19.4.2013 | Helsingin Barokkiorkesteri yli kaksinkertaisti yleisömääränsä vuonna 2012.
>>lue uutinen
9.3.2013 I Ylistävä arvostelu Bachin cembalokonserttojen levytyksestä Gramophone-lehdessä.
>>lue uutinen
29.1.2013 | Helsingin Barokkiorkesterin Dussek-leyvytys Naxoksen 10 myydyimmän levyn listalla.
>>lue
uutinen
Arvosteluja
2004
Arvosteluja
2005
Arvosteluja
2006
Arvosteluja
2007
Arvosteluja
2008
Arvosteluja
2010
Arvosteluja
2011
Arvosteluja
2012
Arvosteluja 2013
Arvosteluja 2009
Bach, Corelli, Scarlatti
Kajsa Dahlbäck, sopraano, joht. Riccardo Minasi, viulu
Vanha kirkko, 10.12.2009
Jotain
jännittävää on syntymässä. Italialainen barokkiviulutaitaja Riccardo
Minasi tekee nyt hieman pidempään yhteistyötä Helsingin
Barokkiorkesterin kanssa.
Minasin vaikutuksen aavistaa siitä, että
Johann Ludwig Bachin kulmikkaan Ouverturen terassidynamiikka aukeaa
akustiikan avulla elämykseksi.
Viimeisestä teoksesta uuden
syntymisen jo tietää varmaksi: Arcangelo Corellin Concerto grosso
tarjoaa jotain aivan muuta kuin mihin suomalainen korva on tottunut.
Teos avautuu järisyttävän dramaattisella gravella ja pastoralessa
pelikentän valtaa Kaustisen paras pelimannibändi.
Annmari Salmela, Helsingin Sanomat, 14.12.2009
Ypperliga
Helsingfors Barockorkester hade till sin traditionella julkonsert valt
ett intressant och dramaturgiskt fungerande program med en lyckad
balans mellan välbekant och mer okänt.
Pappa Scarlattis (Alessandro)
julbetonade solokantat O di Betlemme altera povertà var ett mäkta
uttrycksfullt stycke, som fick en känslomässigt imponerande
mångfasetterad och genommusikalisk tolkning av vårt senaste stjärnskott
på barockhimlen, Kajsa Dahlbäck.
Dahlbäcks ljusa och klara
sopranstämma lämpar sig ypperligt för den här repertoaren och hon
musicerar på ett rätt oemotståndligt chosefritt och naturligt sätt.
Mats Liljeroos, Hufvudstadsbladet, 12.12.2009
Purcell
Céline Scheen, sopraano, Kamarikuoro Utopia, joht. Skip Sempé
Helsingin vanhan musiikin viikko, 6.10.2009
Lemmensuru kutittaa
Yhdysvaltalainen
mestaricembalisti Skip Sempé oli koonnut Purcellin sävellyksistä
pastissin, johon hän oli ottanut maallisia ja uskonnollisia lauluja
sekä instrumentaalitansseja säveltäjän teoksista.
Viihdyttävä
kokonaisuus vei kuulijat arkadiseen, onnelliseen pastoraalimaailmaan.
Sopraano Céline Scheen ilmaisi notkealla kuvioäänellään herkästi niitä
vaihtelevia tunteita, joita Purcellin loputtoman kekseliäs musiikki
pursuaa.
Sempén johtama orkesteri sykki värikkäänä, ja hornpipe-tansseissa se polki rytmejä kansanomaisen ronskisti.
Hannu-Ilari Lampila, Helsingin Sanomat, 8.10.2009
Musica Baltica
Teppo Lampela, kontratenori, joht. Aapo Häkkinen
Varaždin Baroque Evenings, 21.9.2009
Monday saw the appearance of the Helsinki Baroque Orchestra, and a programme of music from the late 17th century Düben Collection in Uppsala, including works by Förster, Buxtehude, Ritter, Geist, Schmeltzer, Meder and Kirchoff. This was an extremely impressive concert, with excellent playing and singing and a very well thought out and presented programme, helped along with some neat segues between pieces. Teppo Lampela has a very clear and harmonically coherent voice, with none of the edge that can affect the countertenor voice.
Andrew Benson-Wilson, Early Music Review, 11/2009
Bach, Roman
Pierre Hantaï, Aapo Häkkinen, cembalo
Semana de Música Antigua de Logroño, 10.9.2009
Apoteosis del cémbalo
Conocíamos
muy bien la categoría de Pierre Hantaï como clavecinista, pero todos
nos preguntábamos si este joven grupo finlandés podría estar a su
altura, y la incógnita quedó despejada en minutos: la Helsinki Baroque
Orchestra es uno de los grupos barrocos más prometedores de los que
hemos conocido en los últimos años: un quinteto de cuerda sin
protagonismos pero de mucha calidad y un director artístico Aapo
Häkkinen que sabe muy bien lo que quiere, y que además también es un
gran clavecinista, como demostró a lo largo del concierto.
Un programa espléndido que, con unos intérpretes también espléndidos, se convirtió en un auténtico disfrute musical.
Es difícil destacar algo sobre lo demás, porque el nivel musical de
todo el concierto fue extraordinario, pero me maravilló la lectura tan
transparente del famoso primer concierto para dos claves de Bach, el
BWV 1060, resaltando la cuerda frases que nunca antes había oído y
dialogando ambos claves con una limpieza y una compenetración
insuperables: una versión imposible de encontrar en los discos.
Eduardo Aísa, La Rioja, 12.9.2009
Haydn, Mozart, Schubert
Piia Komsi, sopraano, joht. Aapo Häkkinen
Temppeliaukion kirkko, 30.8.2009
Barokkiorkesteri ensiluokkaisena
Aapo
Häkkinen johti 19 soittajan orkesteria huolehtivasti ja lennokkaasti.
Hän sai Joseph Haydnin sinfonian nro 26, Lamentatione, vakavan
perusilmeen taittumaan pehmeällä laulavuudella. Sinfoniasta nro 59,
Feuer, ei puuttunut palavaa toiminnallisuutta. Oboeiden ja käyrätorvien
sooloissa oli rehevää ulkoilmameininkiä.
Orkesterin ensiluokkaisesta klassismisoitosta sai sykähdyttävän
lisäosoituksen kypsän Haydnin läikähtelevän moni-ilmeisessä,
kontrasteissaan nerokkaassa Berenicen kohtauksessa (1795).
Veijo Murtomäki, Helsingin Sanomat, 1.9.2009
Richter: Grandes Symphonies 7-12
joht. Aapo Häkkinen
Naxos, 2009
This
completes the Naxos recording of the twelve Grandes Symphonies which
Franz Xaver Richter composed around 1740 and published in Paris in 1744.
I came to this CD straight after listening to some of the Haydn
symphonies on Volume 4 of the Nimbus Adam Fischer series, a pretty hard
act to follow. How would the Richter recording stand up against the
competition? In fact, neither the music nor the performance are put to
shame by the comparison and the recording is very good, too.
There's plenty of drive and energy in the outer movements. There's
plenty of tenderness, too, in the slow movements. The outer movements
of Symphony No. 27 contain plenty of g-minor drama - somewhat
reminiscent of Vivaldi at his most impassioned.
I can't improve on Tim Perry's description of the Helsinki Baroque
Orchestra under Aapo Häkkinen as a bit of a find and a world-class
period ensemble. I very much hope that more of their recordings come my
way; I certainly intend to obtain the earlier Naxos CD now.
Brian Wilson, MusicWeb International, 6/2009
Franz
Xaver Richters Sinfonien sind eine Synthese aus barockem Kontrapunkt
und gerade aufkommender galanter Melodik. Dabei sind sie dennoch
äußerst raffiniert komponiert und mit allerlei harmonischen Raffinessen
gespickt.
Unter Aapo Häkkinens Leitung beginnt Richters Musik zu atmen. Seine
gewählten Tempi wirken frisch, manchmal frech und immer zupackend.
Häkkinen ist kein musikalischer Rennfahrer, der glaubt, es mit seiner
Aufnahme von sechs Sinfonien von Franz Xaver Richter allen zeigen zu
müssen. Er lässt sich nicht zu Extremen oder überzeichneten Effekten
hinreißen. Vielmehr findet er ein gesundenes Mittelmaß aus solidem
Handwerk und ansprechender Vitalität. Das braucht diese Musik
unbedingt, um ihre volle Pracht entfalten zu können.
Jan Ritterstaedt, NDR Kultur Feuilleton, 2.6.2009
Hersyvää barokkisoittoa
Kahden vuoden takaisen ensilevyn jatko-osa todistaa Helsingin Barokkiorkesterin hereästä ilmestyksestä.
Levyn avaa C-duuri-sinfonian muhkeä jyskytys, joka tuo mieleen
italialaisten barokkiorkesterien hätkähdyttävän, elämää suuremman
musisoinnin. Aapo Häkkisen luotsauksessa ei haeta ääritehoja hinnalla
millä hyvänsä, vaan kullekin sinfonianosalle löytyy osuva, erilainen
ilme vailla maneerimaista pumppausta tai huokailua. Artikulointi on
hyvin eläväistä olematta levotonta.
Jukka Isopuro, Helsingin Sanomat, 11.7.2009
Aapo
Häkkinen ja Helsingin Barokkiorkesteri viimeistelevät tällä levyllä
kokonaisuuden, joka käsittää Franz Xaver Richterin vuonna 1744
julkaisemat kaksitoista "suurta sinfoniaa". Levytyksen ensimmäinen osa
on jo ennättänyt kerätä varauksetonta kiitosta ympäri maailman ja
toinen osa varmistaa, että HBO ottaa paikkansa historiallista
esitystapaa edustavien orkesterien kansainvälisessä kärkijoukossa.
Häkkinen tuo Richterin varhaisklassiseen ja kontrapunktisesti
jännittyneeseen tyyliin sekä loistoa että eleganssia, joka estää
musiikin yllättäviä ja äkkivääriä piirteitä nousemasta liian
hallitsevaan osaan. Vaikka kolmi- ja neliosaiset sinfoniat on
sävelletty ennen Richterin Mannheimin-kautta, niistä erottuu rohkea ja
kokeellinen orkesterinkäsittely, johon HBO vastaa sujuvalla
taituruudella.
Antti Häyrynen, Rondo, 8/2009
Vergessener Sinfoniker des 18. Jahrhunderts
Franz
Xaver Richter ist kein Name, der allgemein sehr bekannt wäre. Seine
Werke wie auch seine Musiksprache gelten als weitaus ungewöhnlicher als
manche seiner Zeitgenossen und auch seine Orchesterkompositionen weisen
ihn als hoch begabten Komponisten des Spätbarock aus, dessen Musik sich
nicht nur auf dem europäischen Kontinent, sondern auch etwa in England
großer Beliebheit erfreute.
Warum kein europäischer Verlag im Stande war, entsprechende Projekte zu
initiieren, ist eine Frage, die zu beantworten sich der Rezensent
leider außer Stande sieht. Dass auch kein deutsches Ensemble, sondern
das Helsinki Baroque Orchestra unter Aapo Häkkinen die Werke einspielt,
zeugt eindeutig von der mittlerweile auch in der Alte Musik-Szene
stattgehabten Globalisierung, die Japan und Toronto, Helsinki und
Amsterdam überraschend nahe zusammenrücken lässt. So sei es dem
Rezensenten auch vergönnt, das Spiel der finnischen Kräfte als
"impeccable" zu bezeichnen, tadellos, mit einem durchaus eigenen, eher
lyrischen als dramatischen Ton. Eine CD, die man sich (auch angesichts
der tadellosen Tontechnik) gerne wieder anhört und die neugierig macht
auch auf andere, nicht nur instrumentale Werke Richters.
Jürgen Schaarwächter, Klassik.com, 18.9.2009
Aapo Häkkinen leads sparkling performances from the Helsinki Baroque Orchestra. Tempos are sensibly chosen, and balance good between the sectional divisions. There's a genuine sense of theater about some of this, such as the brief Andante to the Sinfonia VII in C Major, all the more appropriate in that Richter, at that point in his life, was renowned as an operatic bass in the Italianate repertoire so beloved by Mannheim's artistic Elector Palatine Carl Theodor.Barry Brenesal, Fanfare, 11/2009
This has been one of the highlights of my listening.
Helsinki Baroque Orchestra's performances are well paced, beautifully played and proof that music of this period does work when taken at face value.
BC, Early Music Review, 10/2010
Agrell, Kraus, Purcell, Händel
María Cristina Kiehr, sopraano, Sirkka-Liisa Kaakinen-Pilch, viulu, joht. Aapo Häkkinen
Stockholm Early Music Festival, 3.6.2009
Sång och barockstråkar i fulländad kombination
I programmet hade de svenska
tonsättarna Joseph Martin Kraus och Johan Agrell ställts samman med
jubilarerna Henry Purcell och Georg Friedrich Händel.
María Cristina Kiehr har en mild, välegaliserad sångstämma, som nu
kombinerades fulländat med de sordinerade stråkklangerna från
Helsingfors Barockorkester i några arior ur Purcells Fairy Queen. Det
blev sällsynt givande framföranden, mättade med ett uttryck som rörde.
Helsingfors Barockorkester bildades 1997 och har under sin nuvarande
ledare Aapo Häkkinen nått framgång. Man spelar med stående violiner,
och fick under Häkkinens mjukt inlevande dirigering melodiken att flöda
sensuellt i Kraus känslofyllda Symfoni i Ess-dur, från 1783. Väl utförd
blev även Johan Agrells violinkonsert i D-dur, där konsertmästaren
Sirkka-Liisa Kaakinen-Pilch var säker solist.
Lars Hedblad, Svenska Dagbladet, 5.6.2009
Agrell, Roman, Richter, Stamitz, Kraus
Sirkka-Liisa Kaakinen-Pilch, viulu, joht. Aapo Häkkinen
Schwetzinger Festspiele, 2.6.2009
Vielfältige Mannheimer Grüße aus Stockholm
Sie
kommen aus Finnland und tragen Partituren der "Mannheimer Schule" im
Gepäck. Das seit 1997 bestehende Helsinki Baroque Orchestra malt dem
Schwetzinger Festspielpublikum aus, warum die Hofkapelle des Kurfürsten
Carl Theodor vor rund 250 Jahren höchste Bewunderung verdiente. Es wird
eine phänomenale Lobeshymne daraus. Das Ensemble mit einem erstaunlich
hohen Jugend-Anteil schlägt drei Kapitel auf: Historie, Klangwelt,
Revolution. Mit Spannung erwartet man im Rokokotheater, was die Gäste
aus dem hohen Norden über Spätbarock und Vorklassik zu sagen haben. Sie
lenken zunächst den Blick auf die königliche Hofkapelle in Stockholm.
Dorthin verschlug es 1778 den Odenwälder Joseph Martin Kraus, der die
"Mannheimer Schule" von Jugend an in sich aufsog. Seine Es-Dur-Sinfonie
ist als krönender Abschluss des Abends ausersehen, gewissermaßen als
schwedisch-kurpfälzische Koproduktion.
Unter der Leitung des feurigen Cembalisten Aapo Häkkinen treffen sich
einerseits Flöte und Cembalo zum zierlichen Duett, verträgt
andererseits das aufgeraute, kantige Timbre der Streicher die
konzertanten Einwürfe der Oboe, die trompetengleich grell die Szenerie
bestimmt.
Mit diesem "Werkzeug" charakterisiert nun das Orchester das
Revolutionäre, das Avantgardistische der "Mannheimer Schule" und
erzielt eine gewaltige Stoßwirkung, wie wir sie selbst in Mannheim
äußerst selten spüren dürfen. Es tobt tatsächlich der "Sturm und Drang"
durch die Fuge des Franz Xaver Richter, die A-Dur-Sinfonie des Johann
Stamitz und die Barrikaden stürmende Sinfonie des Stockholmers Kraus
aus dem Odenwald.
Monika Lanzendörfer, Mannheimer Morgen, 4.6.2009
Bach, Händel, Roman
Pierre Hantaï & Aapo Häkkinen, cembalo
Händel-Festspiele Göttingen, 23.5.2009
Sehr kultiviert
Ihre
musikalische Visitenkarte lieferten die finnischen Gäste mit einer
anonym überlieferten Paduan ab: sehr spannungsreich musiziert,
rhythmisch prägnant, mit einer leichtgewichtigen, zugleichen deutlich
akzentuierten Tongebung in den Streichern. Händels Sonate HWV 399 wurde
unter dem präzis-ausdrucksvollen Zugriff der Musiker zu einer sehr
farbigen, kultivierten barocken Unterhaltung. Das gilt ebenso für die
Symphonie e-Moll von Johan Helmich Roman, dem schwedischen Zeit- und
Stilgenossen Händels.
Dies alles bildete den Hintergrund, auf dem
die beiden virtuosen Konzerte für zwei Cembali von Johann Sebastian
Bach um so heller leuchteten. Das Zusammenspiel von Aapo Häkkinen mit
seinem französischen Kollegen Pierre Hantaï war sehr präzise. Der
musikalische Dialog beider Instrumentalisten funktionierte
hervorragend, stets herrschte Einigkeit.
Michael Schäfer, Göttinger Tageblatt, 25.5.2009
Wohlige Schauer, präzise Schüsse
Kleine Besetzung, maximaler Groove: Die fünf Streicher vom Helsinki Baroque Orchestra, dessen Cembalo spielender Leiter Aapo Häkkinen und der französische Meistercembalist Pierre Hantaï brachten eine überschäumende Energie in die Aula der Göttinger Universität. Mit Präzision, enormer Spielfreude, aber auch ausgefeilter Delikatesse musizierte die aufeinander eingeschworene Gemeinschaft. Und optisch prägnant waren die jungen Finnen überdies: Ein elfenhaftes Wesen umschmeichelte das Cello, während ein mit Piratentuch und Lederhose aufgemachter Bratschist grimmig dreinblickte.
Georg Pepl, Hannoversche Allgemeine Zeitung, 25.5.2009
Faszination und Inspiration
Die Gäste aus dem Hohen Norden spielten in Kammerbesetzung mit zwei Violinen, Viola, Violoncello, Kontrabass und Cembalo, und es war ein großer Hörgenuss, wie sie den dezent spröden, sehr transparenten Klang ihrer kleinen Gruppe in eine ausdrucksstarke, spannungsreiche Interpretation überführten. Ihr Zusammenspiel ist vollkommen aufeinander abgestimmt und sehr harmonisch in der Balance zwischen Prägnanz und vorwärts fließender Bewegung. Auch wenn es schwer fällt, einzelnes hervorzuheben: Insbesondere Bach war bei den Musikern in allerbesten Händen und machte Lust auf mehr
Dorothea Mielke-Gerdes, Toccata, 9/2009
Händel: Messias
Anu Komsi, Hilary Summers, Niall Chorell, Juha Kotilainen, Helsingin kamarikuoro, joht. Aapo Häkkinen
Vanha kirkko, 29.3.2009
Messias säteili
Aapo Häkkisen johtama Messias-oratorion esitys antoi jälleen kerran aiheen hämmästellä Händelin vision majesteettisuutta.
Vanha kirkko oli sopiva tila kamarikuorolle. Säteilevä ja taiturillinen sopraanoryhmä kruunasi kuoron polyfoniakudokset.
Helsingin
Barokkiorkesteri sykki messiaanista energiaa, josta Häkkinen loihti
vaihtuvia tunnevärejä ja ilmaisueleitä. Barokkitrumpetistit olivat
loistavia.
Hannu-Ilari Lampila, Helsingin Sanomat, 31.3.2009
Berättelsens återkomst
Häkkinen har en otrolig förmåga att med ett personligt kroppsspråk förmedla artikulation och dynamik, dramat i den melodiska riktningen, nyanser och färger och ändå aldrig tappa storformen. Messias i hans tolkning blev en halsbrytande stark berättelse om mörker och ljus, död och frid. Förändring.
Lena von Bonsdorff, Hufvudstadsbladet, 31.3.2009












