 arior och \u00e4r otroligt f\u00e4ngslande trots att s\u00e5 gott som ingenting h\u00e4nder i den. Hon bara v\u00e4ntar p\u00e5 sin Theseus och f\u00f6rbannar gudarna. Musiken \u00e4r m\u00f6jligen ursprungligen skriven f\u00f6r f\u00f6rest\u00e5ndarinnan f\u00f6r ett hospital f\u00f6r f\u00f6r\u00e4ldral\u00f6sa barn i Venedig och d\u00e4rf\u00f6r \u00e4r den egentligen inte alls s\u00e5 sv\u00e5r.<br \/>\nDet viktiga \u00e4r hur man g\u00f6r kantaten och en b\u00e4ttre interpret \u00e4n Anna Bonitatibus med sin levande textfrasering, sina uts\u00f6kta dynamiska nyanser och sin v\u00e4ldiga inlevelse \u00e4r sv\u00e5rt att t\u00e4nka sig. Hennes klang \u00e4r vacker i hela registret och i synnerhet i slutet av kantaten imponerande hon verkligen med sitt temperament. \u00c4r det inte lustigt att t\u00e4nka sig att denna samma musik vid uruppf\u00f6randet framf\u00f6rdes av en manlig kastratsopran?<br \/>\nAnna Bonitatibus bel\u00f6nade den jublande publiken med ett roligt litet extranummer av Monteverdi.<\/p>\n<p><em>Jan Granberg, Hufvudstadsbladet, 15.2.2017<\/em><\/p>\n<hr \/>\n<h2>Arvostelut 2016<\/h2>\n<p><strong>Bach, Vivaldi<\/strong><br \/>\n<strong>Helsingin Barokkiorkesteri<\/strong><br \/>\n<strong>joht. Dmitry Sinkovsky, viulu ja kontratenori<\/strong><br \/>\n<strong>Musiikkitalo, 31.12.2016<\/strong><\/p>\n<p><strong>Dansant barock och syd\u00f6sterbottniska polskor<\/strong><\/p>\n<p>Helsingfors Barockorkester har under h\u00f6sten turnerat flitigt i Asien: Sydkorea, Japan och, 21\u201325 december, i Kina. N\u00e4r man nu vid den f\u00f6rsta av tv\u00e5 sluts\u00e5lda ny\u00e5rskonserter i Musikhuset upprepade Kinaprogrammet borde det med andra ord sitta som gjutet.<br \/>\nVilket det givetvis \u00e4ven gjorde. Det handlar, som bekant, om en s\u00e4llsynt samspelt ensemble och ryske experten p\u00e5 tidig musik, violinisten och kontratenoren Dmitry Sinkovsky verkade d\u00e4rtill ha hittat en optimalt fungerande v\u00e5gl\u00e4ngd med sina musiker.<br \/>\nOm n\u00e5gon tyckte att, exempelvis, Bachs orkestersvit i D-dur \u2013 den med den inte helt obekanta Airen \u2013 l\u00e4t annorlunda \u00e4n med Karajan &amp; co. p\u00e5 skiva, var det allts\u00e5 meningen och n\u00e4r Sinkovsky och hans g\u00e4ng dessutom f\u00f6rverkligade stycket i den f\u00f6rmodade originalversionen, utan pukor och trumpeter, blev helhetsintrycket lika intimt som fr\u00e4scht.<\/p>\n<p><strong>Tuffa rockriff<\/strong><br \/>\nAtt Vivaldi var den tuffaste senbarocka tons\u00e4ttaren \u00e4r ingen nyhet och n\u00e4r han nu spelades tuffare \u00e4n vanligt var det bara att l\u00e5ta sig f\u00f6rf\u00f6ras. Violinkonserten f-moll RV 297, mera k\u00e4nd som Vintern ur \u00c5rstiderna, gjordes med avantgardistiska klangeffekter och extrema tempof\u00f6rskjutningar litet \u00e0 la Pekka Kuusisto, medan det i violinkonserten D-dur RV 208, Grosso Mogul, stundtals var rena rockriff som g\u00e4llde.<br \/>\nVems id\u00e9 det \u00e4n var att kontrastera Bach och Vivaldi med syd\u00f6sterbottniska polskor fr\u00e5n b\u00f6rjan av 1800-talet visade den sig vara lika sj\u00e4lvklar som genial. Den f\u00f6renande l\u00e4nken \u00e4r sj\u00e4lvfallet det dansanta och improvisatoriska elementet och n\u00e4r det folkmusikaliska idiomet, av allt att d\u00f6ma, visade sig vara ett naturligt spr\u00e5k f\u00f6r flera av Hebo-musikerna fungerade uppl\u00e4gget som en dr\u00f6m.<\/p>\n<p><em>Mats Liljeroos, Hufvudstadsbladet, 1.1.2017<\/em><\/p>\n<hr \/>\n<p><strong>W. F. E. Bach: Kolumbus, <\/strong><strong>J. S. Bach: Jouluoratorio<\/strong><br \/>\n<strong>Helena Juntunen, sopraano<\/strong><br \/>\n<strong>Erica Back, altto<\/strong><br \/>\n<strong>Nico van der Meel, tenori<\/strong><br \/>\n<strong>Jonathan Sells, basso<\/strong><br \/>\n<strong>Collegium Musicale<\/strong><br \/>\n<strong>Helsingin Barokkiorkesteri<\/strong><br \/>\n<strong>joht. Aapo H\u00e4kkinen<\/strong><br \/>\n<strong>Vanha kirkko, 17.12.2016<\/strong><\/p>\n<p><strong>Bachin Jouluoratorio tanssi riemukkaasti Helsingin Barokkiorkesterin k\u00e4siss\u00e4<\/strong><\/p>\n<p>Aapo H\u00e4kkisen johtama Helsingin Barokkiorkesteri sai J.S. Bachin Jouluoratorion kolme ensimm\u00e4ist\u00e4 kantaattia kaikumaan vuoroin riemukkaina, vuoroin rauhoittavina.<br \/>\nAjan hovitansseista menuetin nopsempi versio, passepied, nostatti tunnelman kattoon 1. ja 3. kantaatin avauskuoroissa. Oikein h\u00e4mm\u00e4styi riehakasta tanssillisuutta!<br \/>\nToisen kantaatin avaussinfonian olisi halunnut kest\u00e4v\u00e4n loputtomiin, kun lempe\u00e4sti keinuvaa sicilianoa ryydittiv\u00e4t ihanan rustiikisti kaksi oboe d\u2019amorea ja kaksi oboe da cacciaa.<br \/>\nMainiota orkesteria t\u00e4ydensi virolainen Collegium Musicale -kuoro, jonka osaamista lis\u00e4si luonnollinen \u00e4\u00e4nenk\u00e4ytt\u00f6, mik\u00e4 ei aina toteudu kotimaisissa vastineissamme.<br \/>\nKonsertin harvinaisuus oli is\u00e4-Bachin pojanpojan, Wilhelm Friedrich Ernst Bachin (1759\u20131845) jo klassista tyyli\u00e4 edustava kantaatti Kolumbus eli Amerikan l\u00f6yt\u00e4minen.<br \/>\nSiin\u00e4 nimihenkil\u00f6n tunteikkaita mietiskelyj\u00e4 vastassa on kapinoiva miehist\u00f6, kunnes \u201dmaata!\u201d-kuoro p\u00e4\u00e4tt\u00e4\u00e4 kiihke\u00e4n matkan onnekkaasti.<\/p>\n<p><em>Veijo Murtom\u00e4ki, Helsingin Sanomat, 19.12.2016<\/em><\/p>\n<hr \/>\n<p><strong>Kraus, Schubert<\/strong><br \/>\n<strong>Werner G\u00fcra, tenori<\/strong><br \/>\n<strong>Helsingin Barokkiorkesteri<\/strong><br \/>\n<strong>joht. Aapo H\u00e4kkinen<\/strong><br \/>\n<strong>Musiikkitalo, 10.5.2016<\/strong><\/p>\n<p><strong>Schubertin unohdetut oopperat tekiv\u00e4t paluun<\/strong><\/p>\n<p>Saksalainen tenori Werner G\u00fcra lauloi Helsingin Barokkiorkesterin konsertissa kolme Schubertin ooppera-aariaa ja yhden oratorioaarian. G\u00fcralla on ihanteellisen kaunis saksalaistyyppinen tenori, valoisa, py\u00f6re\u00e4n kiinte\u00e4 ja notkean linjakas. <span class=\"teos\"><em>Adrast<\/em>&#8211;<\/span> ja <em><span class=\"teos\">Alfonso ja Estrella <\/span><\/em> -oopperoiden aariat soivat hymyilev\u00e4n idyllisin\u00e4. Aapo H\u00e4kkisen johtamasta orkesterista nousi pastoraalisia l\u00e4mp\u00f6aaltoja. <em><span class=\"teos\">Lazarus<\/span><\/em>-oratorion aaria toi mukaan hieman dramaattista vaihtelua.<br \/>\nKonsertin sinfoniat olivat tervetullut kontrasti hempe\u00e4n herttaisille laulunumeroille. Aluksi kuultiin saksalaisen, Tukholmassa toimineen Joseph Martin Krausin (1756\u201392) c-molli-sinfonia. H\u00e4kkisen johdolla se kuohui eteenp\u00e4in tummana tunnemyrskyn\u00e4, jatkuvasti nousten ja laskien. (&#8230;) C-molli on s\u00e4vellajina my\u00f6s Schubertin nelj\u00e4nness\u00e4 sinfoniassa, jossa Schubert yritti seurata\u00a0Beethovenin esimerkki\u00e4. <span class=\"votsikko\">Traaginen <\/span>kohtalontunne purkautui valloittavan v\u00e4rikk\u00e4\u00e4ss\u00e4 ja el\u00e4v\u00e4ss\u00e4 monta kertaa, joskaan ei titaaniseen suuruuteen yltyen. Kun Schubertin melodioiden lumoava laulu ja musikanttinen leikkimieli saivat puheenvuoron, tragiikka muuttui el\u00e4m\u00e4niloksi &#8211; ainakin hetkeksi.<br \/>\nKristiina Helinin kehittelem\u00e4t visuaaliset symbolit lis\u00e4siv\u00e4t sinfonioihin hienovaraisen mystist\u00e4 vertauskuvallisuutta.<\/p>\n<p><em>Hannu-Ilari Lampila, Helsingin Sanomat, 12.5.2016<\/em><\/p>\n<p>Med huvudsakligen Schubert (1797\u20131828) p\u00e5 programmet tog Helsingfors Barockorkester ett l\u00e5ngt steg in p\u00e5 klassicismens och till och med den tidiga romantikens dom\u00e4ner i tisdags. Hur skall det h\u00e4r uppfattas? Skiljde sig orkestern ur m\u00e4ngden av orkestrar som kan framf\u00f6ra samma tragiska c-mollsymfoni galant under en vanlig vecka? Troligtvis. Att orkestern spelar med periodinstrument \u00e4r en detalj i sammanhanget. Betydligt viktigare \u00e4r att lyssna till intensiteten och ta \u00e5t sig av energin som musikerna utstr\u00e5lar! Och den som tror att Hebo inte skulle ha tillf\u00f6rt n\u00e5got visavi repertoaren, misstar sig.<br \/>\nVisst var det rena lyxen att f\u00e5 h\u00f6ra en tenor som Werner G\u00fcra i den h\u00e4r repertoaren, hur han lekande l\u00e4tt kl\u00e4ttrade upp i det h\u00f6ga registret, till exempel i <em>Wenn ich dich Holde sehe<\/em>. I <em>Ein schlafend Kind<\/em> om det sovande barnet gav G\u00fcra ett n\u00e4rmast pastoralt intryck. Kvaliteten var s\u00e5 beundransv\u00e4rd att man g\u00e4rna hade h\u00f6rt mera av honom.<br \/>\nSymfonierna p\u00e5minde om att c-moll f\u00f6r Kraus och Schubert var en precis lika \u00f6desm\u00e4ttad tonart som f\u00f6r Mozart och Beethoven. Kraussymfonin inleddes i den dystraste och mest t\u00e5rdrypande av mollst\u00e4mningar f\u00f6r att utmynna i en enormt kraftig dramatisk storm. P\u00e5 samma s\u00e4tt \u00e4r sp\u00e4nningen och tragiken st\u00e4ndigt n\u00e4rvarande i Schubertsymfonin \u2013 men kanske som intensivast i b\u00f6rjan av finalen, d\u00e4r musikerna lockar lyssnaren in i den melodiska trollskogen. Dirigenten Aapo H\u00e4kkinen f\u00f6ref\u00f6ll lika uppriktig och sann i sitt musicerande som alltid, och lyckades ta fram de b\u00e4sta sidorna ur sin orkester.<\/p>\n<p><em>Wilhelm Kvist, Hufvudstadsbladet, 11.5.2016<\/em><\/p>\n<hr \/>\n<p><strong>Kraus, Schubert<\/strong><br \/>\n<strong>Monica Groop, mezzosopraano<\/strong><br \/>\n<strong> Helsingin Barokkiorkesteri<\/strong><br \/>\n<strong>joht. Aapo H\u00e4kkinen<\/strong><br \/>\n<strong> Schwetzinger Festspiele, 9.5.2016<\/strong><\/p>\n<p>Unter der Leitung des Cembalisten Aapo H\u00e4kkinen legte das Orchester eine liebevoll ausgefeilte Wiedergabe der\u00a0c-Moll-Sinfonie [von Kraus]\u00a0vor. In zartem, transparentem Spiel unterstrich das kleine Orchester den elegischen Ausdruck der S\u00e4tze. Monica Groop zeichnete mit ihrem differenziert gef\u00fchrten Mezzosopran nach, wie geschickt Kraus in den drei ausgew\u00e4hlten Konzertarien die im Text geschilderten Gef\u00fchle in Musik verwandelt hat. Der Abend hatte aber noch das Werk eines weiterem fr\u00fch verstorbenen Genies im Programm: die vierte Sinfonie von Franz Schubert. Dass das stilgetreu musizierende Helsinki Baroque Orchestra im Klang nicht so glatt poliert ist wie gro\u00dfe internationale Klangk\u00f6rper, sorgte f\u00fcr eine authentische Atmosph\u00e4re. Die Musiker verliehen den Ecks\u00e4tzen dramatischen Ausdruck, vor allem der Finalsatz erhielt eine mitrei\u00dfende innere Spannung. Sehr gelungen war der Kontrast zwischen Menuett und idyllischen Trio.<\/p>\n<p><em>Nike Luber, Rhein-Neckar-Zeitung, 18.5.2016<\/em><\/p>\n<hr \/>\n<p><strong>Bach: Johannes-passio<\/strong><br \/>\n<strong>Thora Einarsdottir, sopraano<\/strong><br \/>\n<strong> Melis Jaatinen, altto<\/strong><br \/>\n<strong> Markus Francke, tenori<\/strong><br \/>\n<strong> Cornelius Uhle, basso<\/strong><br \/>\n<strong> Key Ensemble<\/strong><br \/>\n<strong> Helsingin Barokkiorkesteri<\/strong><br \/>\n<strong> joht. Aapo H\u00e4kkinen<\/strong><br \/>\n<strong>Johanneksenkirkko, 20.3.2016<br \/>\n<\/strong><br \/>\nAapo H\u00e4kkinen och Helsingfors Barockorkester valde ett framf\u00f6re den f\u00f6rsta [version] fr\u00e5n \u00e5r 1724 och mycket talar f\u00f6r att valet var kolkt. (&#8230;) Med utm\u00e4rkta solister och fina Key Ensemble stod Hebo f\u00f6r ett intensivt och innerligt framf\u00f6rende. Orkesterns stil och k\u00e4nslighet \u00e4r idealiska f\u00f6r denna musik och epok-instrumentens klangen \u00e4r uts\u00f6kt. Speciellt l\u00e4ckre var m\u00e5nga enskilda solon i orkestern. H\u00e4kkinens lunga flyt och intensiva puls f\u00e5r stora saker till st\u00e5nd med sm\u00e5 medel. P\u00e5skens h\u00e4ndelser f\u00e5r en \u00f6verraskande stark, dramatisk framtoning trots att helheten i Johannespassionen huvudsakligen \u00e4r l\u00e5gm\u00e4ld. Och m\u00e5nga av ariorna \u00e4r verkligen gripande.<\/p>\n<p><em>Jan Granberg, Hufvudstadsbladet, 22.3.2016<\/em><\/p>\n<hr \/>\n<h2>Arvostelut 2015<\/h2>\n<p><strong><em>Fado Barroco<\/em><br \/>\nAna Quintans, sopraano<\/strong><br \/>\n<strong>Ricardo Ribeiro, fadista<\/strong><br \/>\n<strong> Miguel Amaral ja Marco Oliveira, cavaquinho ja kitarat<\/strong><br \/>\n<strong> Helsingin Barokkiorkesteri<\/strong><br \/>\n<strong> joht. Marcos Magalh\u00e3es<br \/>\nMusiikkitalo, 31.12.2015<br \/>\n<\/strong><\/p>\n<p>Helsingin Barokkiorkesterin uudenvuodenkonsertti oli portugalilaisen musiikin aarreaitta. Kapellimestari Marcos Magalh\u00e3es oli rakentanut taidemusiikkia ja fadoa yhdist\u00e4v\u00e4n, h\u00e4kellytt\u00e4v\u00e4n monipuolisen ohjelman. (&#8230;) Konsertin varhaisin kappale oli uskonnollinen laulu 1200-luvulta, <em>Cantiga de Santa Maria<\/em>. Se valloitti riemukkaalla ja tanssillisella juhlatunnelmallaan. Orkesterin naisilla oli ilo yhty\u00e4 kertos\u00e4keess\u00e4 lauluun. (&#8230;) Kun oopperalaulaja Ana Quintans lauloi Amalia Rodrigu\u00e9zille s\u00e4velletyn <em>Com que voz<\/em> -fadon, murhe ja rakkaudenkaipuu olivat s\u00e4teilev\u00e4n kirkkaita. Kuulu fado-laulaja Ricardo Ribeiro tuntui puolestaan kuuntelevan savuisella ja s\u00e4r\u00f6isell\u00e4 \u00e4\u00e4nell\u00e4\u00e4n h\u00e4m\u00e4ryyden keskell\u00e4 sisint\u00e4\u00e4n ja sen varjoja, usein tukahtuneesti, joskus kiihtyen, sanoja niellen. Kummatkin olivat eritt\u00e4in vaikuttavia.<\/p>\n<p><em>Hannu-Ilari Lampila, Helsingin Sanomat, 3.1.2016<\/em><\/p>\n<p>Ifall n\u00e5gon h\u00e4ndelsevis inte insett det \u00e4r fado och barock en utm\u00e4rkt v\u00e4lfungerande kombination. (&#8230;) Fr\u00e4scht, fyndigt och f\u00e4ngslande som bara den och med en orubbligt h\u00f6g musikalisk niv\u00e5, oavsett stilar och \u00e5rhundraden. (&#8230;) Man kunde lyfta fram n\u00e4stan vad som h\u00e4lst ur det rikhaltiga program, men speciellt f\u00e4ste jag mig vid Carlos Seixas (1704-1742), vars Sinfonia in F och cembalokonsert p\u00e5 ett frapperande s\u00e4tt f\u00f6reb\u00e5dade Carl Philipp Emmanuel Bachs galanta stil. (&#8230;) Och fadon sedan; ja den var ju av allra b\u00e4sta intensiva och melankoliska m\u00e4rke med den kanske popul\u00e4raste av dagens yngre s\u00e5ngare, suver\u00e4nt expressive men tillika chosefrie Ricardo Ribeiro i fokus.\u00a0Fantastiskt sk\u00f6nt klingande sopranen Ana Quintans charmade \u00e5ter publiken i bland annat n\u00e4mnda Almeida-alster (&#8230;)\u00a0Musikhusets stora sal var fullspikad vid ny\u00e5rsaftonens konsert och samma ar att v\u00e4nta vid ny\u00e5rsdagens repris.<\/p>\n<p><em>Mats Liljeroos, Hufvudstadsbladet, 3.1.2016\u00a0<\/em><\/p>\n<hr \/>\n<p><strong>Monteverdi: L&#8217;incoronazione di Poppea<\/strong><br \/>\n<strong>joht. Aapo H\u00e4kkinen<\/strong><br \/>\n<strong> Kansallisooppera, 25.9.-3.10.2015<\/strong><\/p>\n<p>The element of the operatic repertory least well represented at the Finnish National Opera is Baroque opera. However, this gap has been satisfactorily filled from time to time by guest performances, such as the recent production, by the Finnish Chamber Opera, of Monteverdi&#8217;s <i>L&#8217;incoronazione di Poppea<\/i>. The matinee (&#8230;) was almost sold out, so there would seem to be an appreciative audience here for more than the standard Romantic operas.<br \/>\nThe production had a firm foundation to work from in its collaboration with the highly accomplished Helsinki Baroque Orchestra. The conductor Aapo H\u00e4kkinen led this excellent ensemble, realizing the finest subtleties of Monteverdi&#8217;s score.<br \/>\nVocally the performance was certainly enjoyable. Monica Groop was impressive as an imperious Ottavia, formidable when blackmailing Ottone into attempting to kill Poppea, touching when forced into exile. Helena Juntunen as Poppea gave a very good performance as the uninhibitedly sensuous object of passionate love (&#8230;) And yet Kajsa Dahlb\u00e4ck almost outdid Juntunen with her deeply felt portrayal of Drusilla; her scenes were some of the most charming of the entire performance.<\/p>\n<p><em>Henry Bacon, Opera, 1\/2016<\/em><\/p>\n<hr \/>\n<p><strong>Purcell, Bach, H\u00e4ndel<\/strong><br \/>\n<strong>Valer Sabadus, kontratenori<\/strong><br \/>\n<strong>Helsingin Barokkiorkesteri<\/strong><br \/>\n<strong>joht. Skip Semp\u00e9<\/strong><br \/>\n<strong>Musiikkitalo, 15.11.2015<\/strong><\/p>\n<p>HeBon erinomaiset muusikot hallitsevat barokkimusiikin fraseeraukset, artikulaatiot ja rytmit niin luontevasti ja taitavasti, ett\u00e4 el\u00e4v\u00e4\u00e4 musisointia syntyi konsertissa aina, oli heid\u00e4n edess\u00e4\u00e4n sitten johtaja tai ei. Tuolillaan istuen Semp\u00e9 nautiskeli yhdess\u00e4 aariassa my\u00f6s romanialaisen kontratenorin Valer Sabadusin lumoavan kauniista laulusta.<\/p>\n<p><em>Hannu-Ilari Lampila, Helsingin Sanomat, 16.11.2015<\/em><\/p>\n<hr \/>\n<p><strong>Bach<\/strong><br \/>\n<strong>Kajsa Dahlb\u00e4ck, sopraano<\/strong><br \/>\n<strong> Helsingin Barokkiorkesteri<\/strong><br \/>\n<strong> joht. Aapo H\u00e4kkinen<\/strong><br \/>\n<strong> Vaasa Baroque 23.10.2015<\/strong><\/p>\n<p>Kajsa Dahlb\u00e4ck och Helsingfors Barockorkester bj\u00f6d p\u00e5 den mest givande kv\u00e4llen p\u00e5 l\u00e4nge. (&#8230;) Ledaren, cembalisten Aapo H\u00e4kkinen ledde gruppen helt diskret, vilket vittnade om ett grundmurat samarbete och rationell disciplin inom gruppen. (&#8230;) Himmelskt vacker musik!<\/p>\n<p><em>Per-H\u00e5kan Jansson, Vasabladet 25.10.2015<\/em><\/p>\n<hr \/>\n<p><strong>Musica Baltica<\/strong><br \/>\n<strong>Helsingin Barokkiorkesteri<\/strong><br \/>\n<strong> Neuburger Barockkonzerte, 8.10.2015<\/strong><\/p>\n<p>Nicht zu k\u00e4mpfen hatten diese sieben Musiker des Helsinki Baroque Orchestra: Weder mit Taste, Bogen, noch Saite &#8211; voller Passion, Hingabe und unbeschwerter Spielfreude traten sie auf und verliehen der Musik beschwingte Fl\u00fcgel. Par excellence musizierten sie auf ihrem Instrumentarium, Kompositionen klangen auf, die sich in der grandiosen &#8221;D\u00fcben-Sammlung&#8221; aus Uppsala finden (&#8230;)<br \/>\nGewiss, es war ein Aufbruch ins Barocke Zeitalter, aber das Ensemble nahm f\u00f6rmlich Anlauf, sodass seine Interpretationen innovative Sprengkraft bargen, die voller \u00dcberraschungen stecken. Diese Musik schien aus der Zeit zu fallen, als ginge das Septett zur\u00fcck in der Zukunft.<br \/>\nVoller physischer Pr\u00e4senz, spiritueller Durchdringung und emotionaler Feinzeichnung appelierte hier das Barockensemble ans Tanzbein: Dieser Schwung, dieses Feuer traf der Zeitgeist \u00fcberschw\u00e4ngliche Freude im Kontrast zur reflexiven Paduan oder Sarabande.<\/p>\n<p><em>Ulrich Ostermeier, Augsburger Allgemeine, 10.10.2015<\/em><\/p>\n<hr \/>\n<p><strong>Monteverdi: Poppean kruunaus<br \/>\n<\/strong><strong>joht. Aapo H\u00e4kkinen<\/strong><br \/>\n<strong> Kansallisooppera, 25.9.-3.10.2015<\/strong><\/p>\n<p>Esityksen voimakeskus oli Aapo H\u00e4kkisen johtama Helsingin Barokkiorkesteri. Laajan soittimiston taitavan v\u00e4rik\u00e4s ja monipuolinen k\u00e4ytt\u00f6 piti yll\u00e4 jatkuvuutta sek\u00e4 tarjosi yht\u00e4 rep\u00e4isevi\u00e4 tanssirytmej\u00e4 kuin kiinnostavia ja raikkaita soitinyhdistelmi\u00e4.<\/p>\n<p><em>Veijo Murtom\u00e4ki, Helsingin Sanomat, 27.9.2015<\/em><\/p>\n<p>Hela f\u00f6restellningens ryggred \u00e4r givetvis Helsingfors Barockorkester med sin sp\u00e4nnande upps\u00e4ttning gamla instrument och Aapo H\u00e4kkinens h\u00e4rligt nyanserade grepp.<\/p>\n<p><em>Jan Granberg, Hufvudstadsbladet, 26.9.2915<\/em><\/p>\n<p>Aapo H\u00e4kkisen johtama Helsingin Barokkiorkesteri vy\u00f6rytti riehakkaan monipuolisen musiikin esiin mukaansatempaavan v\u00e4rikyll\u00e4isesti. &#8212; resitatiivis\u00e4estysten muhkeudessa ja kekseli\u00e4isyydess\u00e4 HeBo oli ly\u00f6m\u00e4t\u00f6n.<\/p>\n<p><em>Auli S\u00e4rki\u00f6, Rondo Classic, 26.9.2015<\/em><\/p>\n<hr \/>\n<p><strong>H\u00e4ndel, Mozart<\/strong><br \/>\n<strong>Julia Lezhneva, sopraano<\/strong><br \/>\n<strong> Helsingin Barokkiorkesteri<\/strong><br \/>\n<strong>joht. Aapo H\u00e4kkinen<\/strong><br \/>\n<strong>Dresdner Musikfestspiele, <b>15.5.2015 <\/b><\/strong><\/p>\n<p>Julia Lezhnevas Auftritt am Freitag in der Frauenkirche, begleited vom Helsinki Baroque Orchestra, erwies sich als ein Glanzlicht der Festspiele&#8230;\u00a0Bei Mozarts G-Dur-Sinfonie zeigten sich die Finnen in ihrem Element. Sie lie\u00dfen dieses Kleinod der fr\u00fchklassik funkeln, dass es eine ungetr\u00fcbte Freude war. Doch trat die instrumentale Kunst in den Hintergrund, wenn Prinzessin Julia zu singen anhub&#8230; Julia Lezhneva nuancierte hier am Rande des H\u00f6baren, sie tat, was Nachtigallen t\u00e4ten, wenn sie fl\u00fcstern k\u00f6nnten. Was f\u00fcr ein Abend!<\/p>\n<p><em>Jens-Uwe Sommerschuh, S\u00e4chsiche Zeitung, 18.5.2015<\/em><\/p>\n<hr \/>\n<p><b>UTOPIA &#8211; matka myyttien Italiassa<br \/>\nLandini, da Milano, Monteverdi<br \/>\nYukie Sato, sopraano<br \/>\nGiovanni Cantarini, tenori<br \/>\nEnsemble La Morra<br \/>\nHelsingin Barokkiorkesteri<br \/>\njoht. Corina Marti, nokkahuilu ja clavisimbalum<br \/>\nHelsingin Vanha kirkko, 10.5.2015<br \/>\n<\/b><\/p>\n<p>Esitt\u00e4j\u00e4t saivat vereslihaiset rakkauslaulut leijumaan tilassa arabeskimaisesti kiertyilevin\u00e4 savukiehkuroina, ilmavina ja ylimaallisina. (&#8230;) Perinteinen periodirempseys sai lis\u00e4potkua varhaisemman musiikin yhtyeille tyypillisest\u00e4 luovasta vapaamuotoisuudesta. Corina Marti s\u00e4teili hyv\u00e4ntuulisuutta, joka yhdisti r\u00e4j\u00e4ht\u00e4v\u00e4n virtuoottisuuden ja rennon hilpeyden.<\/p>\n<p><i>Auli S\u00e4rki\u00f6, www.rondoclassic.fi, 11.5.2015<\/i><\/p>\n<p>Hela konserten kunde beskrivas som en tv\u00e5 timar long intim meditation d\u00e4r den rika variationen bidrog till det v\u00e4lg\u00f6rande intrycket. (&#8230;) <span data-reactid=\".6a.1:4:1:$comment1017647224933809_1017681491597049:0.0.$right.0.$left.0.0.1\"><span data-reactid=\".6a.1:4:1:$comment1017647224933809_1017681491597049:0.0.$right.0.$left.0.0.1.$comment-body\" data-ft=\"{&quot;tn&quot;:&quot;K&quot;}\"><span class=\"UFICommentBody\" data-reactid=\".6a.1:4:1:$comment1017647224933809_1017681491597049:0.0.$right.0.$left.0.0.1.$comment-body.0\"><span data-reactid=\".6a.1:4:1:$comment1017647224933809_1017681491597049:0.0.$right.0.$left.0.0.1.$comment-body.0.$end:0:$text0:0\">Framf\u00f6r allt reagerade jag p\u00e5 Martis suver\u00e4na fraseringar och det inspirerade musicerandet som smittade av sig p\u00e5 musikerna i b\u00e4gge ensemblerna.<\/span><\/span><\/span><\/span><\/p>\n<p><i>Wilhelm Kvist, Hufvudstadsbladet, 11.5.2015\u00a0<\/i><\/p>\n<p>Nykyp\u00e4iv\u00e4n volyymi\u00e4hkyn vaihtoehtona oli tervehdytt\u00e4v\u00e4\u00e4 kuunnella luomukimara italialaisittain kev\u00e4tviritteist\u00e4 musiikkia, jossa luonto kukoistaa ja lempi leiskuu vertauskuvien voimin.\u00a0(&#8230;) Francesco Landinin ja 1300-luvun muiden firenzel\u00e4iss\u00e4velt\u00e4jien madrigaalit, ballatat ja cacciat v\u00e4littyiv\u00e4t raikkaina ja j\u00e4nnitt\u00e4vina lauluteoksina.<\/p>\n<p><i>Veijo Murtom\u00e4ki, Helsingin Sanomat, 12.5.2015<\/i><\/p>\n<hr \/>\n<p><b>H\u00e4ndel, Mozart<br \/>\nJulia Lezhneva, sopraano<br \/>\nDmitry Sinkovsky, viulu<br \/>\nHelsingin Barokkiorkesteri<br \/>\njoht. Aapo H\u00e4kkinen<\/b><br \/>\n<b>Kurhaus Bad Hamm, 21.1.2015<br \/>\nHerkulessaal, Residenz M\u00fcnchen, 23.1.2015<br \/>\nKursaal, Merano, 25.1.2015<\/b><\/p>\n<p>Jo avausteos, H\u00e4ndelin Ouverture F-duurissa HWV 342 asetti riman korkealle: orkesteri saavutti plastisen, l\u00e4pikuultavan soinnin t\u00e4ynn\u00e4 l\u00e4mp\u00f6\u00e4, tilaa el\u00e4v\u00e4lle nyansoinnille ja artikulaatiolle. &#8212; Lezhneva, Sinkovsky ja orkesteri taiteellisen johtajansa, cembalisti Aapo H\u00e4kkisen kanssa loivat soinnin, jossa suurin mahdollinen t\u00e4sm\u00e4llisyys yhdistyi intensiiviseen el\u00e4v\u00e4isyyteen. N\u00e4in saimme kuulla musiikkia, joka samaan aikaan v\u00e4litti historiallista autenttisuutta ja oli vahvasti l\u00e4sn\u00e4 t\u00e4ss\u00e4 ja nyt.<\/p>\n<p><i>Bianca St\u00fccker, Westf\u00e4lischer Anzeiger, 23.1.2015<\/i><\/p>\n<p>Helsingin Barokkiorkesteri on kaikenkaikkiaan ihanteellinen: raikas, t\u00e4sm\u00e4llinen ja teknisesti kyps\u00e4. Bravo-huudoin palkittu konsertti huipentui nelj\u00e4\u00e4n encoreen, yh\u00e4 vapautuneempaan musisointiin ja nautintoon.<\/p>\n<p><i>Adrian Prechtel, Abendzeitung, 25.1.2015<\/i><\/p>\n<p>Kehkeytyi villi taistelu orkesterin ja sopraanon v\u00e4lill\u00e4, yh\u00e4 yltyen Esilenan Ariassa, jonka virtuoosisessa osiossa laulu\u00e4\u00e4ni otti mittaa viulusta ja oboesta. &#8212; Lezhnevaa, Sinkovskya ja Helsingin Barokkiorkesteria juhlittiin seisten aplodeeraten.<\/p>\n<p><i>Heinrich Schwazer, Tageszeitung, 26.1.2015<\/i><\/p>\n<p>Nach dem zweiten, wunderbar leise und verhalten str\u00f6menden H\u00e4ndel-&#8221;Encore&#8221;, dem noch weitere folgen sollten, gab es Ovationen und &#8221;Brava&#8221;-Rufe im Herkulessaal f\u00fcr eine gro\u00dfartige junge Sopranistin, die in M\u00fcnchen deb\u00fctierte, der aber schon der Ruf einer au\u00dfergew\u00f6hnlichen S\u00e4ngerin vorausgeeilt war: Julia Lezhneva. Mit Arien aus selten gespielten Opern und Oratorien Georg Friedrich H\u00e4ndels, dazu dessen &#8221;Salve Regina&#8221; und Mozarts &#8221;Exsultate, jubilate&#8221; hatte sie einen ganzen Abend lang an der Seite des exzellenten Helsinki Baroque Orchestra unter Leitung von Aapo H\u00e4kkinen begeistert.<\/p>\n<p><i>Klaus Kalchschmid, S\u00fcddeutsche Zeitung, 25.1.2015<\/i><\/p>\n<p>Aus dem Saal leuchten die Augen aller bei tosendem Jubel &#8211; so was hat es noch nie gegeben &#8211; f\u00fcr ein Konzert das pathetisch gesprochen (&#8230;) zum Besten geh\u00f6rte, was je bei Musik Meran zu h\u00f6ren war.<\/p>\n<p><i>C. F. Pichler, Dolomiten, 28.1.2015<\/i><\/p>\n<hr \/>\n<h2><strong><a href=\"https:\/\/www.hebo.fi\/fi\/arvosteluarkisto\/\">Arvosteluarkisto<\/a><\/strong><\/h2>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Mozart: Idomeneo Mari Eriksmoen, Tuomas Katajala, Anna Lucia Richter, Siobhan Stagg Z\u00fcrcher Sing-Akademie Helsingin Barokkiorkesteri joht. Aapo H\u00e4kkinen Musiikkitalo, 10.11.2024 Kulturzentrum Herne, 17.11.2024 M\u00fcnchens Faschingsoper im Mannheimer Stil entz\u00fcckt im Revier Auf sehr sinnf\u00e4llige Weise wird mit der konzertanten Auff\u00fchrung der M\u00fcnchner Originalfassung zum Abschluss der diesj\u00e4hrigen Tage der Alten Musik im Kulturzentrum Herne deutlich, [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":6,"featured_media":0,"parent":237,"menu_order":13,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"class_list":["post-4090","page","type-page","status-publish","hentry"],"acf":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.hebo.fi\/fi\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/4090","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.hebo.fi\/fi\/wp-json\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.hebo.fi\/fi\/wp-json\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.hebo.fi\/fi\/wp-json\/wp\/v2\/users\/6"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.hebo.fi\/fi\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=4090"}],"version-history":[{"count":133,"href":"https:\/\/www.hebo.fi\/fi\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/4090\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":7510,"href":"https:\/\/www.hebo.fi\/fi\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/4090\/revisions\/7510"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.hebo.fi\/fi\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/237"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.hebo.fi\/fi\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=4090"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}